Krönika: Vänta inte till COP27 i Egypten

Krönika Resultaten från Cop26 visar svårigheten i att förhandla fram klimatlösningar – och att arbetet måste ske mellan mötena. Sitt inte och vänta på Cop27 i Egypten, skriver Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet, i en krönika.

Krönika: Vänta inte till COP27 i Egypten
Thomas Sterner. Foto: Nicklas Elmrin

”Bla bla bla” eller genombrott? Glaset halvfullt eller halvtomt? Det mest frustrerande är själva siffran 26 i Cop26. Världen har förhandlat klimatet i ett kvarts sekel och först nu, i Glasgow, vågade man skriva ordet ”fossil” och genast satte lobbyisterna igång att vattna ur texten.  Å andra sidan var just den striden mest ett spel för gallerierna. Det avgörande är inte ordval utan konkreta policies och det mesta av arbetet måste ske nu i det dagliga arbetet mellan Cop-mötena.

Vi måste sluta finansiera kol, det bör istället beskattas! Vi måste lyckas med övergången till förnybar energi – inklusive nödvändiga investeringar i transmission, energilagring, infrastruktur, laddstolpar med mera. Vi måste också hantera de sociala spänningarna kring exempelvis vindkraft.

Dödläget visar svårigheten

Det börjar nu bli allvar, och dödläget i Cop-mötena visar hur svåra förhandlingarna är. Det är stort motstånd från de fossila intressena. Tittar man på de största företagen i världen enligt Fortune 500-listan, så ser man att 1980 var alla de största olje- eller bilbolag.

Det finns åtskilliga länder där fossilsektorn helt dominerar

Fortfarande har dessa dinosaurier stor makt, även om de inte längre är allra störst. Det finns åtskilliga länder där fossilsektorn helt dominerar och jag har själv varit med och sett hur Saudiarabien ägnar stora resurser åt att försöka påverka texten i IPCC-dokument.

Motsättningarna kommer upp till ytan

Fakta

Krönika

Detta är opinionsmaterial. De åsikter som uttrycks är skribentens egna.

All världens motsättningar kommer upp till ytan under klimatförhandlingar. Huvudmotsättningen är gentemot de fossila producenterna men en annan viktig motsättning är mellan de fattigaste länderna i Afrika och Asien, exempelvis Indien å ena sidan och de rika länderna å andra sidan.

Det finns mycket att kritisera premiärminister Modi för men det är helt rimligt att han förhandlar hårt. De fattiga länderna har gång på gång lovats hundratals miljarder dollar men löftet konkretiseras aldrig.

Indien släpper ut omkring en tiondel av utsläppen per capita i USA och tycker att världens atmosfär – och mer konkret utrymmet att släppa ut koldioxid – ska fördelas någorlunda rättvist mellan fattiga och rika länder. Då skulle Indien med sin stora befolkning få en stor andel och kunna sälja till de de stora länder, främst USA som släpper ut mycket per capita. Då skulle faktiskt indiska konsumenter och företagare få samma tryck att effektivisera som företag och konsumenter i rika länder, men Indien skulle också kompenseras för att vi redan använt upp så mycket av det gemensamma utrymmet.

Vi måste jobba vidare

Med så fundamentala motsättningar kan man inte vänta sig snabba framgångar vid ett Cop. Det betyder inte att vi ska införa världsregering, låta forskare styra i en upplyst diktatur eller stoppa tillväxten. Dessa är alla förståeliga men lite desperata förslag. Istället får vi jobba vidare med de konventionella styrmedel vi har. Subventionera forskning och framtagning av alternativ, beskatta utsläpp och söka nya innovativa styrmedel som löser vissa del-aspekter av problemet.

Vi ska vara stolta att vår transportsektor i Europa har minskat bort två tredjedelar av utsläppen jämfört med USA. Det beror på våra bensinskatter.

En förändrad spelplan

Efter Cop26 ser vi en delvis förändrad spelplan. USA är åter med i förhandlingarna, och har börjat tala med Kina. Kina har i sin tur lovat att stoppa finansieringen av kolkraftverk utomlands. Det är några exempel på initiativ som kom i samband med toppmötet. Både Asiatiska utvecklingsbanken ADB, och EU (i samarbete med Sydafrika) har börjat ta fram konkreta förslag på finansiering för att kunna ”pensionera” befintliga kolkraftverk. Det är en stor sak för en kommun att ge upp eller bygga om sitt kolkraftverk. Jobb hotas och elförsörjning.

Här behövs stöd med teknik och finansiering, omskolning, hållbara alternativ. Här kan svenska aktörer spela en roll i ett arbete som måste ske till vardags – mellan Cop-mötena.

Metangasens betydelse

Ett alternativ till kol är på många ställen gas. Den gasen är ofta metan – och oavsett om den kommer från fossil gas eller biogas måste ett stort, noggrant arbete läggas ner på att spåra och minimera läckor eftersom metan är en så kraftfull växthusgas. Här togs också många initiativ i Glasgow som måste följas upp – och där svenska företag och andra organisationer kan spela en viktig roll.

Sitt inte och vänta på Cop27 i Kairo.

Vi får sluta att tro att ett möte löser denna fråga. Det är frågan om hårt arbete och kamp i åtskilliga årtionden.

Sitt inte och vänta på Cop27 i Egypten. Det verkliga arbetet sker nu mellan mötena. Det sker både i finansvärlden (fokus på gröna krav och varning för osäkra investeringar i fossilberoende) i biståndet (lånegarantier, exportkrediter, tekniksamarbeten), i näringslivet och civilsamhället hemma i Sverige.

Exemplets makt

Vi är så små att vår enda effekt är exemplets makt: Vi måste visa att vi kan bli ett fossiloberoende land – inte genom att frysa och försaka utan genom attraktiv teknikutveckling som ger ett hyggligt samhälle för alla. Ett vägval som inspirerar andra att ta efter.

– Thomas Sterner, professor i miljöekonomi

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.