Krönika: Katastrofminskning i 10 punkter – här är Baliagendan

Krönika Katastroferna blir allt fler och dyrare. Nyligen möttes delegater från hela världen i FN:s regi på Bali för att ta fram en agenda för katastrofminskning. Mattias Goldmann sammanfattar Baliagendan och listar tio viktiga signaler från ett i Sverige bortglömt FN-möte.

Krönika: Katastrofminskning i 10 punkter – här är Baliagendan
Katastroferna blir fler. UNDRR adresserar frågan i Baliagendan som antogs vid FN:mötet nyligen. Foto: StockAdobe

Mänskligheten drabbas av allt fler och mer kostsamma katastrofer, en utveckling som måste vändas. I förra veckan klubbades Bali-agendan vid FN:s Disaster Risk Reduction-konferens på Bali, ordnad av FN-organet DRR. (Se faktaruta).

DRR:s årliga utvärdering visar att 350 till 500 medelstora till storskaliga katastrofer inträffade förra året. 23,7 miljoner människor tvangs under 2021 att fly en eller flera katastrofer, flest i Kina, Filipinerna och Indien men högst andel i Afrika och till högst kostnad i Asien-Stillahavsområdet, där katastrofer kostar i genomsnitt 1,6 procent av BNP per år. Den genomsnittliga årliga kostnaden för katastrofer har mer än fördubblats de senaste tre årtiondena.

Baliagendan koordinerades av UNDRR

Fakta

UNDDR

Den sjunde globala FN Disaster Risk Reduction-konferensen, 23-28 mars på Bali, var ett avstamp och en halvtidsutvärdering. Den första som utgår ifrån covid-erfarenheterna och den första efter Glasgows skärpta klimatåtaganden. Det var halvvägs mellan 2015, då Sendai-ramverket för riskminskning klubbades, och 2030 då dess sju globala mål och 38 indikatorer ska vara uppnådda – exakt samma årtal som gäller för de 17 globala hållbarhetsmålen.

Allt detta avspeglas i den nu klubbade Bali-agendan, som bygger vidare på Sendairamverket för reducerade risker och minskade konsekvenser av katastrofer. Fjärran från att hylla sitt eget arbete, slår UNDRR fast att ”Nuvarande tillvägagångssätt för återhämtning och återuppbyggnad är inte tillräckligt effektiva för att skydda utvecklingsvinster eller för att bygga upp bättre, grönare och mer rättvist”.

FN:s katastrofarbete koordineras av UNDRR, skapat 1999. Det är ett av de nyaste och minsta FN-organen, med bara drygt hundra anställda, ungefär en halv miljard kronor i årlig budget och ett knappt trettiotal finansiärer.

Samtidigt har UNDRR ett av de bredaste mandaten – att förhindra och minska katastrofer handlar om allt, som dess chef Mami Mizutori en smula uppgivet sammanfattade konferensen.

Stor bredd

Bredden präglar också deltagandet från 185 länder; experter på tsunamis, genderfrågor, funktionshinder, klimatanpassning och mycket annat. Ramverket slår fast att staten har den primära rollen i katastrofarbete, men att ansvaret bör delas med andra intressenter inklusive lokala myndigheter, den privata sektorn och andra intressenter.

En uppenbar sådan är de internationella hjälporganisationerna som bistår när staten inte själv klarar att hantera en katastrof, men vars förebyggande roll hittills varit mycket mer begränsad.

Dödligheten minskar

155 länder rapporterar nu utifrån Sendairamverket och UNDRR har kunnat visa att dödligheten i katastrofer minskat, trots att antalet katastrofer ökar. Det var dock innan covid, som har förvärrat situationen för snart sagt alla hållbara utvecklingsmål. Investeringar i förebyggande arbete har särskilt drabbats, liksom erfarenhetsutbytet mellan de som drabbats av katastrofer.

Fakta

Krönika

Detta är opinionsmaterial. Skribenten står själv för de åsikter som framförs i artikeln.

Bali-agendan skickar flera viktiga signaler till Stockholm +50 och till beslutsfattare mer övergripande:

1) Utvecklingen mot allt fler katastrofer måste vändas

UNDRR anger att mänskligheten befinner sig i en ”spiral av självförstörelse”. Om vi inte agerar snabbt och bestämt, kommer antalet katastrofer att öka med 30% till 560 om året 2030; 1,5 katastrofer per dag, med allt högre kostnader och mer mänskligt lidande. En viktig del i detta är att bättre hejda klimatförändringarna och anpassa oss till det som redan tyvärr är intecknat.

2) Alla måste varnas

FN:s generalsekreterare António Guterres kräver att ett integrerat varningssystem för katastrofer ska täcka alla människor på planeten inom fem år. Enligt DRR har bara 95 länder system för tidig varning som täcker flera risker, med särskilt låg täckning i Afrika, de minst utvecklade länderna och små ö-utvecklingsländer. Årets internationella dag för katastrofriskminskning, den 13 oktober, tillägnas system för tidig varning.

3) Tänk resiliens

En kärnrekommendation från UNDRR är att tillämpa ”Think Resilience” för alla investeringar och beslutsfattande, som en del i att fokusera mera på att undvika katastrofer. Efter covid-pandemin finns en ökad förståelse för värdet av förebyggande arbete, som behöver utnyttjas så att vi tar oss ur att satsa nästan alla resurserna på arbetet när katastrofen väl är ett faktum.

4) Öka kunskapen

”Mindre än hälften av de länder som rapporterar mot Sendairamverket anger att de har god, tillämpbar och tillämplig information om katastrofrisk. Andelen är lägst i de minst utvecklade länderna, men relativt fattiga länder med stor katastrofvana som Fiji har avancerade, effektiva och väl förankrade planer för andra att lära av. Sverige redovisade i sin presentation på UNDRR fram våra föreskrifter för nationella och lokala myndigheter att genomföra risk- och sårbarhetsbedömningar.

5) ”Inget om oss utan oss”

Effektivt katastrofarbete förutsätter bättre involvering. Det ökar acceptansen för att investera förebyggande och minskar kostnaderna när lokala kunskaper tas tillvara. Särskilt gäller det marginaliserade grupper som ursprungsbefolkningar och etniska minoriteter, vars erfarenheter och kunskaper sällan finns med när staten agerar själv.

6) Satsa mer, satsa rätt

Samhället satsar mycket mer på sådant som ökar risker än det som minskar dem, vilket äventyrar Sendairamverket som ska vara uppfyllt till 2030, men också Parisavtalet och de hållbara utvecklingsmålen (SDG). Riskerna ökas med fattigdom och ojämlikhet, biosfärer som riskerar att kollapsa och en globalisering som gör att lokala risker, som ett nytt virus snabbt sprids med våldsamma och svårförutsägbara kaskadeffekter. Baliagendan lyfter fram behovet av nya finansieringsmekanismer, särskilt för förebyggande åtgärder.

7) Naturbaserade lösningar

Integrera naturbaserade lösningar i katastrofplaner för att bygga motståndskraft och betrakta ekosystem som kritisk infrastruktur vars grundläggande tjänster erkänns. Kostnaden för en katastrof ska inkludera en värdering av ekosystemrelaterade förluster.

8) Upp ur stuprören

Offentliga medel bör användas i bredare samverkan för att förhindra fragmentering av begränsade resurser, och i ökad utsträckning gå till de mest utsatta sektorerna, såsom jordbruket. Privat sektor behöver involveras mera, inte minst försäkrings- och banksektorn som borde vara självklar i det förebyggande arbetet.

9) Modellera mera

Förståelsen är för begränsad för hur klimatkrisen – UNDRR:s konsekventa ordval – förstärker och förändrar befintliga risker och skapar nya. Därför krävs ett starkare fokus på scenarieutveckling och modellering för riskbedömning, samt stresstester av infrastruktur och kapacitet för katastrofhantering. Ett exempel GAR lyfter är att de flesta länder saknar bedömningar av hur pensionssystem påverkas av klimatförändringarna.

10) Lev upp till åtaganden

Världens regeringar uppmanas att hedra de åtaganden som gjordes i Glasgow för att drastiskt förbättra finansieringen för och stödet till anpassning och resiliens. Särskilt lyfts Santiago Network som en del av Warszawas internationella mekanism för förlust och skada, Loss&Damage, som ännu inte är fullt operationaliserad.

– Mattias Goldmann

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.