Krönika: En omsorgsfull klockringning

Den i rymden försumbara människan beter sig fasansfullt i det enda hem hon har. Livets mångfald eroderas i en planetärt unik hastighet. Klimatet värms till nivåer som den självutropat visa människan aldrig upplevt. Miljarder lever i brist och miljoner i nöd söker fly till länder som stänger sina dörrar. Då är pandemin ännu oräknad.

Framfarten drivs främst av de rika och drabbar framförallt dem som lever i fattigdom. Det är knappast en historisk nyhet. Men att fredliga och demokratiska välfärdssamhällen haltar illa efter decennier av fred och framgång är nog unikt. Planetkrisen innebär att alla skjuter sig i foten.

Det finns hållbara vägar

Nu kanske någon tolkar mig som dystopisk. Det vore fel. Hur vi ordnar våra samhällen är nämligen inte lika obevekligt som klotets färd i rymden. Vetenskapen visar inte bara problem och hot, utan även konkreta lösningar som är allt annat än utopiska – det finns hållbara vägar att slå in på.

Ofta pekar vi på sådana vägskäl vid just nyår, den godtyckliga tidpunkt då vi valt att göra avslut och nystart i allt från utfall och budget, till löften, mål och regler. Trycket på planeten och förtrycket av människor lär fortsätta över årsskiftet, men försämringen kan minska och vändas till sin motsats.

Målen skärps

Klimatfrågan illustrerar att glaset är både halvtomt och halvfullt. Å ena sidan är utsläppen orimligt stora i förhållande till klimatmålen. Många verksamheter och åtgärder som skadar klimatet fortgår, låt vara med pandemin som en kortare eller längre parentes. Å andra sidan skärps mål och styrmedel samtidigt som reella investeringar och finansiella flöden byter riktning. Det fossila försvåras, fördyras och förbjuds. Det förnybara möter allt oftare motsatsen.

Arenan för denna nya giv blir alltmer global. I Europa försöker vi lovvärt nog att gå före. Hemläxan är omfattande men när storspelare både österut och västerut utlovar förändring kan det gå snabbt. Vi känner till problemen och vi vet att lösningskatalogen är tjock och vacker läsning. De som räknar på både skärpta mål och beslutad policy ser att gapet till klimatmålen steg för steg minskar.

Sätt människan i centrum

Just i detta läge behöver klimatarbetet beakta våra medpassagerare på klotet – livets mångfald – så att vi drar nytta av synergier och minimerar målkonflikter. Framförallt måste människan sättas i centrum. Klimatvetenskapen är glasklar och ropet på kostnadsvargen tystnar, men långt ifrån alla är övertygade. Klimatfrågan polariserar och väcker populister, som i sin tur polariserar… i en ond cirkel.

Klimatfrågan spänner över hela fältet, från pessimism till optimism

Medan vissa engagerar med välgrundade varningar försöker därför andra beskriva förändringsresan som lustfylld. Men klimatfrågan spänner över hela fältet från pessimism till optimism, både problem och lösningar behöver diskuteras. Men det bör ske i inkluderande samtal, där klimatvetenskap och klimatansvar knyts samman med global och lokal rättvisa i form av jämställdhet och jämlikhet.

Nyårslöftet

Så när vårt klot bekymmerslöst passerar nyår på sin rymdbana hoppas jag vi kan lova varandra mer av dialog framöver, om planeten och människan, byggd på vetenskap men präglad av mångfald och solidaritet. Ring klocka, ring. Ring in en förnyad omsorg för klotet, och alla dess invånare.

– Mikael Karlsson, KTH