”Vi ärver inte jorden från våra förfäder, utan vi lånar jorden från våra barn” är en gammal ursprungsindiansk sägning och en annan är att ”beslut som tas ska gynna även sju generationer framöver”.
Vilket förvaltarskap vi antar är därför en viktig positionering för oss som människor, våra framtida generationer, men också de branscher vi jobbar i här och nu. Vissa företag måste oavkortat bromsa in sina aktiviteter för att minimera de negativa trender som förstör vår planet. Andra företag behöver ta plats för att möta de behov, problem och önskemål som vi människor har, utan att det drabbar andra människor, djur och natur.
DU SOM ÄR yrkesverksam inom hållbarhet har här en hemläxa att göra i att inse om din roll är att agera som en Bolagsväktare eller som en Omställare. Ska du exempelvis göra som Arla och utnyttja hållbarhetsarbetet till din försäljningsmässiga fördel? Eller ska du ta till ditt mod och integritet och gå samma spår som Desiree Fixler? Visselblåsaren som gav sken till hur tyska kapitalfonden DWS Group inte alls förvaltade 459 miljarder euro i ESG tillgångar, utan 115 miljarder euro.
I en värld där vi inte har råd med att de negativa trenderna fortsätter peka uppåt i varje diagram som lyfter sociala, ekonomiska och miljömässiga frågor, så krävs det en stop-loss-funktion. Vi måste ta ut våra insatser, pengar och energi i verksamheter som lurar oss att tro att en vändning kommer, i tid. Bara de får chansen att finansiera omställningen genom att bedriva ”business as usual” ett litet tag till, när vi egentligen behöver bedriva “business unusual”.
NÄR NU TID är allt vi har och tiden börjar bli knapp enligt senaste IPCC-rapporten, så bör du fråga dig: Ska du fortsätta agera Bolagsväktare? Eller ska du agera Omställare?
Vad svaret på frågan blir får tiden avgöra och det sorgliga är att tiden börjar ta slut.
Robin Rushdi
PS: Till alla de som anser att texter som dessa underminerar de som försöker göra rätt för sig vill jag endast säga detta: Om inte vi gör rätt, så vem? Om inte nu, när?