Andelen koldioxid i atmosfären har stigit med hela 43 procent och temperaturen med 1,0 grader sedan 1880-talet. Världens koldioxiduppsläpp minskar inte eller inte med den takt som internationella överenskommelser förutsätter. Enligt Eurostat har EU:s koldioxidutsläpp till och med ökat med 1,8 procent mellan 2016 och 2017.
Här i Sverige går det lite bättre och våra klimatpåverkande territoriella utsläpp för 2017 minskade med 1,4 procent och sedan nittiotalet har de minskat med 26 procent. Räknar vi istället de svenska konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen (inkluderar utsläpp svensk konsumtion orsakar utomlands), så har dessa faktiskt ökat. En minskningstakt av drygt en procent per år är långt ifrån tillräcklig. Ska vi nå netto-nollmålet till år 2045 behöver takten öka mellan 5 och 8 procent per år.
Hur hanterar vi denna situation där vi har fakta klart för oss och det enligt regeringens pressmeddelande från den 1 januari 2018 blir olagligt att prioritera bort klimatet?
Vi gasar och bromsar
Svaret är att vi både gasar och bromsar. Inrikes transporter står för 32 procent av Sveriges växthusgasutsläpp och här sätts hoppet främst till införandet av elfordon. Under april 2018 nyregistrerades 35 601 personbilar varav 87,4 procent är helt fossildrivna och endast 1 procent är elfordon.
Räknat i personkilometer är dessutom transportarbetet på väg hela 8 – 9 gånger större än i den huvudsak fossilfria spårtrafiken. Vägtrafiken står för hela 93,6 procent av transportsektorns växthusgasutsläpp medan bantransporter står för endast 0,26 procent. Så kommer denna obalans i transportarbetet ändras?
Trafikverket skriver i förslaget till Nationell transportplan 2018 – 2029 att godstransportarbetet inrikes förväntas öka med 74 procent från 2012 till 2040 och att ökningen räknat i procent är ungefär densamma för de olika trafikslagen, men i absoluta tal ökar transporterna på väg betydligt mer än järnvägstransporterna.
Städerna expanderar
Städerna i Europa har sedan mitten av 1950-talet expanderat geografiskt med i genomsnitt 78 procent, medan befolkningen bara ökat med 33 procent. Utvecklingen är dessvärre densamma i Sverige. Att städer blir glesa ökar behovet av resande och transporter, och detta blir ännu en ökad belastning på klimatet. Vi behöver mer forskning om våra städers ytmässiga expansion samt en Plan- och Bygglag, som anpassas efter nya förutsättningar och inte bidrar till tätortsutglesningen. Jordens befolkning har ökat med svårfattbara 50 procent sedan 1987 då dagens Plan- och Bygglag infördes.
Vi måste motverka den omfattande tätortsutglesningen och utveckla verkligt resurs- och yteffektiva städer. Vi måste komma till rätta med obalansen mellan väg- och spårtransportarbetet och öka investeringar i resurseffektiv och miljövänlig infrastruktur.
Läs mer: Från avloppsvatten till öl – forskare visar cirkularitet i praktiken
Vi behöver skapa effektivare system för materialåtervinning och återanvändning samt minska användning av vatten och energi. Vi behöver värna om biologisk mångfald och dessutom öka lokal matproduktion.
Om vi inte vidtar de åtgärder som på riktigt bidrar till minskade klimatutsläpp, riskerar vi på grund av de stora utsläppen av växthusgaser att globalt helt förändra våra livsbetingelser gällande klimat, vattenförsörjning, livsmedelsproduktion och med tiden även utsikterna att alls bo i stora områden i världen – därför är klok samhällsbyggnad ett nödvändigt redskap.