Klimatkompensation får inte skymma sikten

Kan inte bestämma mig för vad jag ska tycka om klimatkompensation.

Det finns något med begreppet klimatkompensera som inte känns helt hundra.

Vi lever långt över våra planettillgångar och förbrukar resurser långt mer än vad som är hållbart. Och så finns det ett enkelt sätt att kompensera för detta – att gottgöra den övertrassering vi ägnar oss åt och ovetandes har ägnat oss åt under åratal.

För bra för att vara sant

Det måste ju vara riktigt dyrt, tänker man. Men det är det inte. Ett par hundra i månaden bara. Sedan är det lugnt. Då har man löst ut sig. Det låter liksom för bra för att vara sant.

Det måste ju vara riktigt dyrt, tänker man.

Så man får kolla lite närmare. Kan det här stämma? Och, ja, jo – det verkar ju finnas massor med bra projekt som på olika sätt minskar utsläppen av koldioxid, till exempel effektiva spisar, energilösningar, med mera. Och en del projekt som rent av fångar koldioxid från atmosfären. Låt vara att effektiviteten ibland ifrågasätts (som i Dagens Nyheters granskning i oktober 2019), men de är trots allt FN-certifierade och borde nog fungera någotsånär.

Klimatkompensation till ett lågt pris

Men priset då? Cirka 2000 kronor per år för utsläppen av den genomsnittlige svenskens konsumtion. Borde inte kostnaden för att inte ställa om och minska sina utsläpp för oss i den utvecklade delen av världen vara betydligt högre, rent av skyhög? Är det inte lite väl enkelt?

Det finns företag som verkar tänka helt rätt kring klimatkompensation. Max Burgers är kanske det bästa exemplet. De har drivit omställningen på allvar och framgångsrikt fått sina kunder att välja klimatsmarta alternativ till nötkött.

De växer snabbare än någon annan hamburgerkedja i Norden och har därmed pressat övriga aktörer att också de erbjuda snabbmat som är bättre ur klimatperspektiv. Sedan ser de till att klimatkompensera för det som återstår att jobba med av nötköttskonsumtion och annan klimatpåverkan. Det känns fräscht!

Trädplantering utan ansträngning

Sedan finns det mer tveksamma exempel… Master Card lanserade nyligen med buller och bång sin ”Priceless Planet Coalition” Här bygger insatserna i stor utsträckning på trädplantering för att kompensera för all konsumtion och de transaktioner som korten används till.

”We launched the (Bunq) Green Card that plants trees as you spend, so you can contribute to a greener world with zero effort” var budskapet från en av koalitionens partners. Zero effort – noll ansträngning… Omsorgen om transaktionsvolymen kommer först, sedan försöker man adressera konsekvenserna efter bästa förmåga. Det är business as usual. Inte lika fräscht.

Klimatkompensation får inte skymma sikten

För de flesta är det nog rätt självklart. Att fort sätta som att inget har hänt, mot en avgift på ett par hundra i månaden. Det är för bra för att vara sant.

Samtidigt är det riktigt svårt att veta hur man ska tänka. Det finns ju ändå bra och viktiga projekt att finansiera, som sänker utsläppen. Men klimatkompensation får inte skymma sikten för det som är livsviktigt för oss. Att ställa om.

Möjligt att hitta bättre begrepp?

Vem kan skipa rättvisa här? Svante Axelsson, du som är så klartänkt. Kan vi hitta ett nytt bättre begrepp än kompensation som inte riskerar att leda människor fel? Vad göra?

– Niclas Persson, vd Deedster

Redaktörens översättning: ”Vi har lanserat vårt Gröna Kort som planterar träd när du spenderar pengar, så att du kan bidra till en grönare värld utan ansträngning.” Enligt bunqs hemsida, som marknadsför kortet, planteras ett träd per 100 euro som kortinnehavaren handlar för med kortet.