Mattias Goldmann: Så bör Sverige införa EU:s andra utsläppshandel

EU:s utsläppshandelssystem ETS2 införs år 2027/2028 för förbränning av bränslen inom vägtransport och fastigheter. Genom att årligen sänka utsläppstaket och inte dela ut några gratis utsläppsrätter, ska dessa sektorers klimatpåverkan minska med 42 procent till 2030 jämfört med 2005. Sverige har stor handlingsfrihet i när och hur ETS2 införs, och regeringens precis avslutade remissrunda visar på fem centrala avgöranden för vägtransporternas framtid.

1. Delta fullt ut från start. ETS2 introduceras 2027-2028, men länder som Sverige som har koldioxidskatt med högre koldioxidpriser än ETS2 kan vänta till 2031. Regeringen har i den klimatpolitiska handlingsplanen aviserat att Sverige ska delta från start, vilket är klokt och bör få remissinstansernas stöd. Att vänta skulle innebära att Sverige går miste om årliga utsläppsminskningar på 120 000-350 000 ton koldioxid, vilket försvårar att nå våra nationella klimatmål för 2030 och EU:s 2030-krav på enligt ESR. Därtill skulle svenska auktionsintäkter dessa år minska med omkring 25 miljarder kronor – betydligt mer om priset på utsläppsrätter hamnar närmare Agora Energiewendes bedömning av 200 EUR/ton från start än det allmänt antagna 45 euro per ton.
2. Inkludera också frivilliga delar. Naturvårdsverket föreslår en opt-in för bränsleanvändning utöver den som obligatoriskt ingår, totalt cirka tre miljoner ton koldioxid per år. T.ex. måste drivmedel för arbetsmaskiner som tillhör bostad eller kommersiell byggnad omfattas, men inte det som används i jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner, truckar som används inom industrin omfattas, däremot inte truckar som används i hamnar. Denna uppdelning är svår att motivera, administrativt tung att följa upp och riskerar leda till fel och fusk. Naturvårdsverket anger rentav att ”Det kommer vara mycket svårt och ibland omöjligt att veta slutanvändningen av bränslet, det vill säga om det används inom ETS 2 eller utanför.” Om Sverige utökar scopet, tillfaller intäkterna statskassan, inledningsvis cirka en miljard kronor per år.
   Sverige bör därför inkludera arbetsmaskiner inom jord- och skogsbruk, bränsle för hamnar och flygplatser, inrikes sjöfart inklusive fiskefartyg och fritidsbåtar och de delar av flyget som inte omfattas (t.ex. flyg på bensin). Om det av sekretesskäl är olämpligt att inkludera Försvarets fordon, bör staten i särskild ordning påskynda dess omställning.
3. Låt kostnaderna nå brukarna. ETS 2 tänks ge dyrare fossila drivmedel och därmed stärkt konkurrenskraft för hållbara biodrivmedel, eldrift, kollektivtrafik och cykel. Om utsläppsrätterna kostar 45 euro per ton, vilket är ett slags initialt kostnadstak, ökar priset för bensin och diesel med en dryg krona litern, givet dagens låga reduktionsplikt på 6%. Med högre reduktionsplikt och därmed lägre andel fossilt, ökar priset mindre. Men om regeringen, som den antytt och gamla Motormännen (nu M) önskar, kompenserar ”vid pump” för prisökningen så går potentialen för utsläppsminskningar om intet. Istället bör staten införa riktade, träffsäkra stöd till utsatta och transportberoende näringsgrenar, särskilda avdrag för gles- och landsbygd och/eller stärkta stöd till ekonomiskt utsatta hushåll.
4. Återinvestera intäkterna i transportsektorns minskade klimatpåverkan. Naturvårdsverket föreslår att ”Auktionsintäkter till Sverige bör återgå till sektorns omställning”, utan att precisera vad detta innebär. Eftersom det handlar om flera miljarder kronor per år, är det viktigt att nu slå fast att så ska ske, och uppdra åt Naturvårdsverket att konkretisera hur – hela tanken med ETS2 går förlorad om intäkterna kan användas för att t.ex. öka försvarsanslagen eller subventionera flygplatser.
5. Sänk gränsen. Sverige och andra medlemsstater kan förenkla kraven på övervakning och rapportering för verksamheter med utsläpp på under 1 000 ton CO2e per år. Den samlade effekten av detta i form av ökad klimatpåverkan kan bli stor, samtidigt som långt ifrån alla aktörer med utsläpp närmare 1000 ton per år är småskaliga entreprenörer med behov av förenklade regler. Gränsen bör sättas betydligt lägre, förslagsvis på 300 ton CO2e per år.

Införandet av ETS 2 förväntas ledas till svenska utsläppsminskningar på 120 000 till 350 000 ton per år för vägtransporter; spannet på nästan 300 % pekar på vikten av att göra vägval som gynnar klimatet. För att påskynda Sveriges omställning och undvika dryga böter från EU, och för det svenska näringslivets konkurrenskraft behövs utsläppsminskningar nära den högsta nivån. Det uppnås med dessa fem beslut.

Mattias Goldmann