Inga produkter i varukorgen.
Forskarkritik mot Stockholms klimatstrategi: ”Finns ingen plan B”
Klimat
För att nå målet om negativa utsläpp till 2030 satsar Stockholms stad stort på bio-CCS. Det får nu kraftig kritik från forskare vid Linköpings universitet som menar att det är en riskfylld strategi med ett för ensidigt fokus.
Stockholms stad har ett för ensidigt fokus på bio-CCS-teknik, menar forskare. Foto: Linköpings universitet/Stockholm Exergi.
Det handlar om energibolaget Stockholm Exergis planerade bio-CCS-anläggning i kraftvärmeverket vid Värtan i Stockholm. Planen är att starta lagringen 2028 och enligt bolaget kommer anläggningen kunna fånga in 800 000 ton koldioxid per år, vilket är mer än vägtrafiken släpper ut under samma period.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Mot den bakgrunden har Stockholms stad målet om att år 2030 fånga in mer koldioxid än vad som släpps ut. Men nu riktar forskare vid Linköpings universitet skarp kritik mot strategin. Forskarna konstaterar att vägen till klimatmålet i hög grad baseras på minusutsläpp i bio-CCS-anläggningen, och att tekniken knappt ifrågasätts av beslutsfattare trots att det finns många osäkerhetsfaktorer bakom den.
Kritiken baseras på intervjuer av tretton politiker och tjänstemän i Stockholm, samt analyser av debatter i kommunfullmäktige 2015–2023, och presenteras i rapporten Energy Research and Social Science.
– Det betyder att Stockholms klimatmål är helt och hållet beroende av en här anläggningen och möjligheten att lagra koldioxid. Det finns ingen plan B. Det är en väldigt, väldigt riskfylld portfölj om man ska prata finanspråk, säger Alexander Olsson vid Tema Miljöförändring på Linköpings universitet i en kommentar.
Risken med det ensidiga fokuset är, enligt forskarna, att utsläpp som går att påverka lokalt glöms bort. Som ett exempel lyfter de Stockholms planer på att bygga en anläggning för förbränning av sopor, vilket skulle leda till ökade koldioxidutsläpp. Detta lyfts enligt forskarna inte fram som ett problem, vilket de menar kan bero på de stora förhoppningarna på bio-CCS-anläggningen.
De osäkerheter som forskarna lyfter kopplat till anläggningen är miljörisker, tidsplanen, själva tekniken, transportlösningar och hur koldioxiden ska lagras.
Som råd till de lokala beslutsfattarna uppmanar Linköpings-forskarna att sätta separata mål för hur mycket koldioxid som ska fångas in, samt hur mycket utsläppen ska minska från avfallsförbränning och trafik. Målen bör kompletteras med en riskanalys, vilket enligt forskarna skulle sätta ljuset på alternativa metoder.
– Vi tror ju inte att det blir bättre av att man inte är kritisk, utan vi tror ju att det är en viktig del av en demokratisk process och att besluten blir bättre om det finns en bredare debatt, avslutar Alexander Olsson.
