”Kemiindustrin fasar redan ut skadliga kemikalier”

Från industrins sida delar vi Carlströms önskan om att miljöminister Karolina Skog i sitt arbete ska skapa ännu bättre förutsättningar för att ta fram fungerande ersättningskemikalier. Det är en utveckling som industrin bejakar eftersom den är gynnsam för såväl miljön som för industrins utveckling.

Mot bakgrund av detta är det beklagligt att Carlström på ett ensidigt sätt kallar industrin för ”bromskloss” i arbetet med att fasa ut och ersätta kemikalier. För det första påstår han att industrins motstånd bromsar tillämpningen av lagstiftningen, och för det andra påstår han att industrin har svårt att följa de regelverk som finns. Det är två påstående som helt enkelt inte stämmer.

Letar alteranativ

Carlström gör gällande att industrin bromsar tillämpningen av lagstiftningen därför att det saknas ersättningskemikalier. Det är ett argument som faller på sin egen orimlighet. Att uppgradera och ta fram nya produkter är något industrin arbetar med hela tiden. Det är det vi lever på och för att överleva i en stenhård global konkurrens måste vi vara innovativa. Industrin arbetar således kontinuerligt med att vidareutveckla och ta fram nya smartare, effektivare och miljövänligare kemikalier tillsammans med kunderna som i slutändan ska använda dem.

Carlströms exempel med hormonstörande mjukgörare i plats är även det felaktigt. Den europeiska industrin har fasat ut farliga mjukgörare och det har länge funnits miljöanpassade och konkurrenskraftiga alternativ på marknaden. Vidare har kemiindustrin, återigen tvärtemot vad Carlström anger, tagit fram alternativ till farliga bromerande flamskyddsmedel.

Import dilemma

Vad gäller det andra påståendet att industrin har svårt att följa de regelverk som finns stämmer inte det heller. I Europa finns det ett välfungerande regelverk och de kemikalier som används uppfyller de krav som lagstiftningen ställer. Problemen som finns med skadliga kemikalier beror på import från främst Asien. För att få bukt med det problemet behövs ökad tillsyn och kontroll av de varor som importeras. På sikt behövs också en global kemikalielagstiftning liknande vår europeiska.

Avslutningsvis menar Carlström att om skadliga kemikalier ska ersättas måste forskare som kan hitta alternativa kemikalier involveras i arbetet. Han anser dessutom att det substitutionscenter som regeringen utreder måste ges högsta prioritet. Intentionerna i förslagen är goda, men likväl onödiga. Forskare inom kemiindustrin arbetar som sagt redan intensivt med att ta fram kemikalier som kan ersätta sådana som är skadliga. Många sådana produkter är redan på marknaden och tillgängliga för kunder världen över. Likaså behövs inte substitutionscentret eftersom kemiindustrin har kunskapen och redan satsar stora summor, i EU drygt 8,9 miljarder euro, på forskning och utveckling i syfte att få fram ersättningskemikalier.

Vi uppskattar att Elis Carlström och Swerea initierar en debatt i de här viktiga frågorna. Men att ensidigt utmåla industrin som bromskloss i arbetet för en bättre miljö är helt enkelt att fara med osanning.

Magnus Huss, förbundsdirektör och vice VD, IKEM

Håkan Björnberg, Vice President Innovation, Perstorp

Lars Gustafsson, Public Affairs Manager Scandinavia/Baltic, BASF

Här kan du läsa debattartikeln av Elis Carlström, forskningschef på industriforskningsinstitutet Swerea, som publicerades på Miljö & Utvecklings webb den 23:e juni.

Håller du med? Om inte, kontakta redaktionen på debatt@miljo-utveckling.se