Kan vi klimatredovisa ett ”hållbart” krig?

ETT NYTT ÅR är här och frågor om både miljö och utveckling är på tapeten – en miljö som regionalt, på grund av krig, förstörs på många platser i världen just nu. Världsläget och diskussionen om en ”hållbar” vapenindustri ekar i mitt huvud.

Som många minns lyftes frågan om försvarsindustrin kan klassas som en ”hållbar” placering, investeringsmässigt, i inledningen av Ukrainakriget. Både EU, stater, investerare och banker ändrade då snabbt sina riktlinjer och kriterier för att omvärdera försvarssektorn utifrån ett ESG perspektiv. Tredje kvartalet 2023 hade lite över 1 200 ESG-fonder olika former av investeringar i försvarsindustrin. Argumenten har varit att köp av vapen minskar risken för konflikt och krig. Att det krävs ett starkt försvar som säkerställer en stabil fred för att skapa en mer hållbar värld. Därför, menade man, kan investeringar i vapenföretag anses vara ”hållbara”.

DIKTATORN PUTINS RYSSLAND och hans avskyvärda krig mot Ukraina har dock under senare tid gått in i en skyttegravsfas och världens ögon har återigen förflyttats till Mellanöstern.

Förflyttningen är inte bara geografisk utan även dramaturgisk. Samma ”hållbarhetsdiskurs” om vapenindustrin verkar nämligen inte gälla när en ”demokratisk” stat som Israel för krig mot ett helt folk, där cirka 30 000 personer mist livet, och där deras levnadsmiljö utplånats.

Gäller ESG-kriterierna nu när det inte är försvar som gäller utan attack?

Eller ska det egentligen vara så att den ESG-godkända försvarsindustrin förvandlats till en ohållbar vapenindustri igen? En industri som det alltså inte ska investeras i, utan avyttras från? Vart går gränsen och hur ställer sig alla ”hållbara” kapitalförvaltare till det som FN och Internationella brottmålsdomstolen i Haag kallar för ett folkmord (genocide) och förstörelse av infrastruktur (domicide)?

SOM HÅLLBARHETSSPECIALIST UNDRAR jag därför – vilket hållbarhetsverktyg ska jag använda mig av för att mäta vapenindustrins hållbarhetseffekter? Finns det ett klimatberäkningsverktyg som visar hur mycket köp av vapen i försvarssyfte kan klimatkompensera för de krig som annars hade skett om försvaret inte rustats upp?

Eller kan det vara så att Palestinier, Yemeniter, Irakier, Afghaner, Vietnameser, Kurder och alla andra nationaliteter eller folkgrupper som det självutnämnda hållbara ”väst” fört krig med egentligen har dött för ett högre syfte? Att ett hållbart liv inte kan uppnås av alla. Dör människor i det utnämnda ohållbara ”öst” som ett led i att försöka frikoppla världen från den fattiga ohållbara människan? Ett sätt att hålla en ”överbefolkning” av en onödig del av mänskligheten i schack?

DET HÄR RESONEMANGET kan tyckas galet. Men när det å ena sidan pratas friskt om beskydd och återuppbyggnad av Ukraina, en återuppbyggnad som dessutom ska vara ”hållbar” och ”klimatneutral” så hörs det inget om Gaza. Den här diskrepansen kan leda till urvattning av det internationella hållbarhetsarbetet. Om ”vi” i hållbarhetssfären ignorerar frågan om vapenindustrins roll i krig och försvar finns en risk att vi skjuter oss själva i foten. En vapenindustri som ”vi” klätt i en ESG-mantel och börjat investera i tack vare Ukrainakriget och inte avyttrat från på grund av Israels krigsföring i Gaza ställer oss farligt nära ekofascistiska tankar om en ”överbefolkad” öst och nazistiska tankar om ”Lebensraum”.

EN ”HÅLLBAR” VAPENINDUSTRI reduceras då till godtycklig politik, där anfall blir bästa försvar och vapnen som investerats i och sålts får användas i imperialistiska syften. Den enes död får bli den andres bröd, och det på ett ”hållbart” sätt.

ROBIN RUSHDI AL-SÁLEHI
Samhällsplanerare, hållbarhetsspecialist och grundare av Vakansa.se