Järnvägen inte lika miljövänlig som tåget
Tåget är oftast ett miljövänligt alternativ, sett till driften. Men räknar man också in infrastrukturen ser det annorlunda ut. Byggnation och underhåll av en järnväg drar stora mängder energi från fossila bränslen. Men det finns utrymme för stora förbättringar om man för in ett livscykelperspektiv i materialhanteringen.
Det visar Niclas Svensson, vid Avdelningen för Industriell miljöteknik vid Linköpings universitet, i sin doktorsavhandling Life cycle considerations for environmental management of the Swedish railway infrastructure.
Enligt avhandlingen krävs att man tittar på hela livscykeln, där infrastrukturen utgör en viktig del, för att kunna göra en korrekt jämförelse mellan olika transportmetoders påverkan på miljön. Ibland kan landsvägsbuss vara ett bättre alternativ.
Niclas Svensson pekar på att Banverkets miljöarbete har begränsats till lokala och regionala problem – globala frågor som energiförbrukning och koldioxidutsläpp från produktion av järnvägsmaterial har inte uppmärksammats. Banverket borde i sina upphandlingar ställa krav på en mer miljöanpassad produktion.
Det är framför allt stålet i rälsen som gör att järnvägsbyggen slukar energi. Den används i stora mängder och är mycket energikrävande att framställa. Men energianvändningen skiljer sig mycket mellan olika stålverk – därför är stål den viktigaste produkten för Banverkets miljöarbete.
Livscykelanalysen bygger på uppgifter från bygget av ett nytt dubbelspår utanför Stockholm. Av 900 ton material var 94 procent bergkross, 4 procent betong och 2 procent stål. Men sett till energiåtgången stod stålet för 77 procent, bergkrosset 9 procent och betongen 4 procent.
