Hissen till åttonde våningen går verkligen ovanligt långsamt. Sakta sniglar den sig uppåt, vilket lämnar utrymme för funderingar. Ord som fighter, bulldozermentalitet och kontroversiell snurrar förbi. Väl framme vid den smala, bruna dörren med texten Lundberg Svensson på brevinkastet stannar tiden en kort stund medan fotografen och jag nickar till varandra, plockar fram våra munskydd och trycker på ringklockan.
”Jag har blivit utskälld av många genom åren”
Långläsning Carina Lundberg Markow har utsetts till superkommunikatör, bråkigast i affärslivet och miljömäktigast i Sverige. Hon har konsekvent använt såväl Folksams aktiekapital som media för att driva näringslivet i en mer hållbar riktning. Nu lämnar hon Folksam för att genomföra sina egna drömprojekt.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
– Kom in!
Orden uttalas med ett stort leende och bakom den anonyma dörren öppnar sig ett eget universum, långt från inredningstidningarnas kala miljöer. Några skateboards står lutade mot en stol, på golvet ligger lurviga mattor och överallt står olika objekt som inbjuder till frågor och bildar en estetisk helhet, en mosaik av souvenirer i ordets rätta bemärkelse.
Disco varje fredag
I den smala hallen står Carina Lundberg Markow, och över hennes huvud snurrar en discolampa som målar väggar, tak och golv i glada färger.
– Vi är lite barnsliga. Den här sätter vi på när det är fredag, säger hon.
Hon nekar till att åka skateboard eller spela gitarr. Förklaringen är att hon delar lägenheten, som är på över 200 kvadratmeter, med sin son och två av hans kompisar. Det har sina sidor, men tjugoplussarna piggar upp, och lägenheten är för stor för en ensam person och aningen svårsåld.
Konstfoto på väggen
Marssolen strömmar in genom stora söderfönster med utsikt över Stockholm. Carina Lundberg Markow ägnar sig inte åt några särskilda krusiduller utan dimper ner i en bekväm soffa, nedanför ett enormt konstfoto av en dramatisk, mörkhårig kvinna med en korp i handen.
– Det är inte jag, även om det är likt, försäkrar hon.
Och kvinnan i KPA:s berömda annonskampanj där ni utmanade djävulen?
– Nej, det var inte heller jag.
Något som däremot verkligen var Carina Lundberg Markow är bilderna på hennes bröst, som förekom flitigt i media under en period. Men det återkommer vi till.
En kraftfull röst för hållbarhet
Carina Lundberg Markow är känd som en kraftfull röst för hållbarhet på olika bolagsstämmor, där hon använt Folksams rösträtt för att tvinga företagen i en mer hållbar riktning. När det egna inflytandet som aktieägare inte räckt till, har hon skickligt utnyttjat media för att trycka på ytterligare, bland annat genom att ta fram olika rankingar och index.
Men att hon skulle hamna i finansbranschen var oväntat.
– Jag är uppvuxen i Ängelholm, Sveriges gris- och biltätaste stad, vad nu det kan säga. Mamma var röntgensjuksköterska, en ganska högutbildad kvinna. Pappa var fackordförande på en läderfabrik. Att mamma var högutbildad gjorde det naturligt för mig att läsa vidare. Pappa tycket att det var dumt att flytta till Göteborg för att plugga, han tyckte att jag borde jobba på Volvo istället. Han fattade aldrig hur det gick till att jag började jobba med pengar. När jag blev bankdirektör trodde han inte sina öron.
Tidigt feminist – och reklamhatare
Fakta
Carina Lundberg Markow
Hon beskriver sig själv som ”rätt PK” under uppväxten. Hon kallade sig tidigt feminist, och tyckte att all reklam borde förbjudas.
– Jag skrev texter åt ett tjejpunkband och tyckte att aktier var djävulens påfund. Jag hade ingen förståelse för näringslivet, det har förändrats mycket genom åren.
Hamnade i Stockholm av en slump
Det var rena slumpen att hon började arbeta med kapitalförvaltning. När hon tog sin examen fanns inga jobb i Göteborg, så hon sökte i Stockholm. Hon hade läst statskunskap och lyckades få ett jobb i ett kommunalt bolag, med att förvalta pensionspengar i en allemansfond. Tack vare en engagerad chef lärde hon sig snabbt allt mer om aktier och förvaltning.
– På eftermiddagarna satte vi oss med aktiesidorna i DN eller Svenskan. Han berättade om aktierna och jag lärde mig. Det visade sig att jag hade fallenhet för det – det fastnade! Jag kände att det var rätt för mig, det gick väldigt bra.
80-talsyuppie med näsa för pengar
Ännu handlade det bara om att få pengar att växa.
– Jag började min karriär på det glada 80-talet och var lite av en yuppie. Varje fredag gick man till Operabaren. Om det hade gått bra så drack man champagne, och om det hade gått mindre bra så fick det bli en öl. Jag tänkte inte så mycket på hållbarhet, däremot tänkte jag mycket på pengar.
Kunder med krav
Hållbarheten dök upp när hon jobbade på SE-banken och fick förvalta kapital åt olika stiftelser. Plötsligt gick avkastningen till forskning eller andra viktiga frågor. Och en del stiftelser ställde krav – de ville inte äga vapenindustri, tobaks- eller spelbolag.
– Jag förvaltade kapital åt en stiftelse för cancerforskning, och de ville inte investera i tobaksbolag. Jag sade: Då riskerar ni avkastningen!
Efterhand växte intresset.
Såg du hållbarhet som en affärsmöjlighet?
– Jag har varit och nosat på hållbarhet som en usp (unique selling point, unik konkurrensfördel, reds. anm.). Men det är inte grejen. Man kan inte behandla hållbarhetsfrågor på det sättet. Då surfar man på ytan, och hållbarhetsfrågor måste få gå på djupet.
Att företag som är duktiga på hållbarhet klarar externa påfrestningar lite bättre än andra är ingen slump, menar hon.
– De är tvungna att bygga ett ledningssystem som fungerar. Det går inte bara att tejpa på ”hållbarhet” i ett organisationsschema. Man måste ha förankring i verkligheten.
Kan ge klirr i kassan
Hållbarhetsarbete kan också ge affärsnytta.
– Koldioxid och energieffektivisering, det ger klirr i kassan. Och det finns bolag som haft problem med arbetsplatser i Kina där man struntat i skyddsutrustningen för att förbättra sitt ackord. Tvång gav bättre produktion, färre olyckor och färre stopp. Det blev en win-win-affär.
Jämställdhetsfrågan är ett annat exempel.
Kvinnorepresentationen kan användas som temperaturmätare på hur utvecklat ett bolag är.
– När det gäller jämställdhet så är det inte så att det ena könet är bättre än det andra. Det handlar om variation mellan individer. Men kvinnorepresentationen kan användas som temperaturmätare på hur utvecklat ett bolag är. Om det mest är män på ledande befattningar tar företaget inte vara på kompetensen, säger Carina Lundberg Markow.
Carina Lundberg Markow har träffat på glastaket
Trots att hon tidigt identifierade sig som feminist, tog det tid innan hon landade i jämställdhetsfrågan.
– Jag har nog tänkt att det inte finns någon diskriminering. De första femton åren i arbetslivet hade jag bara män omkring mig. Man blir lite ”man” själv, man präglas av miljön.
Hon har stött huvudet i glastaket vid några tillfällen. När en post som chef för kapitalförvaltningen utlystes på en bank där hon arbetade, gick jobbet till en man och hon blev ställföreträdande. Ännu tydligare blev det när hon sökte jobb som vd hos en pensionsförvaltare.
– Ordföranden sade ”vi vågar inte chansa på en kvinna”. Han såg mig inte som individ utan som kön. Det var skönt att jag slapp jobba med gubbskrället!
Vd för KPA
1998 blev hon vd för KPA, en fondförvaltare som profilerade sig genom mer hållbara fonder. Carina Lundberg Markow säger att hon inte fick jobbet för att hon var särskilt etisk, utan för att hon kunde juridiken. Men hållbarhetsfrågan vann på en närmare bekantskap.
– Det blev roligare och roligare. Jag hade jobbat i femton år med vanlig aktieförvaltning och det här blev en ny dimension. Sedan tog hållbarhetsfrågorna över helt. Nu är jag inte intresserad av aktier längre, men fortfarande av hållbarhet.
Provocerande annonskampanj
Hon hamnade snabbt i blåsväder efter en reklamkampanj, där mindre hållbara placeringar illustrerades med en bild på en djävul.
– Folk blev provocerade, de undrade om ”alla vi andra är djävlar bara för att vi placerar i tobak”. En bekant till mig blev arg och skrev i en insändare i DN att vi sysslade med etik-geschäft. Men vi har kommit över det. Jag hade ju rätt.
Motvillig till att jobba på Folksam
Så småningom köpte Folksam KPA, och Carina Lundberg Markow följde med, om än motvilligt.
– Jag var skeptisk till Folksam. Det var sossestyrt. Men de ville ha över mig. Det var en gammal bilhandlare som skulle värva mig och det tog honom en kvart att övertyga mig, haha. Jag fick löfte om att utveckla ägarstyrningsfrågor.
Värderingsstyrt – inte politiserat
Väl på plats kändes Folksam inte lika främmande. Carina Lundberg Markows pappa var övertygad socialdemokrat och hon var uppvuxen med att handla på Konsum och med socialdemokratiska värderingar.
– Jag upplevde aldrig att Folksam eller kooperationen var politiserad. Däremot är det värderingsstyrt. Det finns en fin grundtanke, att försäkringar ska finnas även för låginkomsttagare.
Utvecklade verktygslådan för ägarstyrning
Hon kom att stanna i tjugo år på Folksam, och utvecklade under den tiden en verktygslåda för ägarstyrning av bolag. Hon och hennes kollegor slutade att förespråka att aktier i hållbarhetsmässigt tveksamma bolag skulle säljas. Istället började de kontakta bolagen, de skrev brev och gick på bolagsstämmor. Där tvekade de inte att ställa besvärliga frågor om arbetsförhållanden hos underleverantörer på andra sidan jordklotet.
Då blev de förbannade.
– Bolagen tyckte att det var fånigt. Det möttes med irriterad förvåning. Sedan började det komma upp skandaler. Då blev de förbannade.
Bättre utväxling med hjälp av media
Snart utvecklades metodiken genom att blanda in media.
– Min strategi handlade om att Folksam visserligen var stora, men att andra var större. Vi låg på tionde, elfte plats. Jag använde media, för jag tänkte att de kanske inte bryr sig om vad jag säger men de bryr sig om vad som står i Dagens Industri. Folksam började göra index, och tidningarna skrev om de som var sämst. De blev förbannade. Jag har blivit utskälld av många genom åren, gubbar som har ringt och varit irriterade.
Bråk är inte lösningen
Idag ser verkligheten helt annorlunda ut, konstaterar hon.
– Nu är hållbarhet inte ett onödigt ont, och det finns inte ett enda bolag vars vd inte har ett avsnitt om hållbarhet på bolagsstämman. Man pratar nästan hellre om hållbarhet än om lönsamhet.
Hon har landat i att man inte kommer hela vägen med att bara bråka.
– Det är inte på det sättet man får förändring. Det är viktigt att ge positiv feedback också. Jag har varit ute på företagsbesök när de stått och väntat på att jag skulle komma och skriva dem på näsan. Jag har sett hur de har ansträngt sig och plockat undan engångsmuggar och köpt ekologisk mjölk. De har blivit positivt överraskade när jag är snäll och vill prata om deras produkter. De som jobbar med hållbarhet i företagen, de har gillat det.
”Hållbarhet 2.0”
Men det är ett passerat stadium, konstaterar hon. Nu är det hållbarhet 2.0 som gäller. Klimatfrågan har tagit steget in i affärsmodellen och arbetet har systematiserats när aktieanalytikerna nu väger in hållbarhetsfrågor i analysen. Därför, säger Carina Lundberg Markow, passar det bra för henne att gå i pension.
– De som tar över nu är mycket mer välutbildade än vad jag varit. De har ett vetenskapligt stöd för frågorna på ett helt annat sätt än tidigare. Det är inte lika viktigt att arbeta genom media längre, nu handlar det om att systematiskt föra in frågan i kapitalförvaltningsprocessen, säger hpn och tillägger:
– Det är lätt att gå i pension när man vet att ens efterträdare är bättre än vad man själv var. Emilie Westholm är den som ska leda Folksam mot netto-nollvisionen. Det känns tryggt.
Vill pensionera sig tidigt
Önskan om att gå i pension tidigt har funnits länge. Hennes pappa dog när han var 69 år gammal, i en ärftlig form av bröstcancer. Själv genomgick hon en genutredning som visade att hon låg i riskgruppen. Därefter fattade hon beslutet att operera sig. Först ersattes brösten med proteser, sedan opererades livmoder och äggstockar bort.
– Brösten var värst, jag fick äta smärtstillande i ett år. Men för mig var det en lättnad, det var värt de plågor som det har medfört. Det jag har kunnat undvika, det har jag undvikit.
Visade före-efter för att hjälpa andra
Hon valde att gå ut med sin berättelse i tidskriften Amelia, och visa före-efter-bilder.
– Många kvinnoliv har räddats och ganska många vet om att de bör gå och kolla sig. Men mina barn tyckte att det var jobbigt – så fort någon googlade på mig så kom det upp tutt-bilder.
Konstnär med nål och tråd
I soffan bredvid henne ligger två broderade kuddar, en med en hund med långa öron, och en med en rödvit katt. Mitt under intervjun kommer katten nedglidande för spiraltrappan. Han slår en lov genom vardagsrummet och ser sig om, innan han smyger upp igen. Hunden, som är avbildad på den andra kudden, spenderar dagen på hunddagis.
Att ha fler djur är en livsdröm som Carina Lundberg Markow hoppas kunna förverkliga nu. Och inte bara traditionella sällskapsdjur.
– Jag skulle vilja ha höns. Det är synd att man inte kan leasa höns över sommaren. Eller ett får, eller något… Jag får annonsera!
Gård i Skåne
Hon tänker på släktgården på Bjärehalvön, en gård som hon delar med sin bror och där hon ofta är på somrarna. Där skulle en flock hönor passa fint. Andra planer är att fotografera, med målet att ställa ut bilderna, och att ägna sig åt avancerad matlagning.
– Jag har en killkompis som jag brukar laga mat med. Det är ett heldagsprojekt, som börjar i Hötorgshallen. Jag bestämmer och han hackar. När det är klart och vi har lagt upp käket, då känner jag mig lyckligt. Det gör jag när jag sitter här i soffan också, klappar hunden och hör barnen fnittra där uppe. Det är inget som slår det. Men jag har nästan glömt bort hur det känns.
Coronan skapar ångest
Kuddarna i soffan är ett sätt att hantera pandemin. Den som broderar och lyssnar på en ljudbok samtidigt kan inte tänka på så mycket annat.
– Det är deppigt. Man kan inte ersätta personlig kontakt. Jag har haft mycket ångest och corona minst en gång i veckan.
Men pessimist, det är hon inte.
– Jag är alltid optimist men beredd på det djävligaste. Jag blir inte överraskad om saker går åt helsefyr, men jag tror att man kan ta sig igenom det. Man får alltid med sig något positivt.
Broderade Jake Angeli
Broderierna imponerar, kanske ännu mer när Carina Lundberg Markow hämtar fram sitt senaste verk, en färgglad kudde med amerikanska flaggan, regnbågsflaggan och Jake Angeli i full utstyrsel. I ett hörn sitter Bernie Sanders med sina stickade vantar och munskydd. Texten lyder ”Eat shit it´s organic”, eftersom Angeli lär ha klagat över att maten i fängelset inte var ekologisk.
– När jag var ung funderade jag på Konstfack, men sedan blev det mer som en hobby. Den här kudden kom till när jag tittat på CNN. Det var spännande och upprörande att se den här nissen när han satte sig i talmannens stol.
Det tog en och en halv månad att färdigställa kudden, och arbetet fick konsekvenser.
– Jag var lite för intensiv och fick ont i axeln, så nu har jag paus.
Små framsteg räcker långt
Carina Lundberg Markow klassificerar sig själv som otålig. Men det räcker att det händer något, små framsteg är kanske till och med att föredra framför jättesprång i fel riktning. Och när jag ber henne att ge ett tidsperspektiv på arbetet med ägarstyrning kommer svaret snabbt:
– Det är seeeegt! Men när jag ser tillbaka så har det hänt en del.
Hissen ett skäl till ånger
Det är dags att lämna lägenheten och ta sig alla åtta våningarna ner. På vägen ut förklarar Carina Lundberg Markow hissens långsamhet.
– Det beror faktiskt på mig. Jag satt i styrelsen när vi skulle byta hissar, och det här är en mer energieffektiv hiss som är långsammare än vanliga.
– Det händer att jag ångrar mig.
Carina Lundberg Markow om:
Ägarstyrning
”Det är en svår fråga. Men om alla engagerade aktieägare hoppar av så förändrar vi inte bolagen. En bråkig aktieägare som ställer krav är mer effektiv än en som väljer bort. Men jag har respekt för att man kanske känner så starkt för vissa områden, till exempel vapenindustrin, att man väljer bort dem. Välja-bort-spåret måste finnas, men jag ser det mer som en nischprodukt.”
Lundin Oil
”Jag ser det som ett nederlag att vi blev tvungna att sälja Lundin. Jag skulle hellre vilja se att bolaget gick till botten med vad som hände i Sudan och Etiopien. Vi hade ett förslag, men fick inte igenom det. Det hade varit en framgång om vi hade fått bolaget att ta itu med sina gamla lik i garderoben.”
Korruption
”En viktig del i hållbarhet är de tre M:en, människa, miljö och mutor. Korruption är det största problemet i utvecklingsländer. Det är svårt att bygga välfärd med korrupta politiker, och det första som drabbas är arbetsvillkoren.”
Scania och busskandalen i Indien
”Indien är tyvärr ett land som är väldigt utsatt för korruption. Där finns en bra lagstiftning men det funkar inte alltid enligt den. Det beror på att man kan muta myndigheter.
Nu är Scania tvungna att ta tag i frågan.
Det är inte helt fel att det dyker upp sådana här skandaler ändå. Nu är Scania tvungna att ta tag i frågan och har chansen att bli ledande på antikorruption. Tar man vara på problemen, och inte sopar dem under mattan, så kan man få till en ordentlig utveckling.”
Om lön
Jag har aldrig löneförhandlat. Jag säger ”ge mig den lön jag är värd, annars nappar jag på något annat”. Lite passiv-aggressiv sådär.