Inför klimatmötet i Cancún: underlätta för näringslivet

Ett av mina favoritklipp på Youtube heter ”Guy starts dance party”. Där får man på tre minuter en bra illustration över vilket flockdjur vi människor verkligen är. Flera hundra personer sitter still och tittar på en konsert på en festival i USA. Allt medan en ensam kille dansar frenetiskt till musiken. Minuterna går. Killen är bara pinsam. Och ensam. Men sedan händer nåt. Fler och fler ansluter och börjar dansa dom också. Till slut står nästan hela publiken upp.

Själv ser jag en tydlig parallell till den globala klimatpolitiken. Det är mycket ”business as usual” och många som mest sitter och väntar på att någon annan ska ta initiativ. Och det kanske inte är så konstigt. På Global Utmanings och Policy Networks klimatseminarium i London i mitten av november intervjuade jag professor Paul Ekins. Han höll med om att det finns ett ”green race” där länder tävlar om att bli bäst på nya miljödrivna innovationer. Men Ekins pekade också på att allt för många länder fortfarande är fokuserade på att vinna ”the brown race”. Och spenderar mycket mer resurser på det bruna än på det gröna.

Utmaningen, menade Ekins, är att få fler att våga ta klivet från brunt till grönt. Från ”business as usual” till ”green tech”. Från fossiler till ”low carbon”. Att underlätta för näringslivet att ta det språnget är vad politiker världen över borde prioritera. Istället för att ägna förhandlingarna åt att diskutera hur bördorna av utsläppen skall fördelas.

Från Global Utmanings sida har ett stort antal klimatexperter föreslagit ett Climate Investment Community, en gemenskap för klimatinvesteringar. Ett ramverk som sätter fokus på koldioxidpriset och som genom ett teknikneutralt koldioxidpris ger industrin tydliga och långsiktiga signaler som gör det möjligt att genomföra de stora teknikskiften som måste till för att fixa klimatet. Ett skifte som IEA:s Energy Technology Perspective 2010 kallar en ”energiteknisk revolution”. Framför allt för alla aktörer som låst in sig i kol och olja.

På sikt kommer investeringarna att vara lönsamma för de företag som tar steget. Problemet är just det – ”på sikt” – för Sternrapporter eller Porterhypoteser till trots, det räcker inte för ett konkurrensutsatt näringsliv att klimatinvesteringar lönar sig längre fram. Eftersom konkurrensen pågår här och nu.

Och det är därför som det behövs communities – gemenskaper – där många kan ta det nödvändiga och långsiktigt lönsamma steget – tillsammans. För även om en ensam kille på en musikfestival orkar och vågar stå ut ensam innan andra följer efter, så skadar det inte att vara flera.

På Global Utmanings turné runt om i huvudstäder väcker vårt förslag stort intresse. Inte för att det är unikt. Inte ens för att vi var först om de här tankarna. Utan för att tillräckligt många tillräckligt länge har väntat på att någon äntligen skulle bjuda upp.