Klimatkonferensen COP 27 är över och efterdiskussionen har lagt sig. Men faktum kvarstår, resultatet från förhandlingarna duger inte. Samtidigt som politiken fått kritik för det klena resultatet från förhandlingarna, har näringslivsföreträdare från stora svenska företag skrivit under internationella upprop tillsammans med forskare eller gjort skarpa uttalanden i intervjuer, såsom: ”Vi kan inte göra affärer på en död planet”.
Parallellt har vi i Sverige fått en uttalat ny kurs för klimat- och miljöpolitiken. Även den utvecklingen har kritiserats. Inte minst från näringslivet där tongivande aktörer såsom Investor, Volvo och Northvolt uttryckt oro under den senaste tiden. Bland annat är företag kritiska till att många av de klimatinvesteringar de gjort, nu riskerar att vara kastade i sjön genom den nya politiska kursen.
Stor osäkerhet om regeringens färdplan
Än så länge vet vi dock inte till fullo vilken politik som regeringen i slutändan kommer att lägga fram. Sveriges regering har hittills gett beskedet att de kommer att skapa tydlighet genom den klimathandlingsplan som har sagts ska komma någon gång under hösten. Enligt den svenska klimatlagen behöver den dock inte presenteras förrän i december 2023. Risken finns därmed att vi behöver vänta ett år på den tydlighet som forskare, näringslivet och konsumenter efterfrågar.
Det råder därmed en stor osäkerhet kring vad som ska bli den svenska färdplanen för att nå upp till nationella och internationella mål och åtaganden. Att vänta på tydliga besked och en tillräckligt ambitiös klimatpolitik är inget vi har tid med; inte näringslivet, inte klimatet och inte vi människor som lever på den här planeten. Det är bråttom nu. Riktigt bråttom.
I samband med COP 27 släppte tyska Greenwatch sin årliga ranking av världens länders klimatarbete (CCPI). Sverige placerar sig som det näst bästa landet efter Danmark. Det är en stark utgångspunkt. Men för det första konstaterar rankingen att inget land idag ligger i närheten av att göra tillräckligt för att ligga i linje med Parisavtalet och målen om att halvera utsläppen till 2030, vilket säger oss att alla länder måste öka omställningstakten.
Vi befinner oss i ett politiskt vakuum
För det andra ser det just nu snarare ut att gå åt fel håll inom många områden, så även i Sverige. När Klimatkollen gjorde utsläppsberäkningar och jämförelser mellan de svenska riksdagspartiernas klimatpolitik kunde det konstateras att den politik som den nya regeringen hittills presenterat kommer att bidra till kraftigt ökade utsläpp. Detta i en tid då vi drastiskt måste minska dem.
En osäkerhet kring spelreglerna både kort- och långsiktigt är inget företag brukar uppskatta. Åtminstone inte de mer seriösa aktörerna. Dessutom räcker det för företagen inte endast med en tydlig politik, den måste också på ett trovärdigt sätt svara mot Parisavtalet. Redan inför årets riksdagsval gick 227 svenska bolag ut i ett klimatupprop med krav på mer tydlighet och tuffare regleringar för affärsmässig framgång: ”Vi behöver både incitament och tuffare regleringar från er sida, eftersom sådana krav gör oss bättre. Vi behöver långsiktiga spelregler och tydliga mål, eftersom det ger oss trygghet när vi gör våra investeringar”.
I det politiska vakuum vi befinner oss i, är vårt råd till företag att inta en proaktiv roll. Absolut, den nationella politikens oförmåga att sätta den tydliga spelplan och de incitament som näringslivet efterfrågar, innebär en osäker miljö och en komparativ nackdel för företag som gjort eller vill göra hållbara investeringar. Men som vi ser det, finns det bara en väg att gå om man vill överleva långsiktigt som företag. För den egentliga spelplanen dikteras inte längre endast av den inhemska politiken. Den dikteras numer och i ökande grad även av exempelvis EU-direktiv och regleringar.
Hållbariseringen är den nya digitaliseringen
Spelplanen ritas dessutom upp av andra aspekter, såsom efterfrågan, konkurrens, gröna investeringar, gröna lån, varumärken som leder väg och den idag så eftertraktade välutbildade ”talangen” som väljer arbetsplats utifrån företags värdegrund och hållbarhetsarbete. När vi dagligdags pratar med företagsledare ser vi en tydlig skiljelinje mellan de som sitter i det mer reaktiva regelefterlevnad-baksätet och de mer proaktiva som har förstått var den framtida affären finns. De framåtsträvande sätter sig just nu i förarsätet och tar modiga egna beslut som föregår politiken.
Det är i otydliga, osäkra och föränderliga tider som de smarta bolagen och politikerna behöver pressa ned gaspedalen, inte sätta foten på bromsen. De företag som under digitaliseringen satte sig i baksätet och stoppade huvudet i sanden förlorade marknadsandelar eller gick i konkurs. Medan de vinnande bolagen var de som var proaktiva och förutseende. Och som vågade satsa, innovera och investera.
Det finns stora likheter mellan digitaliseringen och den otydliga, osäkra och snabbt föränderliga tidsepoken vi befinner oss i nu. Vi lever i en ny tid – ”hållbariseringens” tid – med nya utmaningar och möjligheter som det överlevnadsmässigt är rent korkat att blunda för. Vägen framåt kräver ledarskap och mod.
För oss är det tydligt att hållbariseringen är den nya digitaliseringen. Den är oundviklig. Både för näringslivet och politiken. Många företag har redan insett det. Tyvärr verkar politiken inte ännu förstått det. Vi menar inte att det är lätt att leda väg. Men att stanna upp för att vänta in politiken är inte ett alternativ. I det nuvarande internationella och nationella politiska vacuum vi befinner oss i, hamnar näringslivet i en sits där de tillsammans med sina kunder och andra (ibland konkurrerande) företag behöver visa handlingskraft, förflytta positioner och driva politiken framför sig.
Men räcker det? Troligen inte. Utan en politik som krokar arm med företagen och som driver på och skapar förutsättningar genom att sätta de tydliga spelregler som näringslivet efterfrågar, kommer omställningen att gå för sakta. Vilket i sin tur kommer att få katastrofala följder. Vad näringslivet behöver just nu är långsiktighet och förutsägbarhet. Inte en politisk riktning och styrfart som ändras, skapar förvirring och stannar upp varje gång en ny regering väljs.
Mikael Botnen Diamant och Carl-Johan Schultz
Hållbarhetsstrateger på Doings och författare till boken Hållbariseringen