Höstens klimatagenda – de viktigaste hållpunkterna

• 25 augusti: Sänkt reduktionsplikt, sista datum för remissvar. Regeringen har målbilden att dieseln ska bli 5.50 kronor billigare vid pump om reduktionsplikten 2024-2026 sänks kraftigt, så att andelen förnybart minskar i bensin och diesel. Samtidigt påpekar bland annat Naturvårdsverket och 2030-sekretariatet att reduktionsplikten är central för att nå klimatmålen; sänks den kraftigt måste andra kraftfulla åtgärder till – och Riksrevisionen slår fast att reduktionsplikten är kostnadseffektivare än andra styrmedel. Många remissinstanser ifrågasätter det lämpliga i sänkningen, begära besked om vad som händer efter år 2026 med förhoppning om en återställare, och efterlysa vilka andra åtgärder regeringen tänkt sig för att kompensera för utsläppsökningen. En proposition väntas i september.
• 12-13 september: Riksdagsårets öppnande och första partiledardebatt. Vilka avtryck har sommarens rekordhetta och bränder globalt och översvämningar och ras nationellt gjort på politiken? Vad innebär vårt utsatta säkerhetsläge för synen på det ökade beroendet av oljeimport som regeringens hittillsvarande politik leder till, och påverkas politiken av prognoser om kraftigt stigande oljepris? Vi får också en försmak på vad som kommer i budget och klimatpolitiska färdplan, och vad oppositionen kommer att försöka få igenom i dessa.
• 17-24 september: FN:s klimat – och högnivåvecka. FN:s generalsekreterare Guterres sätter press på ledarna för länder och storföretag att anta nettonoll-mål, sluta utbyggnad av gas och olja och fasa ut kol till 2040, stärka den internationella klimatfinansieringen och fördubbla stödet till klimatanpassning till år 2025. Många av dessa besked förväntas levereras på Climate Week i New York och särskilt Climate Ambition Summit den 20e, som också blir en möjlighet att flytta fram positionerna inför COP28.
• 20 september: Budgetproposition presenteras. I år närmast halverade regeringen de totala miljöanslagen och sänkte anslagen för tunga el- och gasfordon, avskaffade bonusen för miljöbilar, halverade anslaget för järnvägsunderhåll, sänkte skatten för fossila drivmedel och höjde milersättningen för den som kör på bensin och diesel, halverade anslaget till Stadsmiljöavtalen men höjde anslagen för Klimatklivet, Industriklivet och laddinfrastruktur och behöll flygskatten. För 2024 efterlyses bland annat tydligare stimulans som tryggar omställningen, men också – efter sommarens ras och skred – ett ökat fokus på klimatanpassning. Därtill kan man hoppas på synergier, tex för försvarsanslagen som ökas för ett troligen stundande Nato-medlemskap med möjligheter att denna väg finansiera t.ex. infrastruktursatsningar.
• 2 oktober: EU:s energi- och klimatmöte, Madrid. Ordförandelandet Spanien håller toppmöte kring energi- och klimatfrågor. Det blir första stora tillfället för den då förhoppningsvis nytillträdda spanska regeringen att klargöra sin klimatpolitik, och ett centralt tillfälle att konkretisera genomförandet av Fit for 55-delarna bl.a. avseende stopp för nya bilar på fossila drivmedel, skärpta hållbarhetskrav på förnybara drivmedel och klimatkrav på flyg och sjöfart, samt den kommande utvidgningen av utsläppshandeln och klimattullarna mot länder med lägre klimatkrav. Räkna med att mötet därtill planerar för hur mer rysk naturgas ska kunna ersättas av förnybar energi och effektiviseringar, inför vintern 2023-24.
• 16 oktober: John Hasslers utredning presenteras, om hur Sveriges klimatmål ska nås kostnadseffektivt och synkat med EU:s. ta fram övergripande principer för hur en samhällsekonomiskt effektiv klimatpolitik kan utvecklas” och ”analysera hur klimatomställningen effektivast bidrar till förbättrad tillväxt och konkurrenskraft”. På det nationella klimatmötet var Hassler första talare och torgförde då tankar om slopade klimatmål, vilket ett enigt näringsliv direkt och skarpt markerade mot – på näringslivets förmöte var 100 procent av företagen ense om att 2030-målet är centralt och viktigare för konkurrenskraften än de mer långsiktiga målen. Det är ett centralt ingångsvärde för Hasslers uppdrag att ”analysera hur klimatomställningen effektivast bidrar till förbättrad tillväxt och konkurrenskraft” – genom att gå i bräschen och kunna ta bra betalt för produkter och tjänster som bidrar till omställningen.
• 30 november – 12 december: COP28. Det 28e globala klimatmötet i FN:s regi har fokus på långsiktig klimatfinansiering, konkretisering av Loss&Damage-mekanismen, ökat stöd till klimatanpassning och uppföljning (”stocktake”) av nationella åtaganden (NDC). Men förhoppningarna är lågt ställda, eftersom COP28 hålls i Dubai och leds av oljebolagschefen Sultan Ahmed Al Jaber, vars planer på kraftigt ökad oljeutvinning lett till kraftiga protester bl.a. från Al Gore. Dubai betonar betydelsen av CCS och CCU för att nå klimatmålen, medan både miljörörelser och bl.a. EU slår fast att skiftet från fossilt till förnybart är nödvändigt för att klara målen. Den starka oljelobbyn, begränsade möjligheter till demonstrationer och möten och Dubais svaga respekt för mänskliga rättigheter pekar på att Greta Thunbergs och undertecknads bojkott av COP27 i Egypten kan sprida sig i år – samtidigt som de globala värmerekorden visar på hur akut det är att leva upp till Parisavtalet.
• December: Regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Många undrar hur den politik som nu förs kan leda till att klimatmålen som riksdagen beslutat i bred enighet nås. Med kraftigt sänkt reduktionsplikt är gapet stort inte minst för 2030-målet på 70 procents minskad klimatpåverkan från transportsektorn jämfört med år 2010; ett mål som regeringen återkommande bedyrat fortsatt gäller. Klimatminister Pourmokhtari och energiminister Busch hänvisar återkommande till den klimatpolitiska handlingsplanen, som regeringen enligt det klimatpolitiska ramverket ska lägga fram det första året varje mandatperiod. Ett centralt underlag är Klimatpolitiska Rådets rapport, som slår fast att Sverige tappar styrfart just när vi behöver öka tempot, men också underlag om näringslivets omställning, vad som kan ske lokalt och regionalt samt utredningar som Klimaträttsutredningen.
• December: Regleringsbrev och ägardirektiv. I slutet av året presenterar regeringen vad den vill att statliga myndigheter särskilt ska ägna sig åt, och kan som ägare ge direktiv till de statliga bolagen. Kommer Trafikverket att uppdras att arbeta mer med transporteffektivitet, vad ska Energimyndigheten göra för att påskynda elektrifieringen av tunga transporter och ska MSB och SGU göra mer för skydd mot klimatrelaterade katastrofer? Det är något av det som kan komma, liksom någon form av uppdrag till Vattenfall kring den framtida energiförsörjningen.
• 15 januari: Trafikverkets underlag för nationella planen för transportinfrastruktur 2026-2037 kommer, med en budgetram på 899 miljarder kronor. Utgångspunkter är kostnadseffektivitet och satsningar som ger resultat i närtid – sammanhängande nya stambanor för höghastighetståg prioriteras inte. Trafikverket ska också granska möjligheter till utökad samfinansiering, dels från brukarna, dels från EU. Visst, detta är formellt sett år 2024 men i praktiken sker arbetet i höst.
• Mer kommer. Detta är vad vi vet nu, men regeringen har ännu inte presenterat vilka propositioner de avser lägga under hösten eller vilka utredningar de vill starta. Det återkommer vi till när det närmar sig.

Mattias Goldmann