Greenpeace kräver svar från regeringen om Vattenfall

Att köpa brunkolsverksamheten var en dålig idé, att sälja den vidare var en förkastlig idé och att sälja den till ett bolag som man kände till var tvivelaktigt, är katastrofalt.

Brunkolsverksamhet är en av de bokstavligt smutsigaste verksamheterna man kan hålla på med. De sår brunkolsutvinning skapar i närmiljön och de enorma mängder koldioxid som brunkolsförbränning släpper ut i atmosfären är omöjliga att kompensera.

Avveckling av verksamheten

Flera miljöorganisationer, inte minst Greenpeace, arbetade hårt under flera år för att stoppa först driften och sedan försäljningen av den tyska brunkolsverksamheten.

Det enda korrekta hade varit en avveckling av verksamheten för att förhindra ytterligare klimat- och miljöskador. Vad är regeringen beredd att göra för att ställa detta till rätta?

Vad gör man för att hindra en upprepning?

TV4 kunde förra veckan avslöja att dåvarande näringsminister, nu inrikesminister, Mikael Damberg blivit informerad om misstankar om en rad oegentligheter gällande det tjeckiska bolaget EPH som köpte Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland 2016.

”Att kasta sina sopor till en granne längre bort är inte att städa” säger ett indiskt ordspråk. Detta ordspråk leder tankarna till den svenska regeringens hållbarhetsstrategier som fortfarande handlar om att hålla skylta med städning i sitt territorium.

Vattenfalls försäljning av brunkolen till en mutmisstänkt affärspartner är ett ytterligare exempel på hur Sverige generellt missat ett holistiskt angreppssätt inom hållbarhetsfrågor. Sverige fortsätter att bygga sin klimatimage på att utnyttja svaga styrsystem i andra länder.

Trovärdigheten för statens energibolag förbrukad

Vattenfalls skyltfönster fyllt av hållbarhetsstrategier i Sverige är rejält solkat och trovärdigheten för statens egna energibolag måste sägas vara helt förbrukad.

Utöver den oöverskådliga påverkan på klimat och miljö som fortsatt drift av brunkolsverksamheten skulle innebära kunde Greenpeace visa att de två spekulanterna som var intresserade av att köpa verksamheten var lika smutsiga som brunkolet självt.

Greenpeace granskade EPH och PPF

Greenpeace granskning visade att EPH och PPF, de bolag som var intresserade av brunkolsverksamheten, inte ens hade de mest grundläggande komponenterna för hållbart företagande på plats.

Det rörde sig om företag som bland annat: Hade dömts av EU-kommissionen för förhindrande av korruptionsutredning, hade en högt uppsatt chef som misstänktes för skattebedrägeri och/eller korruption, saknade alla former av policyer och redovisningar i korruptions-, miljö- och hållbarhetsfrågor, eftersträvade en ökad användning av kol i Europa, inte uppfyllde OECD:s grundläggande riktlinjer för multinationella bolag och FN:s Global Compact, tog ut stora vinster ur dotterbolag som drog ner på återställning av mark vid kolgruvor och som ägdes av brevlådeföretag i skatteparadis.

Det handlade alltså om bolag som struntade fullständigt i de enorma utsläpp de orsakade, inte hade mycket över för att städa upp den åverkan på närområdet som bunkolsbrytning medför och inte tyckte att de behövde följa lagar och regler.

Det blev sedemera EPH som “vann” Vattenfalls brunkolsverksamhet och nu avslöjar alltså TV4 att vetskapen om misstänkta missförhållanden hos EPH, också klarlagda av Vattenfalls egen utredning, fanns hos näringsminister Mikael Damberg, som ändå valde att gå vidare med affären.

16 miljarder kronor spårlöst borta

Det uppdagades också, från en granskning av Greenpeace som TV4 tagit del av, att de 16 miljarder kronor som Vattenfall skulle betala ut till återställning av områden som påverkats av brunkolsverksamheten är spårlöst borta. Dessutom vill bolaget som köpte verksamheten nu expandera och riva en intilligande by.

Detta ställer två saker på sin spets, två saker som Sverige håller högt och i internationella sammanhang har hög svansföring inom: klimatet och rättvisan. Stefan Löfven och Mikael Damberg, kommentarer på detta?

Av: Parul Sharma, Sverigechef på Greenpeace