Gjuterisand ger täta deponier
Enligt nya EU-direktiv måste alla deponier sluttäckas när de är uttjänta. I ett projekt har bland annat Svenska Gjuteriföreningen undersökt om man kan använda restprodukter från industrin, exempelvis gjuterisand, för att täcka en deponi.
Sluttäckning av deponier har som syfte att begränsa spridningen av föroreningar. Då måste täckningen vara så tät att vatten inte kan rinna genom deponin och föra med sig föroreningar ut. I ett projekt tillsammans med bland andra Volvo, Statens Geotekniska Institut och Svenska Renhållningsverksföreningen har Svenska Gjuteriföreningen testat hur gjuterisand lämpar sig som tätskikt i sluttäckningen.
Sanden deponeras
Sand används av stål-, järn- och metallgjuterier för att göra de engångsformar som man gjuter i.
– Normalt återanvänds mer än 90 procent av sanden internt, men kärnsanden, den som sitter i formen för att bilda håligheter, måste vara ny. Det gör att gjuterierna kasserar ungefär 200 000 ton sand per år i Sverige, berättar Peter Nayström på Svenska Gjuteriföreningen.
Sanden, som bara innehåller låga halter föroreningar, används i dag som utfyllnadsmassor eller deponeras. I sanden finns ungefär 5 procent bentonitlera, som binder ihop formarna. Det gör att den passar extra bra till tätskikt när man täcker deponier.
– Bentonit gör sanden tät så att den skyddar mot läckage av lakvatten. Tillsammans med vatten sväller bentonit och tätar mot sandkornen, säger Peter Nayström.
Dyrt att täcka
I projektet, som leddes av Jönköpings kommun, testades också andra restprodukter från industrin som täckmaterial till deponierna.
– Att täcka deponier innebär mycket stora kostnader för kommunerna. Om de kan använda kasserat industrimaterial istället för nytt material är det ett ekonomiskt intressant alternativ för dem, menar Peter Nayström.
I projektet, som inleddes 1999, testades fyra olika sätt att bygga upp täckskiktet. I den bäst fungerande metoden användes först slaggrus från smältugn för stabiliseringslagret. Därefter la man på 30 centimeter gjuterisand och packade den väl. På det kom ett dräneringsskikt av slagg och sedan ett 1,5 meter täckskikt av returfiberslam. Slutligen la man på 20 centimeter jord.
– Det visade sig att dessa material fungerade bra och uppfyllde EUs krav på täthet, säger Peter Nayström.
