Från punk till hållbarhet

–Det var på 90-talet så det var länge sedan. Bandet som gav ut skivor hette Monkeypig. Vi höll igång några år, på samma gång som jag jobbade med annat, berättar han.

Vid sidan av musiken arbetade han för ett läkemedelsföretag. Han har en examen som civilekonom, förutom att han var bra på att spela gitarr.

– Det är klart att jag ibland tänkte att ”oj oj oj, det här är mycket att jonglera med”, berättar han.

Han måste också hinna byta byxor mellan rollerna, som när han for på möten i Londons finansvärld. Som indiemusiker var klädstilen friare.

Men till slut gav han upp livet som rockmusiker.

– Jag längtade till Ikea, säger han.

Hans sätt att uttala orden på vänligt mjuk Kristianstaddialekt gör att det han säger låter helt sant. Men han måste ju ändå förklara varför han gav upp musiken för att börja jobba för det där företaget med rötter i Älmhult, som så många har så många åsikter om.

– Jag ville jobba på ett företag som har bra värderingar, säger han.

Han hade arbetat där förut, så han hade lärt sig att tycka om attityden och den enkla stilen, inriktningen på att göra bra saker för många människor. Energin för det sociala, som varit en av hans drivkrafter i musiken från punkbandet i källaren under tonårstiden till vuxenårens satsning som professionell musiker, kunde han nu kombinera med sin inriktning på ekonomi. Ett ord som ju faktiskt betyder att hushålla med resurser.

Idag är han lite mer långhårig än vad som är helt vanligt i näringslivet, ser utpräglat vänligt avslappnad ut och tar sig god tid att svara på frågor, utan att markera att han egentligen har väldigt mycket annat viktigt för sig. Och då kommer vi in på brorsan. Det är från honom intresset för det medmänskliga kommer. För brodern hade Downs syndrom.

– Brorsan och hans kompisar utvecklade oss andra och kunde ta fram det bästa i andra människor.

När brorsan till exempel hällde upp dubbelt så mycket cornflakes som de andra syskonen, bara för att markera, gick det inte att tillrättavisa och säga att han borde förstå bättre.

– Du måste omfamna vad han gör och berömma istället, berättar Jonas Carlehed.

Empati kallas det som han lärde sig av sin bror. Kraften från livet med brorsan var också en del av musiken, och är en del av den sociala sidan av jobbet nu.

– Det där med miljöutmaningarna har kommit senare. Men det finns forskning som visar att om vi jobbar med humanistiska värderingar, så får vi bättre förståelse för miljöfrågor. Det handlar om förmågan att ställa sig utanför sig själv och se de större bilderna.

Fast känslan för naturen har han med sig sedan länge. Från Åhus. Dit for familjen under somrarna.

– Där finns fantastiska tallar och en strand. Det tänker jag på som min plats som jorden, berättar han.

Men ändå, Ikea handlar ju om att sälja prylar, och det gör företaget i stor skala. De marknadsförs som både billiga och bra. Det är klart att det leder till köpfest.

– Vi är självklart en del av konsumtionssamhället. En av de största utmaningarna är den hållbara konsumtionen, säger Jonas Carlehed.

Det är här ekonomen börjar tala. För om ett stort företag som Ikea som säljer billiga saker ställer om, då sprids hållbara produkter i stor skala, speciellt som priset är lågt. Företaget fasade till exempel ut glödlampor snabbare än andra. All bomull som används är hållbarare än förut och företaget ska producera förnybar energi som motsvarar den egna energianvändningen. Den dag då intervjun görs är andelen uppe 73 procent.

– År 2020 ska allt vårt trä komma komma från hållbara källor, det vill säga vara FSC-certifierat eller återvunnet. Där ligger vi på 77 procent idag, säger Jonas Carlehed.

Han låter nöjd. Men ibland blir det ju fel ändå och företaget klarar sig inte från kritik. Det värsta som Jonas Carlehed drar sig till minnes, var katalogen i Saudiarabien där alla kvinnor retuscherats bort.

– Det får ju inte hända i en Ikea-katalog, säger han

När sådant ändå händer tänker han att ”det var rackarns att vi inte når ut i alla led med just det som vi tycker är så självklart”. Men ett företag med 200 000 anställda kan inte vara perfekt.

– Det enda vi kan lova är att vi kommer att rätta till våra misstag, säger Jonas Carlehed.

Han spelar fortfarande gitarr, förresten. Men nu har han små barn så det blir musik till husbehov. På semestern åker han fortfarande ofta till Åhus, men bor numera nära en strand som han kan gå ut på för att koppla av även till vardags.

I KORTHET

Född: Julafton 1965.

Familj: Fru och två barn.

Dold talang: Att rensa när det blir rörigt hemma, att städa alltså. ”Min fru säger också att jag är bra på det.”

Drivkraft: Att få ihop det där med att vi behöver saker och ett materiellt liv på en viss nivå, men att det måste klaras av inom planetens gränser och vi måste göra det tillsammans. ”Det driver mig varje dag på jobbet.”

Fritidsintresse: Gå ut i naturen.

På nattygsbordet: Kazuo Ishiguros Begravd jätte.