Biologiskt nedbrytbar plast är ingen nyhet, men i takt med att avfallsbergen växer både i havet och på land har plast hamnat allt mer i fokus. Nyligen kom en EU-finansierad rapport om just bionedbrytbara plaster, och de problem som de kan föra med sig.
– Jag tror att det viktigaste budskapet är att biologiskt nedbrytbar plast har en roll att spela för att minska ansamlingen av plast i den öppna miljön – men bara i vissa specifika applikationer, säger Antal Boldizar, professor vid Chalmers, i en kommentar.
Han forskar om miljöanpassade tekniska polymerer och en av författarna bakom rapporten. Till Miljö & Utveckling säger han att rapporten är beställd av EU, som har ett ramverk på gång inom frågan.
Biologiskt nedbrytbar plast ej definierat
Biologiskt nedbrytbar plast är material som kan brytas ned av biologisk aktivitet, som till exempel i en kompost. Men ”biologiskt nedbrytbar” är inte definierat, och det är stor skillnad på hur snabbt och effektivt olika material bryts ned.
Även om ett föremål av plast, som en påse, är märkt med att det ska vara biologiskt nedbrytbart, är det inte säkert att det försvinner om det hamnar i hushållskomposten. Det kan krävas speciella anläggningar för att nedbrytningen ska fungera. I sådana fall kommer inte heller plast som hamnat i naturen att brytas ned, trots att det är lätt att tro att den ska försvinna med tiden.
I rapporten efterlyses också standarder för att testa och certifiera biologiskt nedbrytbara plaster.
Finns det inte redan vissa regler för vilka plastsorter som räknas som nedbrytbara?
– Jo, det finns riktlinjer och formulerade standarder gällande specifika situationer. En del av rapporten syftar till förståelse av helheter, att en bionedbrytbar plast i en viss situation inte behöver gälla i andra situationer, säger Antal Boldizar.
Tre budskap till politikerna
Tanken med EU-rapporten är att den ska utgöra underlag för politikerna, och den innehåller tre huvudbudskap:
– Användningen av biologiskt nedbrytbar plast i den ”öppna miljön” bör begränsas. Lämpliga användningsområden är till exempel fiske, jordbruk och fyrverkerier, där plasten är svår att få bort på annat sätt.
– Ta fram standarder för att testa och certifiera de bionedbrytbara plasternas egenskaper
– Informera om hur plastens beter sig, var den kan och bör användas och inte minst hur den ska tas omhand.