När sopor eldas upp i våra värmeverk blir aska kvar som restprodukt. Totalt produceras årligen en miljon ton aska, som hamnar på soptippar i landet. Aamir Ilyas, doktor i teknisk vattenresurslära vid LTH, har utvecklat tekniken som gör aska till vätgas.
– Man kan använda sopresterna som en resurs istället för att låta vätgasen spridas för vinden såsom idag. Våra deponier ruvar på ett guldägg. Och detta kan användas i stora delar av Europa, där avfallsförbränning är vanligt, säger han.
Kort förklarat innebär tekniken att askan placeras i en syrefri miljö. Därpå fuktas den med vatten så att vätgas bildas. Gasen sugs upp i rör och lagras. En fördel ur miljöperspektivet är att det är den grusaktiga bottenaskan som används. I vanliga fall ligger den i karantän på deponin i sex månader för att inte miljöskadliga metaller och knallgas ska läcka ut när askan kommer i kontakt med syre.
– En bonus blir att man på det här sättet slipper risken för knallgas. Dessutom minskar belastningen på våra deponier.
Tekniken gör det möjligt att framställa vätgas på andra sätt än de konventionella, genom naturgas, biogas, olja eller kol. Vätgas används bland annat i bränslecellsbilar, för att framställa ammoniak och det finn potential för att framställa el och värme av gasen.