Vid FN-mötet COP15 i Montreal i december förra året enades världens länder om ett globalt avtal för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Avtalet beskrevs som ”historiskt” och innehöll bland annat målet om att 30 procent av jordens land och vatten ska skyddas till 2030.
FN-förhandlaren: ”Sverige behöver konkreta mål för biologisk mångfald”
Biologisk mångfald Sverige behöver konkreta siffersatta mål för att leva upp till avtalet om biologisk mångfald som världens länder har enats om. Men istället riskerar regeringen att stå tomhänt när åtagandena väl ska presenteras. Det säger ekologen och FN-förhandlaren Torbjörn Ebenhard.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Men arbetet slutar inte där, utan nu ska världens länder besluta om hur man på hemmaplan ska bidra för att leva upp till avtalet. Det gäller även Sverige, som tillsammans med EU drev på för att ambitiöst avtal.
Men Sveriges arbete med att skydda och bevara biologisk mångfald går just nu åt fel håll. Det menar ekologen Torbjörn Ebenhard, som förhandlade för EU vid FN-mötet.
– Det regeringen ägnat sig åt sedan de kom till makten är att göra saker som går emot intressen för klimatet och biologisk mångfald. I stället för att göra det som krävs, det vill säga en radikal samhällsomvandling, rustar man ner miljöövervakning, skötsel av skyddade områden och skydd mot främmande arter, säger han till Miljö & Utveckling.
Sveriges 16 miljömål räcker inte
De 16 miljökvalitetsmål som Sverige har idag räcker inte, menar Torbjörn Ebenhard. Det som krävs är konkreta siffersatta mål, så kallade åtgärdsmål.
– De vi har idag beskriver det tillstånd vi vill uppnå. Det är ganska ambitiösa, men också sifferlösa och saknar datum. Det behövs etappmål, alltså vilka åtgärder som ska vidtas, vem som ska göra vad och till när, säger han.
Torbjörn Ebenhard förklarar att det globala ramverket består av två sorters mål. Det långsiktiga målet till 2050 kan jämföras med de mål som Sverige har idag, alltså de 16 miljökvalitetsmålen. Men det globala ramverket har också åtgärdsmål med konkreta åtgärder som är satta för 2030. Det är mål som Sverige idag saknar motsvarigheter till.
Varför är det så viktigt med etappmål?
– Vi har våra miljökvalitetsmål som ser bra ut och har höga ambitioner, men det görs ingenting för att nå dit. Därför behöver vi siffersatta, konkreta och tidsbundna mål, vilket är just vad etappmål är.
Kan du ge ett exempel på hur ett sådant mål kan se ut?
– Det globala ramverket har till exempel målet om att skydda 30 procent av jordens yta till 2030. Då måste man kolla på vad det innebär för Sverige, som idag har ungefär 15 procent skyddad landyta.
Vad tycker du att Sverige ska ha för mål utifrån det?
– Jag kan tycka att Sverige, som är ett rikt land med många viktiga naturresurser, borde gå till minst 30 procent.
Men helt stilla står det inte för regeringen. För mindre än två veckor sedan presenterade Sveriges klimat – och miljöminister Romina Pourmokthari (L) en ny miljömålsberedning. Uppdraget för den nya Miljömålsberedningen är att ta fram en samlad strategi med etappmål, åtgärder och styrmedel. Hur Sverige ska uppnå sina åtaganden i det globala avtalet för biologisk mångfald är en viktig del av uppdraget.
Det är bra, anser Torbjörn Ebenhard. Men problemet menar han är att uppdraget är satt till december 2024. Det vill säga efter nästa FN-möte för biologisk mångfald, som ska hållas under hösten samma år och då världens länder ska redogöra sina åtaganden i det globala avtalet.
Hur går det ihop?
– Det går inte ihop. Det är vid det mötet vi ska sammanställa vad världens länder åtar sig att göra, för att se om det räcker för att nå upp till de globala målen. Sverige kommer i så fall inte att ha något att komma med, säger Torbjörn Ebenhard.
Kan du ha förståelse för att det är en process som tar tid?
– Självklart är det inte bara en sak att skaka fram, utan det är politiska avvägningar som ställer olika intressen mot varandra. Men jag tycker att regeringen åtminstone borde göra en preliminär viljeyttring, eller avsiktsförklaring, som ger en bas för det hela, säger han och tillägger:
– Men det är bara den formella orsaken till att det här är bråttom. Den viktigaste orsaken till att det är bråttom är att vi har en kris för biologisk mångfald, där vi förlorar mer och mer för varje dag som går, säger han.