Inga produkter i varukorgen.
Extremt väder hotar artrikedomen
Extrema väderhändelser som orkaner, skyfall och torka kommer att bli vanligare i takt med den globala uppvärmningen. Det ökar risken för att djur och växter dör ut. Speciellt artrika ekosystem som korallrev och tropiska regnskogar ligger risigt till.
Forskare inom teoretisk biologi vid Linköpings universitet har använt matematisk modellering och simulering för att räkna ut hur olika ekosystem påverkas av stora variationer i miljön. Klimatförändringar ger upphov till fler orkaner, skyfall och perioder av torka, vilket påverkar djur och växer i miljöer som drabbas. Frågan som forskarna har försökt besvara är hur ekosystemen påverkas. Resultatet visade att det är de mest artrika miljöerna som drabbas hårdast av miljöförändringar. Det överraskade forskarna.
– Flera tidigare studier av näringsvävar har indikerat att artrika system ofta är mer robusta än artfattiga. Men när variationerna i miljön ökar, som vid extrema väderhändelser, ser vi att de mycket artrika systemen är mest sårbara vilket medför större risk för så kallade utdöendekaskader, berättar Linda Kaneryd, doktorand och försteförfattare till studien.
Mångfald vanskligt
Sårbarheten för livet vid ett korallrev eller i en regnskog kommer av att dessa miljöer innehåller en stor mängd olika arter primärproducenter, till exempel alger eller gröna växter. Arterna konkurrerar som samma utrymme vilket gör att det finns få av varje art. Ändras miljön riskerar det att slå ut en art. Följden kan bli att ett visst djur som lever av just den växten också försvinner. Det i sin tur får följder för rovdjur längre upp i näringskedjan. Ett ekosystem som består av ett fåtal växtarter i stora mängder med anpassningsbara djurarter klarar extrema väderförhållanden bättre.
För att komma fram till dessa slutsatser har forskarna använt erfarenheter från verkliga ekosystem – vem som äter vem, hur arternas livscykler ser ut och hur de interagerar med andra. Yttre betingelser representeras i studien av ökande och oförutsägbar variation.
– Den modell vi arbetat med är ganska generell. Nästa steg är att föra in verkliga, detaljerade klimatdata, säger Bo Ebenman, professor i teoretisk biologi som handlett Linda Kaneryds avhandlingsarbete.
