Experten: ”Huggsexa om hållbarhetsarbetet”

 Ett problem som Marie Baumgarts pekar ut är eventuell bristande hållbarhetskompetens på finansavdelningen. 

– Finansfunktionerna har aldrig någonsin gjort någon intressentdialog, gjort mappning och kontrollerat värdekedjor. De har aldrig heller haft med GRI och de sakerna att göra. Det är, med få undantag, helt nytt för dem. Det blir en väldigt stor förflyttning på kort tid. Mycket större än vad många företag räknat med, säger hon. 

”Det blir mycket bättre”

Samtidigt är det precis den här förflyttningen som är syftet med CSRD, påpekar Marie Baumgarts. 

– För det är när finansavdelningen gör sin handpåläggning som man faktiskt får den kvalitet som CSRD är syftad att få fram. Hållbarhetsavdelningarna har varit stjärnor på sina gebit men de är inte erfarna inom finansiell redovisning och intern kontroll. Det som gör att styrelsen kan skriva under de finansiella delarna av årsredovisningen. 

 Hon tar exemplet med GRI där det finns KPI:er som i sin tur har tekniska protokoll där man beskriver vad KPI:n ska hänvisa till, till exempel till OECD:s riktlinjer och FN’s principer för mänskliga rättigheter. 

– Om hållbarhetsavdelningen är van att redovisa på den nivån så borrar finansavdelningen ner genom ytterligare 20 lager. Det blir en helt annan granularitet, det handlar om en helt ny detaljkontroll. Det blir helt enkelt mycket mycket bättre. 

Huggesexa

En sak som händer nu är enligt Marie Baumgarts att det blir en huggsexa om uppgifterna i hållbarhetsarbetet. 

– Hållbarhetsfunktionerna har suttit på allt själva, och nu blir det plötsligt huggsexa om arbetet. När till exempel finansavdelningen kliver in så händer det att de vill ta över hela arbetet. De vill inte ha någon överlämning eller någonting vilket är lite naivt och ett stort misstag. Vi har sett flera exempel där det blir svårt att samverka mellan hållbarhet och finans, mellan hållbarhet och juridik och så vidare. Samverkan ska ses som en förutsättning för att nå framgång. Det är när frågorna gifts ihop och verkligen integreras som det blir starkast effekt, både för riskarbetet och möjligheterna.  

Marie Baumgarts tycker också att det är ett problem att många styrelser lagt det övergripande hållbarhetsansvaret på företagets revisionsutskott. 

– Styrelsen missuppfattar ofta CSRD och gör det till en ren redovisningsfråga. Vi har fått höra att cirka åtta av tio företag lägger ansvaret på revisionsutskottet. Revisionsutskottet är en fantastisk kontrollfunktion – ordning och reda-funktionen som ska se till att siffrorna stämmer i årsredovisningen. Det har en något mer bakåtriktat karaktär så till vida att arbetet mestadels handlar om att kunna garantera att rapporteringen av förra årets siffror och resultat stämmer. Nu när man till exempel ska ta fram en transitionsplan till 2030 och 2050 med strategisk framåtriktad information så går det utanför vad som vanligtvis är revisionsutskottets uppgift. När CSRD missförstås riskerar frågan att tonas ner, vilket säkerligen inte är meningen. Här riskerar företag att återigen missa att hållbarhet är en strategisk fråga och ett affärsverktyg.