Experten efter EU-beslutet: Så kommunicerar du klimatkompensation

Malin Pehrs, forskare vid Sustainable Finance Lab och doktorand vid KTH, tycker att det är bra att EU nu tar i med hårdhandskarna mot greenwash. För Miljö & Utveckling beskriver hon hur de nya reglerna fungerar och hur man kan tänka som företag.

Det första och viktigaste att känna till är förstås att det inte längre kommer gå att hävda nettonoll-utsläpp eller liknande för produkter baserat på klimatkompensation.

– Enda sättet att göra anspråk på noll-utsläpp kommer att vara att faktiskt minska utsläppen till noll inom produktens värdekedja. Men baserat på kompensation så tycker EU att det är missvisande med anspråk om noll-utsläpp, säger Malin Pehrs och konstaterar att nästan alla nettonoll-anspråk som företag gör i dag är baserade på klimatkompensation.

Kan fortfarande göra klimatnytta via krediter

En viktig sak för kommande kommunikation är att förstå skillnaden mellan två olika typer av projekt som genererar växthusgaskrediter – krediter som räknas med som en del av ett lands utsläppsminskningar och krediter som baseras på utsläppsminskningar som går utöver länders mål.

– Det kommer alltså inte gå att kommunicera nettonoll, klimatneutralt eller klimatpositivt baserat på klimatkompensation. Men det kommer fortsatt gå att kommunicera hur ens köp av krediter gör skillnad för klimatet, och då måste man ha koll på vilken typ av krediter man har, och vilka anspråk man kan göra.

Många menar att företag som köper krediter som bidrar till ett landsmål inte borde kunna göra kompensationsanspråk för företagets räkning. Eftersom utsläppsminskningarna redan redovisas i landets klimatåtaganden så borde de inte kunna redovisas på ytterligare ställen.

– Här kan additionaliteten ifrågasättas då företagen bidrar till något som landet redan lovat att uppfylla. Det riskerar att ge konsumenten intrycket att ambitionen i klimatarbetet är högre än det verkligen är.

Atmosfärens perspektiv

Malin Pehrs tycker dock inte att företag helt ska förkasta den här typen av projekt, som dessutom är en överväldigande majoritet av de projekt som finns i dag.

– Det går att kommunicera klimatnytta också med den här typen av krediter. Om man köper krediter från ett projekt som bidrar till ett landsmål så är det bästa att helt enkelt säga som det är. Även om du inte kan hävda nettonoll ur ditt perspektiv så kan du kommunicera att företaget bidrar till landets uppfyllnad av sina klimatmål. Den typen av anspråk har EU inte tagit avstånd från då dessa inte är missledande.

Hon påminner också att frågan om var utsläppsminskningar eller negativa utsläpp sker inte har någon egentlig betydelse för klimatet.

– Ur atmosfärens perspektiv så finns inga landsgränser. Om du minskar ditt eget utsläpp eller någon annans gör ingen skillnad för klimatet. Det viktigaste är additionalitet. Att du gör något som inte annars skulle ha skett.

Att köpa krediter i nya, så kallade justerade, klimatprojekt innebär att projekten är fristående från nationella klimatberäkningar. Det är alltså utsläppsminskningar som företaget kan tillgodoräkna sig, utan att utsläppsminskningarna räknas mot två separata mål. De första projekten med dessa justeringar i enlighet med Artikel 6 i Parisavtalet kom i november i fjol från Rwanda.

– I den här typen av projekt motsvarar företagets köp av krediter egna utsläppsminskningar ur atmosfärens perspektiv, men detta måste kommuniceras på annat sätt än via kompensationsanspråk sedan EU-beslutet.

Finns utrymme för båda

Malin Pehrs säger att hon och hennes forskarkollegor tycker att det finns utrymme för köp av krediter både inom och utanför länders nationella klimatberäkningar. Hon menar också att utsläppsminskningar som går utöver nationella mål inte bara ”stärker” företagens klimatanspråk.

– Just att gå utöver ländernas klimatmål är viktigt då det finns ett stort gap mellan vad länderna har lovat att göra och det som faktiskt behöver göras för att nå Parisavtalet. Så för att nå Parisavtalet så behöver vi åtgärder som går utöver ländernas mål också. De här åtgärderna kan företagen göra genom att köpa så kallade justerade krediter.

Många befarar nu att företag som inte får kommunicera effekterna av sin klimatkompensation kommer att minska eller sluta kompensera. Ett exempel på här risken är svenska Arla, som efter ett beslut från marknadsdomstolen inte fick kalla sin klimatkompenserade mjölk klimatneutral, valde att helt sluta klimatkompensera.

– Det är exakt den här risken vi ser nu. Det är som sagt jättebra att EU tar tag i det verkliga problemet med greenwashing. Samtidigt är det väldigt tråkigt om vi ser att finansieringen till bra klimatprojekt avtar eller uteblir.

Nytt sätt att prata

Malin Pehrs konstaterar att de flesta företags klimatarbete bygger på att de kan kommunicera något som kan tilltala konsumenter och andra intressenter som anställda och finansiärer. Därför, menar hon, är det viktigt att företag förstår att de kan fortsätta kommunicera sitt klimatarbete, också det som görs genom köp av krediter. Kommunikationen måste bara göras annorlunda och inte göra anspråk på att produkter är helt befriade från utsläpp.

– Det krävs mer transparens helt enkelt. Om man köper krediter så är det viktigt att man är tydligt med att det här är vad vi gör, så här mycket fortsätter vi släppa ut och så här mycket växthusgaskrediter köper vi. Du bör också berätta om ditt köp av krediter bidrar till ett landsmål eller om det går utöver landsmålet. Handlingen att genom köp av krediter finansiera utsläppsminskningar eller negativa utsläpp är fortsatt jättevärdefull för klimatet. Det handlar bara om att prata om den på ett nytt sätt.