Inga produkter i varukorgen.
EU ska bli bättre på att samla resurserna
Almedalen EU ska ta ledningen när det kommer till miljö och klimat. Det är Sveriges miljöminister Lena Ek och EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard överens om. Att knyta miljö samman med jobbpolitiken och driva frågor i mindre grupper tror de kan hjälpa på vägen.
– Ta exempelvis Polen, det är ingen hemlighet att de inte är så entusiastiska över koldioxidmål. Men fler mål och flexibilitet gör att fler länder lockas och att det blir lättare att enas om helheten, svarar EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard på frågan om hur man ska få alla länder inom unionen att enas runt miljö- och klimatfrågor.
Under Almedalens andra dag medverkade hon i ett samtal med Sveriges miljöminister Lena Ek om EU:s miljö- och klimatpolitik. Miljöministern menar att det är viktigt att lyfta fram att Sverige har minskat sina utsläpp och samtidigt ökat sin BNP, något som kan få andra länder att agera. Men på frågan om alla EU-länders miljöministrar delar hennes entusiasm över att unionen ska ta ledartröjan är svaret ett klart nej.
För att ändå komma framåt menar hon att det krävs en blandning av multilaterala möten och mindre arbetsgrupper.
– Det allra viktigaste vi har är de multilaterala mötena inom FN. Men också de mindre mötena som tar upp specifika frågor, exempelvis sot och partiklar. Länder som inte är så intresserade av klimatfrågan arbetar ändå inom dessa grupper. Det finns en annan psykologi i dessa stödjande processer som hjälper till att föra diskussionerna framåt, säger Lena Ek.
Krisen i Europa är ett tydligt tecken på hur olyckligt det är att tänka kortsiktigt, menar Connie Hedegaard som berättar att den senaste grönboken visra att över 20 000 européer saknar jobb. Här kan klimat- och miljöfrågorna vara en hävstång. När kommissionen studerat vilka sektorer det kan bildas jobbas inom är det främst it, hälsa och den gröna sektorn, däribland inom avfallshantering.
– Vi ska bli duktigare på att samla våra resurser, att slå våra krafter samman. Det krävs ett paradigmskifte inom ekonomin, men det är inte lätt och självklart. Hur kommer det sig att alla finansminsitrar vägrar lämna en ekonomiska skuld till nästa generation, men det ses inte som ett problem att lämna en miljömässig skuld?
