En fråga om fyra procent

Handel med utsläppsrätter har länge varit på tapeten och ett EU-beslut om ett införande av systemet närmar sig. 2005 släpps en testballong, där ett antal industrier i Europa deltar fram till 2008, för att se hur ett system med utsläppsrätter fungerar i praktiken. Därefter, 2008 blir det skarpt med målet att fram till 2012, genom handel med utsläppsrätter, minska den europeiska utsläppsnivån med åtta procent i förhållande till 1990 års nivå.

Att handla med utsläppsrätter är ett i grunden bra system, men i det upplägg som nu kommer finns en rad problem inbyggda. Ett är att det europeiska försöket för varje ny förhandling har lett till fler och fler undantag och till att slutresultatet riskerar att bli urvattnat. Ett annat problem är att systemet passar mycket illa i förhållanden till det svenska nationella systemet, där vi ska sänka utsläppsnivåerna med fyra procent utifrån den nivå som vi hade 1990 fram till 2012. De bägge systemen krockar och i realiteten kan detta faktiskt innebära att den svenska industrin får tillåtelse att höja sina nivåer med fyra procent, eftersom den ligger så mycket bättre till en det europeiska genomsnittet. Effekten blir då att hushålls- och transportsektorn måste minska sina utsläpp med mer än fyra procent. Frågan är om det är möjligt?