Domstol förbjöd skogsplantering

Planteringen skulle skada kulturmiljö

MÖD konstaterade inledningsvis i målet att den som har underrättat en länsstyrelse om att jordbruksmark ska tas ur produktion anses ha gjort en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § MB. Länsstyrelsen får förelägga den som har gjort en sådan anmälan att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. I detta fall förbjöd länsstyrelsen planteringen av skog med hänsyn till den skada åtgärden skulle medföra på kulturmiljön.

För att bedöma om begreppet naturmiljö i 12 kap. 6 § MB omfattar kulturmiljö hänvisade MÖD till miljöbalkens förarbete prop. 1997/98:45, där regeringen framhåller att natur- och kulturvärden ofta hör ihop. I de fall en åtgärd som anmäls för samråd innebär en ändrad mark- eller vattenanvändning ska prövningsmyndigheten dessutom tillämpa 3 kap. 6 § MB om skydd för vissa områden med särskilda natur- eller kulturvärden, enligt 2 kap. 6 § MB. MÖD bedömde att detta sammantaget visade att det var rätt av länsstyrelsen att pröva påverkan på områdets kulturmiljö.

Området är ett riksintresse

MÖD prövade därefter om det fanns skäl att förbjuda skogsplanteringen. Området utgör riksintresse för kulturmiljövård eftersom landskapet bland annat innefattar ett stort antal fornlämningar och ett högbygge av sten som leder fram till ett slott. MÖD menade att det öppna landskapet med långa siktlinjer skulle förändras helt om skogsplantering skedde. MÖD ansåg vidare att det allmänna intresset att bevara kulturmiljön vägde tyngre än det enskilda intresset att plantera skog. MÖD bedömde därför att länsstyrelsens beslut skulle gälla.

Karin Forsman, redaktör JP Miljönet