”Den finansiella sektorn utgör en enorm hävstångskraft”

För en utomstående förefaller förändringen ske i ett rasande tempo. Men Magnus Emfel, som är Världsnaturfonden WWF:s expert på hållbara finanser, har en annan uppfattning:

– Det är en spännande utveckling, men den kom igång sent och går för långsamt i förhållande till vetenskapliga rekommendationer och internationella överenskommelser.

Finanssektorn som hävstång

Hur orienterarna ska nå målet, till exempel under två graders uppvärmning, är inte enkelt att svara på ens för honom.

– Den finansiella sektorn utgör en enorm hävstångskraft. Den är ofta negativ och förstärker ohållbar produktion och konsumtion på marknaden, men den kan också vara positiv. Men det blir tekniskt komplext. Hela sambandet, från den enskilde spararen via kapitalägaren, förvaltaren och hela vägen upp till lagstiftarna, måste samverka. När man får den rörelsen, när alla intressenter förstår vad de behöver göra, då finns det hopp om systemförändring. Just nu finns tecken på en sådan rörelse men den sker inte tillräckligt snabbt, säger han.

EU vill minska risken för greenwash

Kartan ritas nu upp av EU. Där pågår ett jättearbete med att bland annat fastställa en taxonomi för hållbara investeringar, alltså en klassificering av ekonomiska aktiviteter som bidrar till EU:s miljö- och klimatmål. Till sommaren väntas ett antal nya rapporter. Ett av målen är att minska risken för greenwash, alltså att finansiella aktörer framställer sina tjänster eller produkter som grönare än vad de är.

Magnus Emfel tycker att det ligger för mycket fokus på just gröna finanser, gröna obligationer och gröna fonder. Han menar att det blir en omvänd bevisbörda, när det ställs krav på att gröna fonder ska redovisa kostsamma utvärderingar av sina innehav medan vanliga fonder slipper. Samma krav borde ställas på alla, tycker han.

– En förvaltare kan ha en viss del gröna fonder, men den största delen av kapitalförvaltningen tuffar på som vanligt. De stora exponeringarna för hållbarhetsrelaterade risker och negativ miljöpåverkan ligger i det icke-gröna. Det är där man måste börja ställa frågor om påverkan och bidrag till till exempel Parisavtalets mål, säger han, och fortsätter:

– Kanske gör det större nytta att minska det mörkbruna kapitalet till ljusbrunt.

Möjligheten att påverka – en komplex fråga

Det är en frågeställning som många känner igen. När ska man stanna kvar och försöka påverka, och när ska man rösta med fötterna och sälja? Vissa bolag kan bli en belastning, då är valet enkelt. Men de flesta internationella energibolag har en viss andel kol, även de som arbetar med att ställa om.

– Man måste inse, att även om man som individ väljer att sälja ett bolag så betyder det inte att det sker mindre utsläpp. Man har bara sålt en aktie, som någon annan har köpt. Om man som investerare faktiskt ska minska utsläppen så behöver man påverka bolag så att de ställer om. Då blir det naturligtvis mycket svårare, säger Magnus Emfel.

– Även stora förvaltare har kanske bara någon promille av de stora bolagen, och det handlar om att påverka en väldigt avancerad och komplicerad beslutsprocess.

Finansieringsbehovet är stort

En annan sida av myntet är behovet av finansiering av omställningen till fossilfrihet. Den aspekten lyftes på ett seminarium ordnat av Fossilfritt Sverige. Johan Henningsson, hållbarhetschef på Svensk Exportkredit (SEK), var en av deltagarna.

– Den gröna omställningen kommer att skapa nästa exportlyft i Sverige. Men hur får vi transformationskapitalet till gröna utvecklingsprojekt? undrade han, och slog fast att det inte räcker med gröna fonder, utan att allt kapital måste engageras.

Ännu ett skäl till att lyfta fram finanssektorns hållbarhetsarbete, alltså. Nu väntar vi på kartan – och på att orienterarna ska närma sig målet.

Läs mer: Nordea: Bankerna behöver erbjuda hållbara lösningar