Debatt: Nöjda cyklister och tågresenärer ratar bilen

De kommunala 2030-indikatorer vi utvecklat gör det möjligt att söka empiriska svar på frågan huruvida bättre kollektivtrafik och bättre gång- och cykelbanor kan leda till att bilismen minskar påtagligt och därmed bidra till att vi når transportsektorns klimatmål. Analysen grundar sig på jämförelser av bilismens omfattning i Sveriges kommuner beroende på hur goda alternativ som erbjuds.

Biltrafikens utveckling i landet som helhet ger några grundläggande insikter. Från år 2010 till år 2023 har körsträckan i bil per capita minskat drygt sex procent. Under samma period steg Sveriges BNP per capita 12 procent i fasta priser.

Den minskande körsträckan ska ställas i kontrast till Trafikverkets senaste basprognos, som förutser en ökning av körsträckan per capita med 12 procent från år 2019 till år 2045. Trafikverkets tidigare prognoser har överskattat biltrafikens utveckling, enligt deras egen interna utvärdering. Resandet med bil förutsågs öka 46 procent från år 1997 till år 2020. Den verkliga ökningen blev 17 procent.

Körsträckan per person kan alltså minska när välståndet ökar. Vi kan inte förlita oss på befintliga modeller för att avfärda möjligheten att minska biltrafiken. Vi måste söka empiriska ledtrådar.

Vi har därför korrelerat andelen invånare i kommunerna som var nöjda med tillgången till kollektivtrafik för vardagsresor åren 2021–2023, enligt SCB:s medborgarundersökning, med den genomsnittliga körsträckan per capita i personbilar registrerade i kommunen. Körsträckan i bil per capita minskar i snitt 35 mil per år då andelen invånare som tycker att tillgången till kollektivtrafik är bra ökar 10 procentenheter.

För gång- och cykelvägar finns ett liknande samband: körsträckan i bil per capita minskar i snitt 34 mil per år då andelen invånare som tycker att utbudet av gång- och cykelvägar är bra ökar 10 procentenheter.

Mycket signifikanta korrelationer av detta slag finns inte bara i Sverige som helhet, utan också inom de flesta typer av kommuner sedda separat, enligt SKR:s kommungruppsindelning.

Det tydligaste sambandet mellan bättre kollektivtrafik och kortare körsträckor finns i pendlingskommuner, medan sambandet är svagare i små och mellanstora städer. Det tydligaste sambandet mellan bättre gång- och cykelvägar och kortare körsträckor finns i större städer, medan det är svagare i glesbygden. Allt detta är rimligt med tanke på var dessa alternativa färdmedel har potential att fylla en stor del av transportbehovet och tyder på att korrelationerna har sin rot i genuina orsakssamband.

Med tanke på att vi svenskar kör drygt 600 mil i snitt per år pekar dessa data på att körsträckan skulle minska över fem procent om andelen invånare som är nöjda med kollektivtrafiken förmås att öka 10 procentenheter. Samma effekt skulle uppnås om nöjdheten med gång- och cykelvägar ökar 10 procentenheter.

Nöjdheten med alternativen varierar mycket mer än så ute i kommunerna. Om alternativens standard i de bästa kommunerna av varje typ sprids till alla kommuner av samma typ bör det gå att minska biltrafiken i Sverige mellan fem och 10 procent.

Görs en generell uppryckning av alternativens standard blir potentialen att minska bilismen ännu större. Idag är 67 procent av svenskarna nöjda med kollektivtrafiken och 82 procent är nöjda med gång- och cykelvägarna. Om alla blir nöjda med dessa alternativ tyder våra data på att körsträckan skulle minska uppåt 20 procent som en följd av förbättrad kollektivtrafik och 10 procent som en följd av bättre gång- och cykelbanor. Den kombinerade effekten bör överstiga 20 procent med råge.

Det skulle innebära att klimatpåverkan från inrikes transporter minskar uppåt 15 procent.

Trafikverket ger en mer pessimistisk bild i sitt inriktningsunderlag till infrastrukturplaneringen. De menar att det är ”svårt att genom denna typ av åtgärder minska den totala trafikvolymen på ett betydande sätt.” Effekterna av att flytta över trafik från väg till järnväg genom större investeringar i järnvägen bedömer myndigheten som små. Den enda källa till dessa påståenden vi hittar är en hänvisning till opreciserade ”preliminära beräkningar”.

Med denna debattartikel vill vi ge empiriskt stöd till alla beslutsfattare som vill satsa på alternativen till bilen som ett led i klimatarbetet.

Det gäller Liberalerna, som föreslagit satsningar på kollektivtrafiken som inspel till 2025 års budgetförhandlingar. Det gäller fler riksdagspartier, och det gäller kommuner och regioner med egna klimatmål.

Vi vill också utmana Trafikverket att presentera en bättre empirisk analys än vår kring potentialen att minska bilismen.

Regeringen behöver vederhäftigt underlag till årets budgetförhandlingar och till de direktiv den snart ska ge till Trafikverket för en nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037.

Mattias Goldmann, Vd, 2030-sekretariatet

Filippa Borgström, Verksamhetsledare, Klimatkommunerna

Maria Ivansson, Verksamhetsledare, Klimatkommunerna

Jesper Johansson, Ordförande, Gröna Mobilister

Per Östborn, Projektledare, Gröna Mobilister