Debatt: Den sociala taxonomin kan skapa viktig transparens

I förslaget som hittills presenterats pratar man om att det finns två dimensioner av hållbarhet – en horisontell som handlar om bolagets interna processer för att säkra anställdas arbetsvillkor osv, och en vertikal dimension som handlar om huruvida bolagets produkter och tjänster bidrar positivt till människors tillgång på till exempel rent vatten, hälsa och mat.

Syftar till att ge jämförbar och likvärdig information

I ledaren i Di säger Engzell-Larsson att den sociala taxonomin går långt bortom EU:s mandat och är ett ”hot mot ägande och företaget som organisationsform”. Så är självklart inte fallet:

1. Syftet med taxonomin är att ge jämförbar och likvärdig information till investerare huruvida ett bolag bidrar till ökad social hållbarhet i världen. Fler och fler fonder och finansiella produkter säger sig ha det som mål, och vi som finansmarknadsaktör har dessutom krav på oss att tydligt informera om vi har med hållbarhetsaspekter i våra investeringar och i så fall hur. Då är det i allra högsta grad önskvärt att vi har tillgång till hållbarhetsdata och att såväl kunder som tillsynsmyndigheter kan jämföra produkter och ställa dem till svars för sina hållbarhetspåståenden.

2. Varken EU:s gröna taxonomi eller den i detta fall diskuterade sociala taxonomin är ett regelverk som kräver att företag gör något annat än att rapportera. Till en början är det dessutom enbart stora, börsnoterade företag med fler än 500 anställda som får några krav alls. Den administrativa börda detta medför är en fråga att ständigt bevaka, men det finns ingenting i taxonomierna som säger att ett bolag måste vara hållbart. Således inget hot mot vare sig ägande eller organisationsformer.

3. Världens länder har enats om 17 hållbarhetsmål, och det krävs enorma investeringar för att lyckas med detta. Som långsiktig investerare både vill och kan vi bidra med att flytta kapital till bolag som är bättre på att bidra till denna utveckling, och därmed samtidigt sätta press på de som släpar efter att en omställning är nödvändig. Med krav från EU på ökad transparens och gemensamma ramar kan vi bli bättre ägare, göra smartare investeringar och flytta mer kapital i en hållbar riktning.

Ingen enkel uppgift klassificera social hållbarhet

Det finns problem med den gröna taxonomin som redan har beslutats, och den första rapporten på den sociala taxonomin pekar själv ut en rad komplexiteter den medför. Det är ingen enkel uppgift att klassificera social hållbarhet och vi får se hur ett eventuellt förslag kan komma att se ut längre fram. Men klart är att investerare redan letar socialt hållbara investeringar och för att minska risken för social washing behövs gemensamma ramverk. Låt oss diskutera det, och inte som Engzell-Larsson blanda legitim kritik med missförstånd och enkla, populistiska poänger. Den sociala taxonomin är på inget sätt jämförbar med löntagarfonderna.

– Johanna Lundgren Gestlöf, hållbarhetschef SPP Pension & Försäkring