De vill bygga första fossilfria förskolan

För nu ritas kartan om, och det är här det händer. Från att ha fokuserat på driftfasen, och då framför allt energianvändningen, är intresset nu riktat mot klimatutsläppen från själva byggandet av husen och tillverkningen av dess beståndsdelar.

Det märks under intervjun. Aldrig tidigare har jag hört en konsult stolt berätta att det hållits en workshop med något så alternativt som en expert på lerbyggnadsteknik i huset. Och då har jag ändå intervjuat mängder av konsulter under tio år som chefredaktör för en branschtidning.

Ännu mer osannolikt känns det när det visar sig att konsulten varit ute på bygget av Västlänken och personligen grävt upp lerprover som ska skickas för undersökning i ett laboratorium.

Byggs av Lokalförvaltningen i Göteborgs stad

Man kan se det som en spark i baken på en konservativ byggindustri. Eller som en välbehövlig pust av syre i en koldioxidstinn bransch, som räknar några av de absolut största utsläpparna av klimatgaser till sina led.

Den som står för sparken – alternativt syret – är Göteborgs stad, och uppdraget ligger hos Lokalförvaltningen. I Göteborgs stad sköter förvaltningen både byggande och drift av en mängd olika lokaler: skolor, förskolor, äldreboenden, med mera.

– Att vi både bygger, äger och förvaltar gör att vi har ett långsiktigt intresse, säger Hanna Ljungstedt, miljöutredare på Lokalförvaltningen.

Många undersökningar krävs för fossilfritt byggande

Hon har gjort resan på en timme från kontoret på Hisingen till Krokslätt för att träffa Miljö & Utveckling och konsulterna som gör projektet möjligt. Nu möts vi alla i foajén: Bengt Dahlgrens hållbarhetsansvariga Maria Perzon, som är extern projektledare inom miljö för Hoppet, och Gerda Ingelhag och Anna Högberg, som båda är miljökonsulter på Bengt Dahlgren. Arbetet handlar till stor del om att undersöka klimatutsläppen för material och processer och väga dessa mot andra aspekter, som till exempel giftighet.

Gruppen genomsyras av en blandning av kaxighet och ödmjukhet. Alla är eniga om att det är omöjligt att bygga en fossilfri förskola i dagsläget. Samtidigt har de valt bort alla certifieringar och miljömärkningar för Hoppet, eftersom de inte är tillräckligt tuffa.

– Det viktiga är att visa att det går att komma långt om man kämpar på. Därför har vi inga certifieringar. Vi vill gå mycket längre, säger Hanna Ljungstedt.

Det handlar bland annat om att minimera behovet av klimatkompensation, förklarar hon.

Mer än en förskola på gång

Bygget ska påbörjas i höst och förskolan ska stå klar 2021, när Göteborg fyller 400 år. Förseningar är otänkbara. Det innebär att Hoppet trots alla ansträngningar inte kommer att bli fossilfri utan hjälp av kompensation, eftersom mycket av det arbete som nu läggs ned kommer att ge utdelning först efter invigningen. Projektet är dock större än en enda förskola.

– Förutom Hoppet omfattar projektet option på ytterligare en förskola och en annan byggnad, säger Hanna Ljungstedt.

Tanken är att stegvis ställa om allt byggande i lokalförvaltningens regi till fossilfritt. I veckan när vi träffas pågår slutdiskussionerna inför valet av byggfirma. Projektet blir en samverkansentreprenad, där bygget genomförs i nära samarbete mellan beställare och entreprenör. Till hösten påbörjas markarbetena, fjärrvärme är redan beställd till byggplatsen.

Jämförs med traditionellt byggd förskola

Hoppets utsläpp av klimatgaser ska jämföras mot klimatpåverkan från byggmaterial som används i en traditionell förskola byggd av Lokalförvaltningen. Att beräkna utsläpp från ett helt bygge är fortfarande delvis oprövad mark. IVL har tagit fram en metod, Byggsektorns Miljöberäkningsverktyg, som används för Hoppet. Samtidigt finns förslag från Boverket på livscykelanalys av byggnader, och en Iso-standard. En certifiering, NollCO2, är också på väg, från aktörerna bakom certifieringen Miljöbyggnad.

– Det ger utrymme för variation. Miljöbyggnad väljer vissa delar, Boverket väljer vissa delar. Iso-standarden säger egentligen inte exakt vad som ska räknas med. NollCO2 väljer vissa delar. Vi vill räkna på alla delar, säger Anna Högberg.

Att olika aktörer föreslår olika beräkningsmodeller och avgränsningar gör att det blir svårt att jämföra resultaten med varandra. Ett antal byggnader har beräknats enligt IVL:s verktyg och där har utsläppen visat sig ligga på som lägst 200 kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter och mer normalt 300 till 600 kilo. Resultatet beror bland annat på antalet våningar, eftersom källare och grund ofta består av mycket betong.

Många byggprodukter saknar klimatdata

För att göra saken ännu mer komplicerad saknas data för många byggprodukter.

– Det är en hel vetenskap bara att få fram data. I vissa fall har vi valt EPD (miljödeklaration för byggvaror) för en liknande produkt. I andra fall har vi fått räkna på ingående delar i produkten. Det gäller framför allt installationerna, säger Gerda Ingelhag.

Installationerna, det är el, vatten, ventilation och eventuell kyla. Komponenterna är ofta sammansatta av flera material, som till exempel elkablar som består av en metall som ledare och sedan olika typer av isolering av plast. Konsulterna har alltså fått lista ut hur stor mängd av varje material som ingår och sedan ta fram klimatdata för de olika materialen. Vissa begränsningar har ändå fått göras.

– Vi räknar på allt som finns i loggboken, säger Maria Perzon, och förklarar att loggboken är den dokumentation som beställaren kräver och som ska visa vilka material som ingår i en byggnad.

– Till exempel små skruvar ingår inte, tillägger hon.

Vill själva kontrollera minusposterna

I andra fall tvingas konsulterna ifrågasätta de klimatberäkningar som leverantören kommer med. Det kan handla om träprodukter, där den koldioxid som lagras i virket redan är medtagen i beräkningen som en minuspost.

– Vi vill ju att alla ska göra sitt bästa för att minska sina utsläpp. Den koldioxid som träet binder kanske vi behöver för att kompensera elkablar, säger Maria Perzon.

– Alla måste utmana sina egna processer, säger Anna Högberg.

Att öka cirkulariteten är en annan utmaning. Kontoret där intervjun genomförs är ett utmärkt exempel på modernt, energisnålt byggande – låg energianvändning men i stort sett bara jungfruliga råvaror. Att använda begagnade byggvaror är så ovanligt att det ställer till problem redan i beräkningsskedet.

– Om det vi använder annars skulle slängas, så borde klimatpåverkan kunna räknas som noll, säger Hanna Ljungstedt.

Vissa beslut har gruppen redan kunnat fatta.

– Återbrukade produkter och återvunnen plast är okej, eftersom vi vill skapa processer för att återbruka och återvinna, säger Anna Högberg.

Ställer även krav på byggplatsen

Förutom materialen ställs krav på byggplatsen. Arbetsmaskiner och byggbodar, allt ska med i kalkylen. Trots detta går det säkert att bygga fullständigt fossilfritt, säger Maria Perzon, med glimten i ögat.

– Det går att konstruera hus med lera och halm, men man uppfyller inte de krav som vi har i byggnormerna eller från beställaren, säger hon.

Just det där med lera är något som gruppen trots allt tittat närmare på. I och med bygget av tunneln Västlänken uppstår spill i form av stora mängder av lera. Det var därför den tyske lerbyggnadsexperten kom på besök, och nu finns två prydliga lerklumpar noga inplastade på Bengt Dahlgrens kontor. Det är Anna Högberg som varit ute med spaden och grävt i lerlagren som blottas vid tunnelbygget.

– Vi ska skicka dem till ett labb i Tyskland och få veta mer om lerans egenskaper. Det går kanske att använda till att bygga med, förklarar hon.

Många produkter har förkastats

Jakten på material och leverantörer har bjudit på både överraskningar och bakslag.

– Vi hittade en skumglasplatta av återvunnet glas i Belgien som verkade superbra. Men så visade det sig att de hade sämre energislag i Belgien och de var inte intresserade av att starta en fabrik i Sverige, säger Maria Perzon och skrattar.

Anna Högberg fyller i:

– Det har hänt att man tycker att man hittat en fantastisk produkt, sedan inser man att den är fossilfri men giftig, eller kanske inte funkar tekniskt. Det gäller att hela tiden tänka på alla kravställningar, att se produkten ur till exempel arkitektens eller den fuktsakkunniges synvinkel, säger hon.

Svårigheter med att prova nya material

Att söka och undersöka material är en stor del av projektet. Men hur hanteras frågan om vilka nya material som kan ingå i bygget? Byggreglerna är generellt sett inriktade på så kallade funktionskrav, och föreskriver oftast inte specifika byggtekniska lösningar. Ur den aspekten borde det gå att jobba med nya material. Men det innebär samtidigt en risk; ingen vill riskera att till exempel bygga in ett rör som börjar läcka efter några år.

– Det är mycket som talar emot ej beprövad teknik. Och det tar lång tid att testa den, säger Maria Perzon.

Vem tar ansvaret om en obeprövad produkt ändå väljs till projektet?

– I så fall tar vi över ansvaret för den delen från entreprenören. Men jag vet inte hur långt vi är beredda att gå i ett sådant läge, säger Hanna Ljungstedt.

Maria Perzon menar att leverantörerna har ett stort ansvar för att möjliggöra utvecklingen mot ett fossilfritt byggande.

– Varje företag som säljer en produkt måste gå hem och räkna på den. De måste visa sina data, och börja minska sina utsläpp. Jag skulle gärna se lagkrav på EPD för byggvaror, och att alla beställare går hem och tittar på sina byggprojekt och ser om de kan göra någon förbättring. Komponenterna är den stora grejen, när det gäller transporter händer det saker ändå, säger hon.

Ett drömprojekt

Hanna Ljungstedt fyller i att det måste bli en konkurrensfördel att erbjuda produkter med liten klimatpåverkan.

Alla är eniga om att förskolan Hoppet är något av ett drömprojekt att få jobba med.

– Det är ett fantastiskt roligt projekt. Det ligger i framkant och man utmanar både byggbranschen och sig själv, säger Anna Högberg.

– Det är ett roligt projekt eftersom det finns en så stor öppenhet. Lokalförvaltningen vill ju att alla ska ställa om, säger Maria Perzon.

Engagemanget på beställarsidan råder det inte heller någon tvekan om:

– Det är jättekul. Jag visste att jag skulle få jobba med det här. Det var därför jag sökte den här tjänsten, säger Hanna Ljungstedt.

Har fått nya insikter

Intervjun avslutas där den började, på sittpuffarna i Bengt Dahlgrens foajé. Fondväggen visar en nyutslagen bokskog.

– Sådär ser det ut där Hoppet ska byggas. Det är en jättefin naturtomt med stora bokträd, säger Maria Perzon.

De som var med från början: Maria Perzon, Gerda Ingelhag och Anna Högberg, har fått revidera sin bild av projektet under de två år arbetet pågått.

– Jag tänkte att det skulle gå att hitta nya material om vi bara grottade ner oss tillräckligt, säger Anna Högberg.

– Ja, jag trodde att det fanns alternativ, säger Gerda Ingelhag.

Men det har varit svårt, mycket svårare än vad de trodde. Samtidigt har projektet tillsammans med andra initiativ i byggbranschen haft kraft nog att flytta spelplanen. Fler än de direkt inblandade har fått nya perspektiv sedan 2017.

– För två år sedan var det underförstått att vi bara skulle titta på driften. Nu kan vi i alla fall prata om det här och folk förstår vad vi säger, säger Hanna Ljungstedt.

Maria Perzon får sista ordet:

– För två år sedan var det många som sade ”det kommer aldrig att gå”. Nu har man insett att detta måste göras.

Läs mer: Sveriges landsting kan nå 70 % fossiloberoende fordonsflotta

Pågående forskningsprojekt:

– Utveckla fossilfria lim och färger

– Konstruera en grund av trä

– Tillverka nya rör av återvunna rör

– Utveckla ett cirkularitetsindex för byggnader

– Utveckla en kravställning i upphandling för att främja bioplaster, och samtidigt se till att de tillverkas av hållbar råvara.