Därför blev 2022 klimatets annus horribilis – och så vänder vi

2022 var året då vi skulle leverera. Utsläppen skulle vända neråt, Build Back Better bli realitet. Så blev det inte. Vi missade en unik chans och därför måste 2022 klassas som klimatets annus horribilis. Men mörkret var inte kompakt, så efter en nedräkning av de värsta motgångarna vidtar en uppräkning av framgångnarna vi kan bygga vidare på.

Topp-5-klimatfiaskon

5) Stockholm+50

I juni var Sverige för första gången i modern tid värd för en global FN-konferens om hållbarhet. Skälet var att den första konferensen om hållbarhet hölls i Sverige för 50 år sen. På detta halva sekel har vi kommit långt; klimat, biodiversitet och många andra hållbarhetsgrenar hanteras i etablerade kanaler och har överenskommelser som Parisavtalet att bygga vidare på. Så riktigt vad +50 skulle ge var minst sagt diffust. Att finna synergier mellan hållbarhetsdimensionerna kan förstås vara relevant, men Socialdemokraterna som då regerade själva hade inga ambitioner med mötet och inga tankar på vad Sverige borde visa upp – någon ”permanent världsutställning för klimatet” som Fossilfritt Sverige pratar så mycket om syntes inte till. Slutdeklarationen blev en till intet förpliktigande plattitydexercis som blott ett halvår senare fallit i fullständig glömska. Om åtta år ska de globala hållbarhetsmålen vara uppfyllda, klimatpåverkan ska halveras per årtionde. Då har vi inte råd att så fullständigt slarva bort tillfällen som dessa.

4) Falukorvsvalet

Vi fick en svensk valrörelse präglad av falukorv och orealistiska löften om reapris på bensin och diesel, snabb återbäring av höga elpriser och nya kärnkraftsreaktorer i närtid – har miljörörelsen någonsin varit så dålig på att få upp sina frågor på dagordningen? Vi fick en regering med tre partier som alla backade i valet, stöttade av SD utifrån Tidöavtalet som får betecknas som kliniskt rent från konkreta klimatambitioner. Regeringsförklaringen och den hittills presenterade politiken innebär stora svårigheter att nå 2030-målet för transportsektorn, med kraftigt sänkt reduktionsplikt, reseavdrag som ensidigt gynnar fossilbilar samt snabbavvecklad premie till el- och gasbilar. I en hårfin balansgång till direkt lagtrots sade finansminister Svantesson ”Gör vi det inte så gör vi det inte” om att nå 2030-målet, vilket SD uttryckligen inte vill. Men till regeringens försvar, så betonar energiminister Busch att klimatmålen gäller och klimat- och miljöminister Pourmokhtari utlovar att hon ”ska arbeta jättehårt med att se vilka smååtgärder vi kan göra” för att nå målen, med fokus på den klimatpolitiska färdplanen som är under framtagande.

3) Putinkriget

Putins illegala anfallskrig mot Ukraina som inleddes den 24 februari fick västvärlden att enas om sanktioner mot rysk olja och kol, medan ryssarna själva skruvade åt gaskranarna och förmodligen sprängde Northstream. Fossila drivmedel blev dyrare, svårare att få tag på och mer toxiskt att hantera än någonsin förr. ”Putin just killed fossil fuels” konstaterade energigurun Amory Lovins på Almedalen – men den kortsiktiga effekten blev motsatsen. Tyskland ersätter importerad gas med inhemsk kol, Storbritannien öppnar första kolgruvan på årtionden och, EU-kommissionen passade under COP27 på att sluta kontrakt för flytande fossilgas från arabstaterna och Indien och Kina frossar i billig rysk olja och gas.

2) Fiasko-klimatmötet

På 2021 års COP26 i Glasgow gjordes stora framsteg, men inte tillräckligt för att trygga Parisavtalets mål. Därför skulle Parisavtalets alla parter skärpa sina Nationally Determined Contributions, NDC, till årets COP27 i Egypten. Men COP27 blev ett klimatfiasko. Bara 25 av 198 parter uppdaterade sina NDC och inte fler en fem kan ses som skärpningar. Klimatmötet i Sharm-el-Sheikh godtog inte förslag om all fossil energi – inte bara kolkraft – ska fasas ner, öppnade i slutdokumentet för fossil naturgas som en del av klimatlösningen och kom ingenvart när det gäller klimatfinansiering. När de enades om att starta en fond för Loss&Damage, skador och förluster, så var det ett beslut utan innehåll som mer handlade om att rädda klimatförhandlingarna än om att rädda klimatet. Det blir knappast bättre 2023, då klimatmötet hålls i Dubai som säkert är minst lika skickliga som egyptierna på att undvika beslut som hotar den egna fossila näringen, och som har samma begränsade respekt för mänskliga rättigheter och miljöorganisationer. Kanske blir vi 2023 fler som följer Greta Thunbergs råd att inte åka, och kanske kan det ge förhandlingarna den spark i baken de behöver?

1) Utsläppsökningarna

Efter pandemin skulle vi inte återstarta allt som förr, utan ”Build Back Better”. Vi skulle utnyttja återstarten till att nå klimatmålen och klara de globala hållbara utvecklingsmålen världen enats om för år 2030. Det var en snygg alliteration men 2022 blev det en högst begränsad verklighet. De klimatpåverkande utsläppen måste i princip halveras per årtionde för att klara Parisavtalets mål och ge oss rimligt goda chanser till en dräglig framtid. Istället blir utsläppen för 2022 rekordhöga 36.6 gigaton CO2e – 60 procent mer än 1990, som är basåret för många klimatmål. Vi flyger mer igen, körsträckorna ökar och användningen av kol stiger i både Europa och Indien – och med hittills fattade beslut fortsätter utvecklingen åt fel håll 2023.

Fem ljusglimtar för 2023

Nu är vi djupt nere i klimatkrisens mörkaste källare och vill inget hellre än att lämna klimatets annus horribilis bakom oss. Då är det glädjande att det trots allt finns fem ljuspunkter att räkna upp, som ger förutsättningar för ett ljusare 2023:

1) Jättebesluten

I augusti lanserade president Biden USA:s Inflation Reduction Act (IRA), världens största klimatsatsning genom tiderna utom till namnet. För att nå bred enighet, fokuserar IRA på att sänka inflationstrycket; effektiviseringar och skifte till eldrift skyddar hushållen och företagen från allt dyrare el och dyra importerade förnybara drivmedel. EU svarar upp med Fit For 55, bit för bit läggs pusslet kring hur EU till 2030 ska minska klimatpåverkan med 55 % jämfört med 1990 och 2050 bli världens första klimatneutrala region. Båda satsningarna ska ge miljontals arbetstillfällen, USA med dubbla bonusar om produktionen av elbilar, solceller och annat sker i Nordamerika och EU med klimattullar mot länder utan koldioxidskatt. Kalla det klimatpopulism om du vill, men nog har USA och EU hittat en paketering av klimatet som svarar upp mot människors bekymmer i vardagen.

2) Biologiska mångfalden-segern

Världen fick den 19 december sitt andra Montrealavtal, efter 1987 års om ozonlagret nu den biologiska mångfalden. 30% av land och hav ska skyddas, den internationella finansieringen ska kraftigt öka och ursprungsbefolkningars medverkan ska tryggas. Synergierna med klimat går åt båda hållen – endast om vi hejdar klimatförändringarna kan den biologiska mångfalden skuddas, och genom att skydda den har vi bättre chans att nå klimatmålen. Hur mycket löftena är värda? Att döma av de stenhårda förhandlingarna, var detta inte lättvindiga beslut – med ett tryck från alla engagerade kan målen börja förverkligas 2023.

3) Ledarskiftena

I Brasilien utsågs Lula efter mycken dramatik till president i november. Därmed är Bolsonaros klimatvidriga era över och Amazonas regnskog har fortfarande en chans att klara sig, vilket är av global betydelse för klimatet. I USA blev det ingen republikansk våg i mellanårsvalet, mycket för att Trumps skyddslingar stötte bort för många väljare. Därmed kan demokraterna arbeta vidare med sina klimatsatsningar. I Australien sparkade väljarna i ett verkligt klimatval ut den kolkraftsvänliga konservativa regeringen, och valde Labour med löften om klimatneutralitet 2050. I Storbritannien var Liz Truss premiärminister i blott 45 dagar och hann därmed till all lycka inte förverkliga sin satsning på fracking för att utvinna mer fossilt. Hon ersattes av Rishi Sunak som lade om kursen direkt och införde en särskild skatt på fossila energibolag med höga vinster. I Frankrike blev Macron omvald på en mer offensiv klimatpolitik, i skarp kontrast mot Le Pens flört med klimatförnekarna.

4) Näringslivstrycket

Visst finns det fortfarande ett näringsliv som strävar emot, en fossilindustri som skamlöst kör fördröjningstrategier för att hålla liv i sin dödsdömda affär så länge det går. Men 2022 var året då vi på allvar såg näringslivet kliva fram i Sverige och internationellt, med tydliga krav på en politik som gynnar det förnybara, klimatsmarta, cirkulära och delade. Antalet företag som med Science Based Targets förbinder sig att minst halvera sin klimatpåverkan per årtionde fördubblades, alltfler förbinder sig att helt fasa ut fossilt ur värdekedjan och klimatdrivet näringsliv fick en tydlig förebild med Patagonia vars alla vinster ska gå till att bekämpa klimatförändringarna. Och medan FN:s Gap Report visar på en djup ravin mellan länders klimatlöften och vad de faktiskt gör, så visar Fossilfritt Sverige, Hagainitiativet och andra att många företag kan skärpa sina mål eftersom det var lättare än man trott att uppnå dem.

5) Extremvädret

En tredjedel av Pakistans yta var under vatten med över 20 miljoner drabbade, extrema bränder rasade i Kalifornien och Australien, hettan med över 40 grader i flera veckor i Kina i juli och åter i oktober, torkan på Afrikas horn med svälten som följd, floderna som torkade ut i Europa med katastrofala följder för jordbruket, och rekordvarma 17 grader i mitten av november i Sverige.

Hur i helvete kan extremvädret toppa de positiva punkterna? Jo, först när klimatfrågan blir konkret och vardagsnära, blir den akut för oss alla att engagera oss i och för politiken att leverera på. Handlar det om framtida generationer, isbjörnar eller sjunkande söderhavsöar så skjuter vi agerandet på framtiden. Men med 2022 års extremväder, som IPCC slår fast knappast vore möjligt utan människans klimatpåverkan, så kan ingen blunda och förslagen att vi avvaktar med att göra något blir alltmer självklart idiotiska.

Att sätta det hemska extremvädret som det mest positiva år 2022 visar också att detta inte alls duger, trots enstaka framgångar. Vi har slarvat bort ett unikt tillfälle till bot och bättring. Det är därför 2022 är klimatets annus horribilis. Som FN:s generalsekreterare Antonia Guterres uttrycker det: ”Vi är på motorvägen mot klimathelvetet med foten hårt på gaspedalen.”

Lägger 2022 bakom oss

Insikten måste ge kraft till förändring. För spelregler som gynnar föregångarna och isolerar de som stretar emot. För politiker som lägger undan falukorven och pumppopulismen och driver i hamn klimatmålen vi enats om, här hemma och globalt. För att utnyttja kraften i föregångslandsmetodiken och i att sprida de goda exemplen. För att själv vara förebilden andra kan ta efter.

Vi lägger klimatets annus horribilis bakom oss för att skapa en hållbar framtid. Det är inte bara möjligt, utan nödvändigt. Det är inte en uppgift bland andra, utan vår tids viktigaste. Tillsammans klarar vi det.

– Mattias Goldmann