Dagens M&U 25 november 2024

Klimatmötet Cop29 i Baku resulterade i en överenskommelse om att rika länder ska bidra med 300 miljarder dollar per år till klimatfinansiering för fattiga länder senast 2035. Ett annat stort framsteg var att nästan tio års förhandlingar kring utsläppskrediter under Parisavtalets Artikel 6 nu har lett till ett system där länder kan handla med verifierade utsläppsminskningar. Dessa framsteg kan skapa bättre förutsättningar för framtida diskussioner om utsläppsminskningar.

Samtidigt kritiseras avtalet för att sakna formuleringar om avveckling av fossila bränslen, en fråga som flera länder och klimataktivister hoppats få med efter förra årets möte i Dubai. Små önationer och utvecklingsländer uttrycker stor besvikelse över att mer inte gjordes för att minska användningen av stenkol, olja och naturgas.

– Det var ett frustrerande möte i många avseenden. Men vi lyckades ändå landa i det nya finansieringsmålet, det nya regelverket för utsläppshandel inom ramen för Parisavtalets artikel 6 och ett nytt arbetsprogram för jämställdhet. Det mest frustrerande var det motstånd som vi möter från länder som Saudiarabien och Kina, med att följa upp bland annat förra årets beslut om utfasningen av fossila bränslen. I förhandlingarna motsätter de sig hårdnackat egentligen alla typer av uppföljning, säger Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie.

Hållbarhetscheferna om Cop29: Företag måste ges större plats

Avslutningen av FN:s klimattoppmöte Cop29 i Baku, Azerbajdzjan, markerar en milstolpe med färdigförhandlingen av artikel 6, vilket innebär att alla delar av Parisavtalet nu är avklarade. Det anser Pär Larshans, hållbarhetschef på Ragn-Sells, som menar att världen nu går in i en ny fas med efterförhandlingar där fokus ligger på att utveckla nya avtal eller stärka befintliga.

– När det gäller finansiering blev inte alla nöjda med resultaten. Jag menar dock att näringslivet har en enorm möjlighet att bidra – om rätt förutsättningar ges. Ett exempel är Ragn-Sells innovation för att återvinna fosfor ur avloppsslam. Om vi får sälja det baserat på kvalitet snarare än ursprung – exempelvis som foderfosfat – kan vi bygga fler fabriker och därigenom bidra till finansieringen, säger han till Dagens M&U.

Anna Celsing, hållbarhetschef på Alfa Laval, framhåller att även om framstegen med artikel 6 är positiva, går förhandlingarna i övrigt för trögt

– När jag var på mötet fick jag känslan av att nästan alla företag och organisationer är övertygade om att omställningen är den enda vägen framåt. Lösningarna finns redan på plats, det råder ingen tvekan om det. Det stora frågetecknet är hur vi bättre kan samarbeta och lyssna på varandra, så att företagen kan förklara för politiker som ska sätta upp nationella klimatmål vad som faktiskt är genomförbart, säger hon till Dagens M&U.

Analys: Sju lärdomar från Cop29

Klimatdebattören Mattias Goldmann delar sju insikter från klimatmötet Cop29, där han kritiserar processen för att ha tappat fart och pekar på bristerna i värdlandets hantering.

Analysen sammanfattad

• Ett dåligt möte är bättre än inget alls. ”Med Trump i Vita Huset och andra olyckliga omvärldshändelser, är det sista som behövs nu att hela processen ifrågasätts eller läggs på is.”
• Ett dåligt värdland förstör för alla. Än en gång visar COP att den som håller i ordförandeklubban bestämmer.”
• Parisavtalet har inte slagit igenom. ”Det undermåliga löftet om 300 miljarder USD i årligt klimatstöd från år 2035 handlar bara om vad Kyotoprotokollets rika, utvecklade länder ska ge.”
• Megamötenas tid måste vara över. ”Professor Rockström varnade för detta inför Baku; efteråt måste vi ge honom rätt och hitta andra sätt att driva processen framåt.”
• Miljörörelsens närvaro är ingen garant – kanske tvärtom. ”I efterhand måste vi konstatera att närvaron knappast gjort skillnad till det bättre, och att risken förstås är stor att vi legitimerar en process som inte levererar.”
• Föregångarnas tid är nu. ”De kraftfulla utsläppsökningar vi ser i Sverige nu måste helt enkelt vändas neråt till rejäla, snabba och långsiktigt hållbara utsläppsminskningar.”
• Det blir aldrig meningslöst. ”1,5-gradersmålet är i praktiken nu dött, men 2-gradersmålet går ännu att nå.”

Läs ” Mattias Goldmann: Sju lärdomar från Cop29”

Slutskede i förhandlingarna om ett globalt plastavtal

I dag inleds det femte och sista förhandlingsmötet om ett globalt avtal mot plastföroreningar i Busan, Sydkorea. Syftet med avtalet är att minska plastföroreningar genom att reglera produktion, återvinning och hållbar hantering av plast på global nivå. Avtalet, som ska vara juridiskt bindande, ska bidra till att minska klimatpåverkan, skydda biologisk mångfald och reducera föroreningar i haven och miljön.

Ett centralt krav är att plastprodukter designas för återvinning och att farliga kemikalier fasas ut, vilket skulle förbättra möjligheten till säker återvinning. Men meningsskiljaktigheter kvarstår. Flera länder vill begränsa avtalet till avfallshantering, medan andra, som Sverige och EU, betonar vikten av att minska produktionen av ny och fossilbaserad plast.

– Förmodligen kommer vissa kemikalier att förbjudas. Det finns kriterier som liknar de vi har i europeisk lagstiftning redan idag, men de kommer att appliceras mer globalt. Sedan finns det diskussioner om att förbjuda vissa produkter i likhet med Engångsplastdirektivet, och kring bättre produktdesign för att göra produkterna mer långlivade. Vi behöver ett avtal om minskad produktion, utifrån flera perspektiv med allt från klimat, hälsa ekonomi, till avfall. Men den frågan är väldigt kontroversiell. Så den varianten som ligger på bordet har vattnats ur ganska ordentligt, säger Bethanie Carney Almroth, forskare i ekotoxikologi som är på plats i Busan, till Dagens M&U.

Branschens vädjan till SBTI: Tillåt mer klimatkompensation

En grupp på över 50 utvecklare av koldioxidkreditprojekt, samlade under Project Developer Forum, PD Forum, vädjar nu till Science Based Targets Initiative, SBTI, att ramverket tillåter en större användning av klimatkompensation för scope 3-utsläpp. Enligt kolkreditbranschen är det i dag väldigt svårt för de flesta företag att klara SBTI:s nuvarande krav på 90 procents absoluta utsläppsminskningar, och bara 10 procent genom klimatkompensation.

Kolkreditföretagen menar att en högre användning av klimatkompensation skulle frigöra kritiska klimatfinansieringsresurser till utsatta regioner, exempelvis för projekt som främjar renare spisar, förnybar energi och skydd av ekosystem. Gruppen betonar att sådana projekt, som också ger sociala och ekonomiska fördelar, är beroende av koldioxidfinansiering för att kunna genomföras.

Kritiker, till exempel inom miljörörelsen, ifrågasätter dock klimatkompensationens effektivitet och pekar på historiska fall av uteblivna klimatvinster och kränkningar av mänskliga rättigheter. Studier visar dessutom att endast 12–33 procent av världens sålda koldioxidkrediter levererar de klimatfördelar de lovar. SBTi har tidigare betonat att osäkerheter kring marknadens robusthet och frågor som läckage och varaktighet fortsatt behöver lösas. SBTi har ännu inte beslutat om förändringar i sin Net-Zero Standard. En formell ståndpunkt väntas först 2025.

Läs brevet från PD Forum till SBTI

Orange Day: Arbetsgivares ansvar kring våld i nära relationer

Nästan varannan anställd i Sverige har påverkats av våld i nära relationer, antingen som offer eller genom en kollega, enligt en undersökning från Jämställdhetsmyndigheten. Samtidigt saknas krav på arbetsgivare att aktivt arbeta med frågan. Detta lyfts nu i en debattartikel i Dagens Nyheter i samband med Orange Day, FN-dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor.

Mellan 2000 och 2023 mördades 359 kvinnor av en man de haft en relation med. Många av dessa kvinnor förvärvsarbetade, vilket gör frågan relevant för arbetsplatser. För många våldsutsatta är jobbet en fristad, men våldet påverkar ofta deras arbetsförmåga och närvaro. Debattörerna föreslår att det blir obligatoriskt för arbetsgivare att ställa frågan ”Hur har du det där hemma?” under medarbetarsamtal och integrera arbetet mot våld i kollektivavtal och arbetsmiljöregler.

Debattörerna pekar också på exempel från Australien där arbetsgivare kan erbjuda stöd genom strukturer som ”Employee Assistance Programs”. Här i Sverige har Jämställdhetsmyndigheten fått medel för att utbilda arbetsgivare. Detta arbete bör, enligt debattartikeln, bli permanent.  men debattartikeln efterlyser att detta arbete blir obligatoriskt och permanent.

Läs debattartikeln i Dagens Nyheter