COP26: Vem som är skurken beror på var du befinner dig

Krönika Varje klimattoppmöte ska ha sin skurk. Någon som förhindrar resten av världen att åstadkomma mer, någon vars fel det är att vi får allt svårare att klara klimatmålen vi som värld enats om. I år är världen djupt tudelad om vem skurken var – och det är viktigt att få med båda perspektiven.

COP26: Vem som är skurken beror på var du befinner dig
Mattias Goldmann.

Indien är skurken. Det är i alla fall bilden jag får av att läsa hur svensk, europeisk och amerikansk press och klimatgrupperna i sociala medier utvärderas Cop26. ”Indien kommer att få stå vid historiens skampåle” är rubriken hos DN och många andra uttrycker sig på liknande sätt.

Orsaken är förstås att de i sista stund drev igenom att skrivningen om kolkraft försvagades från ”phase out” till ”phase down”. Sedan dess har bland annat Politico visat att frågan drevs också av Kina och hela Likeminded-gruppen i förhandlingarna, med bland annat nästa Cop-ordförandeland Egypten, Indonesien, Pakistan, Saudiarabien och Vietnam.

Ändringen var avstämd och godkänd av USA, och Cop:s presidium visste i förväg om förslaget, men vägrade ta upp det från presidiet – det fick inte fläcka ner brittiska ordförandeskapet.

Skrivningar om olja och gas blockerades av andra

Den globala biståndsorganisationen Action Aid anger att Indien ville ha skrivningar om att också användningen av olja och fossilgas skulle trappas ner – men det blockerades av andra länder som utifrån sina intressen ensidigt ville peka ut kol. Också finansiella institutioner var okej med att peka ut kolkraft – det vill man hur som helst inte ha i sin portfölj eftersom det är så tydligt olönsamt – men vill inte ha pekpinnar om innehavet i olja och gas.

Till slut står det klart att det var många som knuffade fram Indien på Cop-mötet.

Bilden en annan i asiatisk press

USA, Australien och EU är skurkarna. Det är bilden jag får när jag istället läser asiatisk press och lyssnar på miljöorganisationerna här.

Indiska The Hindu skriver att Indien försvarade sina rättigheter; de har varken olja eller gas och har redan slagit fast att 50 procent av energianvändningen ska vara förnybar redan år 2030. Chefredaktören för Hindustan Times anger att Indien inte kan fasa ut kolet snabbare än vad de nu planerar eftersom ”utvecklade länder helt ignorerar finansieringsbehoven för utvecklingsländers omställning till en lågutsläppsekonomi” – inte ett enda år sedan överenskommelsen på Cop16 har löftet om 100 miljarder dollar i klimatfinansiering uppfyllts, och skrivningarna i Glasgowavtalet om finansiering är svaga.

Hoppades på Loss and Damage-mekanism – förgäves

Den andra delen i varför USA, Australien och EU ses som bovar är hur de blockerar Loss&Damage, att hantera oundvikliga, irreversibla, extrema och långsamma klimatrelaterade händelser i utvecklingsländer.

Fakta

Krönika

Detta är opinionsmaterial. De åsikter som framförs är skribentens.

I år trodde och hoppades många länder, inte minst öriken vars landyta äts upp av stigande havsnivåer, att en verklig mekanism för Loss&Damage skulle etableras. Redan på Cop19 etablerades “Warsaw International Mechanism for Loss and Damage associated with Climate Change Impacts” och på Cop25 etablerades the Santiago Network – men utan medel eller mandat.

Urvattnad sluttext

Cop26 inleddes med att värdlandet Skottland blev först i världen att ge pengar till en sådan mekanism, vilket stärkte bilden att den skulle komma på plats. Tidiga utkast till överenskommelse slår fast att en ”facility” ska skapas för att hantera Loss&Damage, i linje med hur Cop tidigare skapat Gröna Klimatfonden och Anpassningsfonden. Men USA, EU och Australien blockerade.

I sluttexten är det reducerat till att en ”Glasgow dialogue” ska hållas fram till juni 2024. Santiago Network ska få någon slags finansiering, men drabbade länder får inget. ”Ett monumentalt misslyckande” anger öländer, och en Stillahavsnations förhandlare kallar agerandet för ”ett djupt svek”.

Snabba att fördöma

Inte ens vi som följde Cop-förhandlingarna noga (framför datorn gick bra) hade hela bilden, om utfasning av kol, om Loss&Damage eller någon av de andra knäckfrågorna. Ändå var många av oss snabba att fördöma en aktör och fria en annan. Utan att försvara någon hoppas jag ändå på lite av eftertanke och analys.

Går vi USA:s ärenden när vi fördömer Indien?

Går vi USA:s ärenden när vi fördömer Indien? Gynnar vi oljeindustrin när vi ensidigt dömer ut kol? Har EU:s spin doctors lyckats när vi inte har ett ord av kritik mot hur de – vi! – än en gång förhalat ersättning för skador klimatförändringarna orsakar?

Ännu har jag inga färdiga svar, och just det är poängen: Avstå från att med blixtens fart utse skurkar och hjältar så ökar sannolikheten för att vi klarar klimatkrisen, tillsammans.

– Mattias Goldmann, Goldmann Green

Biologisk mångfald

Klimat

Krönika

Karriär

Webbinarium

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.