WRI, World Resources Insitute, står bakom en ny märkning av mat: Cool Food Meals. Märkningen omfattar klimatbelastning och näringsvärde och är tänkt för kompletta måltider, inte enskilda livsmedel.
COC – klimatmåttet som kan förändra kalkylerna i grunden
Klimatberäkning
I nya matmärkningen Cool Food Meals från WRI ingår en faktor för alternativ markanvändning (COC). Den ökar klimatbelastningen för ett mål mat flera gånger om, och påverkar synen på markanvändning. Faktorn föreslås ingå i framtida versioner av GHG-protokollet.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
I den nya märkningen, som än så länge bara används av en amerikansk restaurangkedja, ingår även en ny faktor: COC. COC står för Carbon Opportunity Cost (koldioxidkostnad för mark) och anges i koldioxidekvivalent (CO2e) per kilo av ett visst livsmedel, till exempel vete, majs eller ost. Det handlar om vilka utsläpp den förändrade markanvändningen orsakar.
Om till exempel skog fälls och marken odlas upp så räknar märkningen alltså inte bara med fossila utsläpp från själva odlingen, transporter och så vidare. Utan också med den koldioxid som skogen hade fångat upp, om den stod kvar.
COC även för sedan länge odlad mark
WRI tänker sig också att sedan länge uppodlad mark skulle kunna återgå till naturlig växtlighet, och räknar därför med ett COC-värde även för odlingsmark som varit i bruk i hundratals år.
Ett svenskt företag som arbetar med att introducera Cool Food Meals är Max Burgers. Hållbarhetschef Kaj Török förklarar:
– Det är alltså inte bara utsläppen som ingår, utan också en alternativkostnad om man hade använt markytan för att fånga kol istället, säger Kaj Török.
Stor skillnad i redovisningen
Fakta
COC
Skillnaden i de klimatutsläpp som redovisas blir stor, när den nya faktorn tillkommer – men tillskottet varierar mycket mellan olika produkter. Nötkött antas orsaka COC-utsläpp på ungefär 200 kg CO2e per kilo färdig produkt, medan det rör sig om enstaka kilo för rotfrukter.
WRI använder 2015 som basår, och har då beräknat att utsläppen från maten per person och dag skulle vara 4,82 kg CO2e i Europa – om bara utsläppen från produktionen räknas med. När organisationen lägger till COC-faktorn tillkommer 15,08 kg CO2e per person och dag.
Utsläpp gånger tre
Den alternativa markanvändningen beräknas alltså stå för tre gånger så mycket utsläpp som själva matproduktionen så som den fördelade sig mellan kött, grönsaker, spannmål och så vidare år 2015.

– COC finns redan med som ett förslag till att ingå i framtida versioner av GHG-protokollet. Men det finns frågor – är den lätt att räkna på så att den är möjlig att använda? Det kommer att leda till en ny diskussion om vad man skulle kunna ha gjort med marken istället för att ha mat på den till exempel. Hur ska vi använda marken i framtiden? Det kommer COC att kunna ge oss väldigt intressanta diskussioner om, säger Kaj Török, och fortsätter:
– Jag ser det så här; i framtiden kanske vi har tre utsläppsmått: ett för den koldioxid som släpps ut, ett för den som binds och nu får vi det tredje, carbon opportunity cost, som är ett sätt att uppskatta vad man hade kunnat göra med marken istället.
Forskaren bakom modellen

Stefan Wirsenius är docent på Chalmers, och en av de forskare som skrivit den vetenskapliga artikel där koldioxidkostnad för mark (COC) presenterades.
– COC mäter den förlorade möjligheten till kolbindning, som ju egentligen är samma sak som att släppa ut koldioxid. Genom att räkna COC ger man mark en kostnad. Hittills har man betraktat marken som en gratis resurs ur klimatsynpunkt, säger han.
Varför jämför man med naturlig vegetation?
– På de flesta platser där det finns tillräcklig nederbörd för att det ska växa – och är tillräckligt varmt – blir det skog. Är det för torrt blir det gräsmarker. Skog är den naturtyp som har absolut mest kol inbundet, säger Stefan Wirsenius.
Hur kommer detta att påverka vår syn på markanvändning, tror du?
– Det borde leda till att vi värderar mark mycket mer. Ett exempel är en bonde som odlar vete och vill reducera sitt klimatavtryck. Det kan bonden göra genom att minska mängden konstgödsel. Men klimatavtrycket i form av COC på vete ökar ju när skörden blir mindre per hektar och totalt sett ökar förmodligen klimatavtrycket på vete, säger Stefan Wirsenius.
Biobränslen belastas
Metoden lyfter alltså frågan om effektivitet i markanvändningen. Det innebär till exempel att biobränslen som framställs på åkermark står för en högre klimatbelastning när COC appliceras. Ekologiskt jordbruk – som ger lägre skördar per hektar – får också ett högre klimatavtryck än konventionellt jordbruk.
– Begreppet håller på att spridas, men det är också ett visst motstånd. Alla aktiviteter som är markkrävande i förhållande till nyttan blir ju mycket sämre. Även många forskare tycker att det är fel att använda det här begreppet. Det har inte tagit världen med storm men jag tycker det borde vara uppenbart att det här är något vi måste beakta, säger Stefan Wirsenius.
Kan appliceras på biobränsle
Faktorn kan lika gärna appliceras på skogsbruk eller biobränsle, och kan belasta en produkts klimatavtryck så tungt att till exempel ett biogent bränsle får sämre klimatdata än ett fossilt. Men här gäller det att hålla tungan rätt i mun när resultaten analyseras.
– Modellen hanterar avvägningen mellan fossila och biogena koldioxidutsläpp genom diskontering. Men denna diskonteringssats är bara rimlig för en relativt kort tidsperiod, under vilken framtiden är någorlunda överskådlig och planerbar, jag skulle säga max 100 år. Sett över en längre tid är förstås utsläpp av fossilt CO2 en ohållbarhet och inte jämförbart med ett kontinuerligt utsläpp och upptag av CO2 via vegetation, säger Stefan Wirsenius.
Påverkar synen på markanvändning
Nu är alltså COC på väg in i livsmedelsvärlden genom WRI och märkningen Cool Food Meals. Och begreppet påverkar hur man ser på markanvändning.
– Vi har ju redan en diskussion om avskogningen men lösningarna blir olika om man förstår det här med COC eller inte. Det är många som tror att vi ska sluta att använda soja eller palmolja, men det kommer inte att lösa någonting. Vi måste bli effektivare i produktion av alla jordbruksprodukter, säger Stefan Wirsenius.