Cirkularitet är mer än begagnade möbler

När intervjun görs har det just blivit klart att regeringen kommer att tillsätta en utredning om ekonomiska styrmedel kopplade till cirkulär ekonomi. Vem som blir ordförande och när utredningen ska vara klar är än så länge oklart. Men det är väl inte helt otippat att Åsa Domeij kommer att ha en hel del med utredningen att göra, på ett eller annat sätt.

Hoppas på en statlig utredning

En statlig utredning är också något som hon och Delegationen för cirkulär ekonomi föreslagit. Nu hoppas hon bara att tidsramen blir lagom snäv. Mycket behöver göras snabbt – men utredningen behöver samtidigt tid för att kunna göra ett bra jobb.

Att styrmedel behövs är hon helt övertygad om. Hon tror på samspelet mellan politiken och näringslivet.

– Ja, det finns ju många exempel på hur lagkrav drivit utveckling. Ska jag ta ett jätteenkelt exempel så hade vi inte haft pantflaskor om det inte funnits krav på det en gång i tiden. Och tack vare att EU driver på kommer vi få flergångsalternativ för take away-mat. Det är svårt att bara lämna över allt till näringslivet och hoppas att de löser allt. När lagkraven pressar på dras utvecklingsarbetet i gång, sedan gäller det att näringslivet ges tillräckligt med ställtid för att lösa det praktiska.

Kvotplikt skulle göra det dyrare att slösa

Utöver direkta styrmedel finns även indirekta styrmedel som kvotplikt, där man helt enkelt fastställer att en viss del av en färdig produkt ska tillverkas med återvunnet material. Kvotplikten skulle kunna göra att det blir dyrare att slösa med jungfruligt material och göra att företagen blir bättre på att hushålla med resurserna.

Då är man egentligen inne på den cirkulära ekonomins kärna, om man ska tro Åsa Domeij: effektiv resurshushållning. Inte bara återvinning. Det finns inget mål med att kunna återvinna ett material hur många gånger som helst. Målet måste i första hand vara att få ner förbrukningen totalt.

Certifiering skulle öka tillförlitligheten

Återvinningscertifikat för plast och cirkulära deklarationer inom byggsektorn är ytterligare styrmedel som diskuterats. I dag är det svårt, för att inte säga omöjligt, för kunden att veta vad som egentligen stämmer när en tillverkare påstår att en produkt är tillverkad av X procent återvunnet material. Med en kontrollfunktion som certifiering ökar tillförlitligheten – och ett argument mot återvinning försvinner.

– Återvinningscertifikatet går dessutom utmärkt att kombinera med kvotplikten, säger Åsa Domeij.

”Då blir effekten bara att mer jungfrulig plast behövs”

Men det måste till mer också för att säkra vilken återvinning som går till vad. Det märker hon inte minst i sitt arbete inom Axfood. Återvinningen av textilier är, som vi skrivit om tidigare, svår och begränsad. Så när kunden ser att en tröja innehåller återvunnen polyester blir det ett starkt köpargument.

– Här ser klädtillverkarna att det finns en betalningsvilja. Men framgår ju ingenstans varifrån den återvunna polyestern kommer. Och den kommer i regel inte från återvunna kläder utan från återvunna plastflaskor. Men då blir effekten bara att mer jungfrulig plast behövs för att tillverka nya flaskor, säger Åsa Domeij.

Just livsmedelssektorn har som bekant svårt att återvinna plast från andra branscher eftersom säkerhetskraven är så höga just där. Återvunnet material i kläder borde alltså hellre komma från förbrukade kläder.

Textil trögt men lättare på annat håll

Inom Axfood ser man nu över hur textilier från utslitna arbetskläder från alla deras olika varumärken ska kunna gå in i ett cirkulärt flöde.

– Men här skulle säkert kommuner och regioner, som hanterar så otroligt stora mängder textilier, kunna gå ihop för att skapa möjligheter, säger Åsa Domeij.

Om återvinningen av textilier är svår och går trögt så ser det lättare ut i andra branscher. Se rutan intill där Åsa Domeij ger tre exempel för ökad cirkularitet.

– Nu gäller det att politikerna håller fast så det inte blir som med reduktionsplikten. Det fanns en enighet över blockgränsen och stark majoritet i riksdagen för reduktionsplikten, men nu tävlar politikerna med varandra om att sänka priset på fossilt bränsle så mycket som möjligt. Det skapar en stor osäkerhet för de företag som trott på den politiska enigheten och som har satsat på enorma investeringar; det gäller inte bara drivmedelsföretag som Preem utan även tillverkare som Volvo och Scania.

”Politikerna måste hålla fast”

Vad det kan få för konsekvenser när politiken backar från de egna målen kan man se genom historien, menar Åsa Domeij. Hon tar ett exempel från 70-talets oljekris.

– De företag som då satsade på omställning och energieffektivisering blev hånade när oljekrisen tog slut och en hel del av dem gick i konkurs. Det var förfärligt. Så politikerna måste hålla fast!