Cirkulär ekonomi regleras i EU: Här är vad som väntar

De olika lagstiftningsförslagen i EU:s båda cirkulär ekonomi-paket täcker ett brett fält och ska bland annat säkra att produkterna som sätts på EU:s marknad blir mer hållbara och att konsumenterna ska få bättre information och ökade rättigheter för att reparera sina ägodelar. I lagpaketen kommer också krav ställas på industrins tillverkningsprocesser och på hur produkter designas.

Åsa Ekberg-Österdahl, senior expert på Delegationen för cirkulär ekonomis kansli, tycker att det främst är sex kommande regelverk som är viktiga att hålla koll på för svenska företag. Det handlar om den nya ekodesignförordningen, rätten att reparera, lagstiftning om miljöpåståenden i marknadsföring, lagstiftningen om kritiska råvaror, byggproduktförordningen samt förpackningsförordningen.

Enligt Åsa Ekberg-Österdahl är ekodesignförordningen den allra mest centrala i EU:s arbete med cirkulär ekonomi. Här lämnade ministerrådet sin ståndpunkt före sommaren och tanken är att den nya ekodesignförordningen, som ska ersätta det befintliga direktivet från 2009, ska tillämpas på nästan alla produktkategorier. Den nya förordningen ska inte heller bara ställa krav på produkters energi- och resurseffektivitet utan också på att produkterna ska vara mer hållbara, tillförlitliga, återanvändbara, uppgraderbara, reparerbara, återvinningsbara och lättare att underhålla. Enligt förordningen ska också ett nytt så kallat digitalt produktpass ge information om produkternas miljöhållbarhet och hjälpa konsumenter och företag att göra välgrundade val.

Exakt hur företag kommer att påverkas av den nya ekodesignförordningen är dock fortfarande svårt att utröna.

– Ekodesignförordningen är en så kallad ramförordning och talar egentligen bara om vilka typer av krav som kommissionen kan ställa på en produktgrupp och hur det ska gå till när kraven sätts. Därefter kommer man att arbeta sig igenom produktgrupp för produktgrupp. Man kommer troligtvis att börja med textilier och specifikt kläder som har en stor påverkan, säger Åsa Ekberg-Österdahl.

Vad det gäller textilier och kläder har det redan nu föreslagits ett förbud mot att förstöra eller bränna produkter. Efter textilier blir det sen dags att ta tag i nästa produktgrupp, som till exempel kan bli elektriska apparater.

– Det kommer alltså att ta ganska lång tid att arbeta sig igenom alla produktgrupper och här kommer det att föras dialog både med respektive bransch och medlemsländerna. Företagen har alltså goda möjligheter att både förbereda sig och anpassa verksamheten.

Ministerrådet understryker också i sin ståndpunkt att det är viktigt att företag får tid på sig att anpassa sin verksamhet. Rådet vill till exempel att företag får minst 18 månader på sig efter att den aktuella delegerade akten träder i kraft tills kraven börjar tillämpas.

En annan viktig kommande reglering handlar om rätten att reparera. Här har EU-kommissionen föreslagit ett nytt direktiv som syftar till att fler varor ska repareras. Här kommer säljare av produkter hållas ansvariga för att det ska finnas möjligheter att renovera produkterna. I förslaget finns också krav på att säljaren i första hand ska reparera produkter i stället för att byta ut dem.

– Rätten att reparera är inte en del av ekodesignförordningen utan ett kompletterande regelverk. Förslaget syftar till att fler varor ska repareras inom ramen för den lagstadgade ansvarstiden. Det ska också bli lättare för konsumenter att reparera varor också efter att garantitiden gått ut, säger Åsa Ekberg-Österdahl.

Hur ett företag påverkas beror enligt Åsa Ekberg-Österdahl mycket på vilka typer av produkter man säljer, men konstaterar att de företag som säljer långlivade produkter och produkter som är möjliga att repareras kommer att premieras.

– De företag som tillverkar och säljer varor som designats på ett sätt att de blir svåra att reparera kommer att straffas.

En annan ny EU-lagstiftning som kan kopplas till EU:s satsningar på cirkulär ekonomi är enligt Åsa Ekberg-Österdahl förslaget om att stoppa falska eller överdrivna miljöpåståenden, ”green claims” som blir ”greenwash”. Förslaget kommer, om det går igenom, göra det mycket svårare att göra överdrivna miljöpåståenden då det införs krav på att underbygga alla miljöpåståenden med fakta och evidens och på ett tydligt sätt förklara vad man menar med att en produkt eller tjänst är hållbar.

Åsa Ekberg-Österdahl nämner också den så kallade Critical Raw Material Act som kommer att driva på den cirkulära återvinningen då den innehåller nya krav och mål för utvinning, bearbetning och återvinning av kritiska råvaror som till exempel metaller.

– Förslaget syftar främst till att minska Europas ensidiga beroende av viktiga råvaror från länder utanför unionen. Men i förslaget vill man också införa ett fokus på att hela värdekedjan blir hållbar, det vill säga från utvinning, användning och slutligen till avfall och återvinning. På så sätt kommer den också att spela roll för Europas cirkulära omställning.

Slutligen menar Åsa Ekberg-Österdahl att hållbarhetsansvariga på svenska organisationer bör ha koll på den kommande förpackningsförordningen och på byggproduktförordningen. Förpackningsförordningen syftar till att minska överförpackning, minska förpackningsavfallet och öka förpackningsbranschens materialåtervinning.

Byggmaterialförordningen ställer krav på att byggprodukter ska innehålla en viss återvunnen andel och att de i möjligaste mån ska vara reparerbara.

– Byggproduktförordningen kommer sannolikt att ställa krav på en cirkulär hantering i byggsektorn. Samtidigt är det viktigt att påpeka att förordningen bara reglerar produkter ”som sätts på marknaden”. Därför kommer det inte att ställas särskilda krav på hela byggnader. Däremot kommer det att ställas krav på de produkter som används när man bygger nytt eller renoverar. Till exempel vilken andel plast som finns i produkter eller hur reparerbara de är.

Precis som i ekodesignförordningen kommer man i byggproduktförordningen att titta på varje produkttyp var för sig.

Exakt när de nya reglerna träder i kraft är än så länge inte klart och det finns olika tidsplaner för respektive regelverk. Alla de regler som Åsa Ekberg-Österdahl nämner är just nu under förhandling. Hur marknadskontrollen av regelverken blir är inte heller klart, men sannolikt är att många av regelverken och dess eventuella sanktionsavgifter kommer att regleras av medlemsländerna själva.

Åsa Ekberg-Österdahl tycker att de nya lagkraven fyller ett stort behov då utvecklingen mot cirkulära affärsmodeller fortfarande går för långsamt, även här i Sverige. Och även om det dröjer ett tag innan de nya reglerna kring cirkulär ekonomi kommer på plats tycker Åsa Ekberg-Österdahl att det finns mycket att vinna på att som företag förbereda sig redan nu.

– De kommande reglerna kommer definitivt bli utmanande för många företag, men också bli ett stöd för att kunna ställa om. Jag tror att företag som förbereder sig i god tid kommer att få väldigt bra konkurrensfördelar. Om ett företag måste anpassa till exempel en produkt på kort tid så blir det naturligtvis kostsamt. Produktutveckling kan ju ibland sträcka sig över flera år, och då är det förstås bra att titta framåt på kommande lagstiftningar och regleringar.