Cecilia Hermansson ”Det låg inte i planen att bli ordförande”

Personporträtt Klimatpolitiska rådets nya ordförande, nationalekonomen Cecilia Hermansson, vill vara med där det händer, det vill säga i transformationen. Hon ser ett skriande behov av politiskt ledarskap.

Cecilia Hermansson
”Det låg inte i planen att bli ordförande”
Cecilia Hermansson, klimatpolitiska rådets nya ordförande. Foto: Peter Knutsson.

Någonstans i huset finns Cecilia Hermansson, men var? Till slut får vi ringa och får anvisningar om att ta hissen upp till plan 6. Det är en solig söndag i slutet av september i Stockholm, omkring oss finns Kungliga tekniska högskolans karaktäristiska, mörka tegelbyggnader. Lövens höstfärger lyser i solen, på låga murar och bänkar sitter studenter som tagit med sig arbetet ut i det sköna vädret.

I cykelstället mitt emot entrén står Cecilia Hermanssons mångväxlade, svarta cykel. Den fick komma fram idag, när hon hade ett möte i Gamla stan några kilometer bort. Annars promenerar hon hellre. Hon bor för nära.

– Hellre 40 minuters rejäl promenad än 10 minuter på cykeln, konstaterar hon när vi hittat fram.

Foto: Peter Knutsson.

Sedan några veckor tillbaka är hon Klimatpolitiska rådets ordförande. Man skulle kunna tro att hon forskade i klimatologi eller kanske var naturgeograf som sin företrädare. Men Cecilia Hermansson är nationalekonom, eller samhällsekonom som hon själv säger. Hon är docent och forskar inom fastighetsekonomi och finans.

Varför sitter du i Klimatpolitiska rådet?

– Rimlig fråga, säger Cecilia Hermansson med ett leende, och förklarar:

– När rådet bildades beslöt man att ha ledamöter med vetenskaplig grund i relevanta ämnen, till exempel klimatologi, energiteknik och statsvetenskap. Men det var också viktigt med personer som har erfarenhet av offentlig förvaltning och att granska politik. Det var så jag kom in, säger Cecilia Hermansson.

Beslutet att tacka ja var inte svårt att fatta.

– Jag behövde inte mycket betänketid, jag tror till och med att jag sade ja på studs. Jag har inte ångrat det en sekund, det är otroligt givande. Det är ett råd som fungerar väldigt bra, där det finns olika förmågor och olika discipliner och en ödmjukhet och ett lyssnade som inte är självklart.

Ordförandeposten var inget hon tänkte på då.

– Det låg inte i planen att bli ordförande, men det är klart, jag var ju vice så jag insåg ju att det kunde hända, säger Cecilia Hermansson.

Det som hände var att tidigare ordföranden Johan Kuylenstierna blev utnämnd till generaldirektör för Formas och därmed avslutade sitt ordförandeskap i förtid. Cecilia Hermansson fick därmed kliva in.

Hennes expertis är ekonomens och analytikerns, i kombination med en bakgrund inom offentlig förvaltning. Det handlar om att se stora skeenden och dra slutsatser, ibland om framtiden. Att söka sig till hållbarhet och klimat var en självklarhet långt innan Klimatpolitiska rådet dök upp på kartan.

– Hållbarhet och klimatomställningen är det största vi gör, den största omställningen sedan den industriella revolutionen. Att kunna vara med och bidra känns viktigt för mig.

Foto: Peter Knutsson.

Cecilia Hermansson har ett naturintresse med sig sedan barndomen och är gärna ute i skärgården, åker skidor när det är säsong och uppskattar skogspromenader. Men det är snarare samhällsintresset som lett henne till klimatfrågan.

– Jag har ett genuint samhällsintresse. Jag går igång på det, är väldigt nyfiken och intresserad av den samhällsekonomiska utvecklingen. Och hållbarhet är vår största fråga just nu, så varför inte vara i den? Transformationen vi är i nu ger avtryck i allt.

Fakta

Fakta Cecilia Hermansson

Ålder: 59 år

Bor: Bostadsrätt i stan och stuga i skärgården

Familj: Särbo och katt

Aktuell: Ny ordförande i Klimatpolitiska rådet

Okänd talang: Tycker om att laga goda middagar och experimenterar gärna utan recept.

Nu, hösten 2022, utmanas hennes kapacitet. I Ukraina pågår ett krig som påverkar energimarknaden och energipriserna. Samtidigt stiger inflationen och räntorna. Ovanpå detta ett riksdagsval med en ny regering med en politik som ännu inte prövats mot det klimatpolitiska ramverket.

– Jag hoppas att den här regeringen vill ha omställningen högt upp. Det ska bli intressant att se om de tar över en institution som börjat byggas upp, som regeringens klimatkollegium. Man skulle kunna jobba mer mellan departementen, samarbeta så att det inte blir utspel från enskilda departement. För klimatet är verkligen inte bara en fråga för klimat- och miljöministern, säger Cecilia Hermansson.

Klimatkollegiet tillkom på förslag från Klimatpolitiska rådet. Kollegiet skulle bestå av flera ministrar som samlades och diskuterade klimatfrågan. Men kollegiet har knappt fått styrfart, när nu regeringen byts ut. Och vid regeringsskiften blottläggs en svaghet i det klimatpolitiska ramverket. Den nya regeringen har nämligen över ett år på sig att ta fram sin klimatplan, en lång period – särskilt i relation till hur brådskande klimatfrågan är.

– Den nya planen ska vara framme 1 december 2023. Så de har gott om tid på sig och det kan komma mycket politik innan handlingsplanen. En risk är att de inte utformar budgeten i linje med handlingsplanen som ju kommer när en tredjedel av mandatperioden har gått.

Foto: Peter Knutsson.

– Det hade kanske räckt om de fick fram till sommaren på sig.

Vid intervjun är det inte klart hur den tillträdande regeringen ska se ut och det är oklart hur klimatpolitiken kommer att utformas. Men Cecilia Hermansson är inte orolig för Klimatpolitiska rådets framtid.

– Sju av åtta partier stod bakom att skapa ramverket och när vi fört samtal har vi i princip fått stöd från samtliga partier, de tycker att det är bra att rådet finns. Jag ser inga tendenser till att någon tycker att vi inte skulle ha ett sådant här ramverk. Och skulle rådet försvinna så kommer också en diskussion om ifall Sverige står bakom Parisavtalet eller ej, säger hon.

Cecilia Hermansson har arbetat på Finansdepartementet och satt tidigare i Finanspolitiska rådet, ett råd som ifrågasatts hårt av olika finansministrar under åren.

– Det är klart att det finns en inneboende konflikt när du blir utvärderad. Och om du inte har en ingrediens av irritation så kanske rådet inte gör sitt jobb, säger hon.

Ledarskap är en av de saker hon efterlyser från politiken. För även om alla måste dra sitt strå till stacken, så är det politikerna som har möjlighet att göra valen enkla. Men tyvärr, konstaterar hon, landar diskussionen ofta i prat om skatter och subventioner.

– Det handlar om så mycket mer – till exempel om att styra myndigheter och regioner uppifrån, säger hon.

Andra exempel är tillståndsprocesserna där regelverket behöver ses över, och EU:s taxonomi som ska hjälpa finanssektorn att göra rätt.

– Många företag vill göra mycket. Det finns tendenser till att de är längre fram än politikerna.

Hon ser en risk i att klimatpolitiken backar på kort sikt. Det handlar framför allt om transportpolitiken med reduktionsplikten, men också om förslag på pristak för el och en utebliven energisparkampanj.

– Kampanjer kunde ha lett till lägre elpriser. Om man inte minskar efterfrågan tydligt så gynnas ju Putin. När det gäller energieffektivitet så ligger vi under medel i EU, vi är alltså sämre än EU-snittet. Så för mig är det en gåta varför man inte genomför en sådan kampanj, säger hon.

På lite längre sikt ser hon däremot några möjliga ljuspunkter. Den akuta energikrisen kan antas leda till bättre energieffektivitet i Europa som helhet. Och krisen skulle kunna skynda på övergången från naturgas till fossilfri el.

– Men i det korta perspektivet är det mycket som riskerar att gå åt fel håll.

Foto: Peter Knutsson.

Cecilia Hermansson sätter fingertopparna mot bordet och ritar upp kartan för att ge eftertryck till sina ord. Bakom henne breder nordöstra Stockholm ut sig, och på väggen snett ovanför sitter ett målat porträtt av en fetlagd herre med runda glasögon, som kikar ner på oss. Mötesrummet är modernt liksom hela huset, som invigdes för bara några år sedan. Cecilia Hermansson är mycket stolt över byggnaden, huset är inte bara snyggt utan har också så bra design och innemiljö att det fått pris, berättar hon.

Mötesrummet är bokat, men frågan är om det hade behövts. Kontoret ekar tomt, som så många andra liknande arbetsplatser. Men vid Cecilia Hermanssons skrivbord finns tecken på liv. En enorm, ljusgrön tekopp står beredd under den extra breda skärmen. I fönsterkarmen syns en liten kaffemaskin och bredvid den en enorm spargris med vackra målerier.

Tekoppen tar hon till när hon inte vill ha mer kaffe, eller när den egna kaffemaskinen av någon anledning inte fungerar. Hellre te än kaffe från bryggaren i köket – det betraktas som odrickbart.

– Jag är ett espressofan. Det behövs en shot för att hålla produktiviteten uppe… Det blir väl två-tre om dagen.

Fakta

Cecilia Hermansson om…

De klimatpolitiska målen

”Vi som sitter och granskar dem har inte till uppgift att bedöma om målen borde skärpas. För vår del handlar det mer om att säkerställa att de mål som finns är något man lever upp till. Att starta en process för att dra upp mer ambitiösa mål skulle kunna leda till mindre ambitiösa mål istället, och Sverige har i viss mån redan mål som är mer ambitiösa än EU:s.”

Hur klimatomställningen ska gå till

”Man måste ha en samlad politik som får acceptans. Mycket av det som krävs är redan känt. Vi måste ha ett ledarskap där politiken hjälper till att göra det lätt att göra rätt. Men individen måste också ta ansvar och försöka göra något.”

Önskemål på den nya regeringen

”Lägg ned ordentligt med tid på att göra en klimathandlingsplan. Se till att komma igång i tid och att arbetet utförs i samklang med budgetarbetet. Få in hållbarhetsfrågan i hela den samlade politiken och länka klimatarbetet med EU-politiken. Ni kommer att behöva stöta och blöta det här tillsammans, det räcker inte att en minister sköter kan klimatarbetet.”

Spargrisen kommer från hennes tid på Swedbank, och det är inte den enda spargrisen här i kontorslandskapet på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Cecilia Hermansson sitter på avdelningen för Fastigheter och byggande, på enheten för fastigheter och finans, så här finns kopplingar till finansbranschen och faktiskt ett helt skåp fullt med olika spargrisar. Dock ingen lika imponerande som hennes egen.

Är det något i den?

– Nej, den är tom, säger hon med ett skratt och vänder på porslinspjäsen.

Nyckeln sitter prydligt fasttejpad på undersidan.

Hon jobbade länge på Swedbank, och avslutade sin karriär där som chefsekonom. Ett arbete som innebar långa dagar och mycket synlighet i media.

År 2013 lämnade hon allt detta och blev doktorandstudier på KTH.

– Jag är väl något av en late bloomer. Det blev en omorganisation på banken och jag klev av. Jag hade börjat doktorera redan tidigare, och 2015 disputerade jag. Det har gett mig möjlighet att ta en rad olika uppdrag, och den här tiden i mitt arbetsliv är nog den bästa, säger Cecilia Hermansson.

Idag jobbar hon 25 procent på KTH och resterande tid sitter hon i en rad olika styrelser och råd, bland annat styrelsen för Folksam Liv, Creades och i Handelns ekonomiska råd. Totalt har hon tio olika poster utöver forskartjänsten.

– Det är klart att det finns en gräns. Men jag har lite svårt att säga nej. Det är så mycket som är roligt!

Vad får du ut av att sitta i alla dessa råd och styrelser?

– Jättemycket! Jag ser en helhet, den samlade utvecklingen i olika branscher. Och klimatperspektivet kommer in på alla ställen där jag är.

Det starka samhällsintresset knyter samman hennes många olika uppdrag, och det utgör även den röda tråden bakåt i tiden. När Cecilia Hermansson började på Handelshögskolan i mitten av 1980-talet var hon en av relativt få studenter som valde nationalekonomi. Hon hade rest en hel del, bland annat i fattiga länder, och ville ta reda på hur det kom sig att vissa länder är fattiga, och hur det skulle kunna ändras.

Efter studierna började hon arbeta på Sida, och sedan på ambassaden i Kenya. Hon arbetade även med Uganda där biståndet kanaliserades direkt till landets statsbudget. Efter utlandsåren blev det Finansdepartementet, och sedan banken.

Karriären gick uppåt, hennes påbörjade doktorandstudier fick avbrytas eftersom tiden blev för knapp. Men 2013 klev hon alltså av, och gick till akademin. På rekordtid avslutade hon sin avhandling, som baserades på ett omfattande material som hon samlat in bland Swedbanks kunder.

– Jag fick in drygt 16 000 svar postalt – ibland tänker man inte efter före. Vi fick ha tio personer som jobbade en hel sommar i Halmstad och stansade in svaren, berättar hon.

Hon saknar inte toppjobbet på banken.

– En förbättring är att inte behöva gå upp i ottan och läsa Financial Times. Det ger mig bättre livskvalitet att själv bestämma över min tid, och när jag uttalar mig förväntas jag inte ha samma detaljrikedom. Jag kan titta mer på de stora trenderna, säger hon.

– För alla de som inte tycker att det är så viktigt att jobba med klimatet blir det chockartat när klimatförändringarna kommer närmare.

En annan fördel är att slippa vara så påpassad och ständigt intervjuad.

– Det är skönt att inte behöva vara tillgänglig jämt, att kunna göra saker mer osynligt. Jag hade inga problem med att förändra min roll, jag tycker mycket om den akademiska världen. Och det är ingen nackdel att komma in med de erfarenheter jag har.

Nu är hon alltså till stora delar sin egen och påfallande lugn och närvarande i samtalet.

– Saker får ta tid. Jag brukar tänka att tid inte är så viktigt. Det kommer att ordna sig. Tror jag. Och vissa saker går fortare än vad man tror. Jag tar en dag i taget, men tänker igenom vad jag ska ha klart till nästa vecka, säger hon.

Foto: Peter Knutsson.

Efter sina år i bankvärlden är hon van vid att kriser kommer och går.

– Jag kommer från en värld där det har varit många kriser. I styrelsearbetet kan man ofta tappa bort stora kriser som är osannolika men kan få mycket stora konsekvenser. Ta till exempel huspriserna i USA. Man sade att det var omöjligt att alla huspriser skulle falla samtidigt. Men det gjorde de. Det ledde till att man tog felaktiga risker.

Det är svårt att upptäcka paradigmskiften och svårt att dra korrekta slutsatser i sådana lägen. Det gäller ekonomin, men också klimatet.

– För alla de som inte tycker att det är så viktigt att jobba med klimatet blir det chockartat när klimatförändringarna kommer närmare.

Har du klimatångest?

– Ja, det har jag, det tror jag gäller många. Ibland är det svårt att se vissa dokumentärer på teve. Som den om oljebolagen som kände till problemen redan på 1980-talet. Man blir frustrerad, tänk om vi hade satt igång redan på 80-talet. Det är samma sak med fett, socker, tobak. Större amerikanska bolag som har gjort allt för att säkra vinsterna.

Hon säger att det är naturligt med klimatångest, det är inte konstigt att utvecklingen väcker oro. Metoden för att hantera känslorna är att lära sig mer, men också distraktion.

– Jag lättar upp med något annat, mest kultur i alla former. Musik, böcker, filmer. Det är viktigt att fortsätta att vara försiktig optimist. Det gäller att hitta balansen, att ta in dessa rapporter och samtidigt ta in rapporter om att förändring är möjlig.

– Det är viktigt att ta fram goda exempel.

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.

Det senaste