1. Hur stor betydelse har egentligen finansförvaltningen? Är den värd att lägga tid på?
– 2014 gjordes en analys av PriceWaterhouseCoopers på uppdrag av WWF, som visade att svenskt kapital investerat i energirelaterade bolag motsvarade utsläpp på 53 miljoner ton koldioxid per år. Då var det 6,7 miljoner människor i PPM-systemet. Det innebar 7,9 ton koldioxid per person och år, i snitt.
– Ett annat sätt att räkna på är att titta på de rättigheter till framtida utvinning av kol, gas och olja som bolagen sitter på. De naturresurserna finns med som tillgångar i bolagens balansräkning, det vill säga bolagens värde bygger på att dessa tillgångar ska utvinnas. Dessa fossila reserver motsvarar utsläpp av 753 ton koldioxid per person i PPM-systemet, utsläpp som alltså inte har skett än, säger Magnus Emfel.
2. Hur duktiga är förvaltarna? Är det lönt att ställa frågor om hållbarhet?
– De är jätteduktiga på att skapa strategier och hantera risker och skulle kunna göra det även för klimat och miljö, om de vill och om du ställer frågan. Historiskt har de visserligen inte räknat på klimatrisker. Men de är väldigt kompetenta och har stora resurser.
3. Hur ska jag göra för att investera i linje med Parisavtalets tvågradersmål?
– Visst är det viktigt med policies, men framför allt ska du fråga efter vilket resultat deras arbete ger i förhållande till till exempel målen för under två grader. Det gäller att ställa krav på att de mäter på ett vetenskapligt sätt. Med den så kallade Pacta-modellen kan man se hur en portfölj bidrar till klimatutsläppen och om den ligger över eller under ett klimatscenario som gör att Parisavtalets mål nås, säger Magnus Emfel.
Läs mer: Gröna finanser – en orientering utan karta