Brist på metaller kan hämma miljöteknik

Efterfrågan på metaller har ökat de senaste åren, vilket har skapat en politisk osäkerhet inte minst inom EU, eftersom vi importerar så mycket som 100 procent av vissa ämnen som används i nya tekniker inom SET-planen: kärnkraft, solenergi, vindkraft, bioenergi, lagring av koldioxid (CCS) och elkraftnätet. Därför har EU-kommissionen via energi och transportinstitutet vid Joint Research Centre, JRC, och The Hague Centre for Strategic Studies, NL, genomfört en studie för att granska om det finns en risk för att efterfrågan i framtiden kommer att överstiga tillgången på metall.

Den årliga efterfrågan på 14 metaller, jämfört med hur efterfrågan beräknas stiga fram till 2030, har jämförts med den globala produktionsvolymen av dessa metaller under 2010. Fem metaller bedöms ha en särskilt hög risk att orsaka en flaskhalseffekt i framtiden. De är tellurium, indium, gallium, neodynium och dysprosium. Metallerna används främst inom vind- och solcellsteknik. Beroende på vilken teknik som kommer att vinna mest mark de kommande åren varierar prognoserna för bristen av metallerna kraftigt.

Studien pekar ut ett antal riskminimerande strategier för att förhindra metallbrist för den europeiska marknaden i framtiden. Till exempel att uppmuntra tekniker som har minst risk att bli en flaskhals, att i högre grad uppmuntra till återanvändning, återvinning och minskning av avfall samt att granska ersättningspotentialen för dylikt arbete.