Brist på kritisk miljöjournalistik

Miljörörelsen är också en intressegrupp som slåss för sina villkor och frågor med alla till buds stående medel. Men det verkar många miljöjournalister ha glömt bort, när de blandar ihop sitt eget miljöengagemang och det journalistiska uppdraget.
Det menar Lars Åkerman, som nyligen slutade som miljöreporter på Rapport och som i höstas väckte stor uppmärksamhet med en artikel på DN Debatt om miljöjournalistikens objektivitet.

Uppenbarligen stack Lars Åkerman ut hakan med sin debattartikel i Dagens Nyheter om man ser till de kraftiga reaktioner han fick – både negativa och positiva. Men så kritiserade han miljö- och naturvårdsorganisationernas agerande kring nyckelbiotopsinventeringen, och deras oförståelse för skogsägarnas tänkande, som han menade mer skadade än skyddade skogen. Dessutom pekade han på miljöjournalistikens skuld i sammanhanget, då de låter sig falla offer för och inte ifrågasätter miljörörelsens bevekelsegrunder. Medias stora genomslag påverkar opinionen, som därför allt för ofta följer miljörörelsens utspel.

Skeptisk hållning

– Man måste alltid ha en skeptisk hållning, för annars har man en tendens att vara för okritiskt anammande, konstaterar Lars Åkerman. Ta debatten om säldöden och påståendena om att den berodde på miljögifter och som ledde till att miljöpartiet växte fram. I efterhand har det visat sig att sälstammen drabbades av ett virus eftersom den var för stor.

En förklaring till att journalisterna lätt köper miljörörelsen synpunkter är att miljöfrågorna i sig uppfattas som något viktigt och något att ta parti för. Många journalister har också själva ett engagemang i rörelsen, utan att egentligen reflektera vad det innebär i partiskhet. Målet att nå ett, enligt miljöjournalisterna, långsiktigt hållbart samhälle överskuggar kort sagt den kritiska hållningen.

Känsliga frågor

Eftersom han själv är liten skogsägare, även om han inte är med i någon skogsägaroranisation, har han kritiserats för att vara köpt, vilket pekar på hur känsliga frågorna är. Under en frågestund med riksdags- och miljöjournalisterna för en tid sedan fick han frågan om han var med i LRF, men pekade på att han själv har som princip att inte vara med i olika organisationer.

– Men på min motfråga hur många av de närvarande journalisterna som var medlemmar i Sveriges Naturskyddsförening visade det sig att de allra flesta var med, trots att det tydligt står i Naturskyddsföreningens stadgar att medlemmarna ska främja organisationens mål.

Nyanserat synsätt

Lars Åkerman menar att det gäller att se nyanserat på miljöfrågorna och att miljöpolitiken exempelvis inte kan gå ut över viktiga välfärdsmål. Problemen med dyr och miljöskadligt koleldad el, till följd av nedlagd kärnkraft utan att man byggt upp alternativ, är en fråga som till exempel borde diskuteras mer.

Ur detta perspektiv måste miljörörelsen också ses som organisationer som förutom miljön också slåss för sitt eget berättigande i tider av minskande medlemsantal.

– Det är alldeles för lätt att uppfatta att miljöorganisationerna som en bas för sanning och inte se att de driver vissa frågor och är starka lobbyorganisationer, konstaterar Lars Åkerman. Man vill gärna se att ändamålet är gott precis som med Rädda barnen.

Katastrofbudskap

Han pekar på att den press som miljöorganisationerna befinner sig under gör att de oftare tar till katastrofbudskapet eftersom de är rädda för att deras trovärdighet ska sjunka. Samtidigt är de mycket duktiga som lobbyorganisationer och på att driva frågor. Ofta är det svårt för miljöjournalister att vara tillräckligt ifrågasättande, inte minst beroende på att redaktionerna skär ner och resurserna och kunskaperna minskar. Det är kort sagt alldeles för lätt att köpa larm i stället för att lägga ner resurser på omfattande research.

– När det är brist på tid blir man glad för att få in pressmaterial och glömmer lätt bort att granska det, säger Lars Åkerman.

Motvapnet är kunniga och bra utbildade miljöjournalister med integritet, men det är idag en krympande skara, enligt honom.

Svårt vara fri

Lars Åkerman berättar själv hur svårt det kan vara att stå fri och stå för en egen sak, som kanske går stick i stäv med den allmänna föreställningen, eller att våga diskutera det obekväma. När den kontroversiella danska miljödebattören Bjørn Lomborg nyligen på ett seminarium presenterade sin bok Världens verkliga tillstånd, där han kritiserar den internationella miljölobby för prognoser som inte stämmer med verkligheten, möttes han av mycket skepsis från publiken. En företrädare för en välkänd svensk forskningsinstitution sa då till Bjørn Lomborg att ”du borde inte få uttala dig för det skadar miljömålen”.

– Han ville alltså tysta det fria ordet och då har dialogen gått snett, säger Lars Åkerman.

Receptet för att få en mer nyanserad och rik bild av miljöfrågorna är, enligt honom, att skapa en skarp debatt kring ett kritiskt journalistiskt tänkande och att man vågar ingjuta självförtroende i de enskilda redaktionella medarbetarna. En duktig journalist ska granska alla och hugga åt alla håll.

Anders Pauser

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.