Experten efter plastförhandlingarna: ”Hoppas inte på ett progressivt avtal”

När FN:s förhandlingar kring ett globalt plastavtal, INC-4, avslutades på måndagkvällen i Ottawa, Kanada, stod det klart att förhandlarna fick lämna mötet utan åtagande att minska plastproduktionen eller en sammanhängande utkasttext.

Bland de länder som driver på hårdast för ett globalt plastavtal finns Rwanda och Peru, medlemmar i det så kallade ”High Ambition Coalition”. De lade under förhandlingarna fram kraftfulla förslag på text om produktionsreduktioner. Länder med intressen i fossilindustrin, bland andra Ryssland, Kina och Saudiarabien, gjorde dock sitt bästa för att mjuka upp förhandlingstexten.

Ljusglimtar

Under och innan mötet har röster höjts mot USA som kritiserats för att sakna bindande mål för minskad plastproduktion. Under förhandlingarna var USA:s linje istället att fokusera på att minska efterfrågan på plast.

Karl Holmberg, doktorand vid Lunds Universitet, forskar kring plast och politik. Han är inte särskilt optimistisk till världen skulle kunna enas om ett progressivt bindande globalt plastavtal. I förhållande till de två föregående förhandlingarna, INC-2 och INC-3 så finns det ändå vissa ljusglimtar, menar han. En sådan ljusglimt är att förhandlingarna fått en ny ordförande som har varit duktig på att styra rummet i en progressiv riktning.
– Den nya ordföranden har inte låtit förhandlingarna bli gisslan för enskilda delegaters protester, säger han.

– Ett annat framsteg är en överenskommelse om att de ska ske förhandlingar mellan sessionerna fram till det slutgiltiga mötet i november. Det här fick man inte igenom under de senaste två mötena, fortsätter Karl Holmberg.

Men samtidigt tycker Karl Holmberg att man måste vara realistisk och han konstaterar att det är väldigt mycket pengar som står på spel för flera länder som lever på olja och gas. Här väntas plast, i takt med att användningen av fossila bränslen minskar, bli en viktig framtida intäktskälla.

– Det finns väldigt starka intressen i rummet under förhandlingarna. Jag lutar mot att vi kanske i bästa fall kommer att få se ett avtal som hanterar sophantering, återvinning och produktdesign. Men jag har svårt att se att vi får ett avtal som blir progressivare och hanterar grundproblematiken kring plasten.

”Ett kvantitetsproblem”

För plastkrisen är inte bara en fråga om avfall.

– Vetenskapen gör klart att plastproblemet till stor del är ett kvantitetsproblem. Vi kommer inte kunna hantera nedskräpning och föroreningar av plast om vi inte hanterar mängderna, de alltmer växande mängderna eftersom nyproduktionen fortsätter växa varje år. Tyvärr blir det sannolikt svårt att få igenom ett avtal som just hanterar produktionsmängder på grund av de starka intressena.

En annan sak som gör att Karl Holmgren inte hyser stort hopp till FN:s plastförhandlingar handlar om procedurregler kring själva förhandlingarna.
– Man har tyvärr inte kommit överens om premisserna för förhandlingarna. I stället har man sedan de första förhandlingarna arbetat efter ”tillfälliga” regler. Den stora stötestenen är att vissa länder vill att den slutgiltiga texten ska röstas med ett konsensusbeslut, även om en klar majoritet vill att om man inte kan nå konsensus ska man kunna rösta efter en två-tredjedelars majoritet. Att spelreglerna inte riktigt är satta innebär att det finns en stor risk att vi i slutändan efter sista förhandlingsrundan står där och måste luta oss mot ett godkännande från auktoritära oljestater vilket sannolikt leder till ett urvattnande av texten.

Den femte förhandlingssessionen (INC-5) kommer att äga rum i Busan, Korea, i november 2024.