”Begreppet cirkulär ekonomi är luddigt”

SB Insight har släppt rapporten ”The Nordic Market for Circular Economy 2018”, där 2 700 personer i Sverige, Norge, Danmark och Finland har fått svara på frågor om cirkulär ekonomi.

Rapporten visar bland annat att endast 7 procent av svenskarna vet vad begreppet cirkulär ekonomi betyder, medan 21 procent av finländarna har klart för sig vad cirkulär ekonomi innebär.

Varför tror du att så få svenskar vet vad cirkulär ekonomi innebär?

– Det är fortfarande bara några år sedan begreppet lanserades. Jag tycker inte det är jättekonstigt att fler svenskar inte vet om det. Det tar tid att lansera nya begrepp och koncept. Begreppet cirkulär ekonomi är också luddigt, länge har det pratats om återvinning, vilket många fler svenskar säkert känner till. Oftast behöver några stora aktörer gå ut starkt med begreppet för att allmänheten ska lära sig det, säger Jonas Mosskin, psykolog och föreläsare inom psykologiska perspektiv på hållbarhet och klimatfrågor till Miljö & Utveckling.

Sverige är enda landet i Norden där attityderna gentemot minskad konsumtion inte förbättrats särskilt mycket. I exempelvis Norge ser vi däremot att det 2017 var 24 procent av konsumenterna som var direkt negativa till minskad konsumtion. Motsvarande siffra 2018 är istället 16 procent. En förbättring med motsvarande 33 procent.

– Dagens affärsmodeller och samhällets tankesätt kring konsumtion är en utmaning. Jag tror att vi inte ifrågasätter konsumtionsnormerna tillräckligt. Vi är i stadiet där vi handlar mer ekologiskt, men vi har inte tagit nästa steg för att konsumera mindre eller annorlunda. Jag tror att den cirkulära affärsmodellen skiljer sig för mycket från marknaden. Samtidigt som svenskar har ett starkt miljöengagemang lever vi också i en konsumtionsvärld, där varor är billiga och man hellre handlar nytt än att laga. Samhället är uppbyggt kring lättillgänglig konsumtion, säger Jonas Mosskin.

Skeptiska till delningsekonomi

Rapporten visar också att svenskar är skeptiska till att hyra ut sina ägodelar till andra (46 procent är negativa, 18 procent positiva), och inte heller samägande ses som attraktivt. 51 procent av de tillfrågade är negativa till samägande och många associerar begreppet med risktagande.

Det faktiska samägandet har dessutom gått ner med motsvarande 28 procent under det senaste året. En ökad oro och misstro mot medmänniskor står bakom en del av minskningen.

– Jag tror inte att det handlar om skillnaden mellan länder, utan mer om det har skapats en norm eller kultur där det är lätt att dela och hyra ut saker till varandra. Men för del människor stämmer det säkert. Många hittar argument för att inte ändra på sig, vi rationaliserar ofta våra beteenden och val. Vi säger att det är riskfyllt, men egentligen vill vi inte ändra på beteendet. Skulle det vara tillräckligt riskfyllt med att dela och hyra ut saker till varandra, så skulle media flyta upp det mer, säger Jonas Mosskin och fortsätter:

– En anledning till att människor inte delar och hyr ut mer, tror jag kan vara att det inte finns tillräckligt bra plattformar för detta. Det ska inte vara krångligt eller svårt. Sedan motverkar vår lagstiftning och skattehantering ofta samägande och delande. Gällande dessa verksamheter är lagstiftningen mycket otydligare. Vår lagstiftning är inte helt enkelt inte anpassad till delningstjänster.

Läs mer: Svenskar har dålig kunskap om cirkulär ekonomi

SB Insight har också frågat om drivkrafter. Det visar sig att ekonomiska skäl är de tyngst vägande när det gäller att hyra ut saker till andra, köpa second-hand och reparera saker. När det gäller återvinning är svarar däremot över 80 procent att man gör det för att det är bra för miljön. Över 30 procent svarar att de mår bra av att återvinna saker.

– Min hållning är att skuldkänslor exempelvis inte är fel. Jag läste nyligen en undersökning där 25 procent av de som ansåg sig vara miljömedvetna tillhörde skaran som hade det högsta konsumtionstrycket. Känslan av att vara miljömedveten hör inte alltid ihop med att man faktiskt är det.

Var kommer skuldkänslorna för miljön ifrån?

– Både från en omtanke om världen, kommande generationer och den konsumtion man själv står för. Om man lever ohållbart så blir det ännu mer ohållbart om man inte ens kan sortera sina matrester eller glasförpackningar. Jag tror att det är bra att känna skuld, för det gör att man tar mer ansvar för sin omgivning.