För att bromsa global uppvärmning måste kolanvändningen upphöra. Många europeiska regeringar har därför börjat fasa ut kol, vilket kan skapa ekonomiska problem för kolberoende regioner. Vissa länder har därför infört ”rättvis omställning” där de stödjer företag, arbetstagare och regioner som påverkas negativt. Tyskland har till exempel utlovat över 40 miljarder euro i stöd för dem som drabbas av kolutfasningen.
– Tidigare har utfasning av kol ofta blockerats av de intressen som motsätter sig den. Många länder har lagt pengar på bordet i rättvisa omställningsstrategier, vilket har gjort utfasningen av kol politiskt genomförbar, säger Jessica Jewell, docent vid avdelningen för fysisk resursteori på Chalmers, och en av författarna till studien, i en kommentar.
Forskare vid Chalmers och Central European University i Österrike har studerat nationella planer för kolutfasning globalt. De fann att mer än hälften av planerna inkluderar ekonomisk kompensation till regioner eller företag beroende av kol. Den globala kompensationen uppgår till 200 miljarder dollar, exklusive Kina och Indien, de största kolanvändarna. Om dessa länder beslutar att fasa ut kol enligt Parisavtalet, med liknande kompensationsplaner, skulle kostnaden överstiga 2 biljoner dollar.
Det kan låta som mycket pengar, men forskarna påpekar samtidigt att en utfasning innebär att man undviker att släppa ut 6 gigaton koldioxid och att priset för att kompensera utfasning av kol per ton faktiskt ligger långt under de senaste koldioxidpriserna i Europa.
– Hittills är de rättvisa omställningsstragierna förenliga med, eller lägre än, koldioxidpriserna inom EU, vilket innebär att de är rimliga med tanke på klimatförändringarna. Men det behövs sannolikt mer finansiering om vi ska kunna nå klimatmålet från Paris, säger Jessica Jewell.