Analys: Vad innebär en M-SD-KD-L-majoritet för klimatmålen?

Baserat på utförliga samtal med varje partis klimatpolitiska talesperson i Klimat for Dummies, samtliga relevanta valmanifest, utspel och riksdagsmotioner samt enkäter som miljöorganisationer och branschorgan har gjort, kan vi redan nu dra tio viktiga slutsatser.

1. Klimatmålen består

Fakta

Analys

Detta är opinionsmaterial och skribenten står själv för de åsikter som framförs i texten.

Den kanske viktigaste valsegern är att samtliga sju partier som 2017 röstade igenom det klimatpolitiska ramverket 299-50 i riksdagen, fortsatt står för målen. Även SD:s Martin Kinnunen tonar ner deras motstånd mot målen, som alltså består – och därmed blir en viktig hållpunkt den klimatpolitiska färdplan som ska tas fram i början av varje mandatperiod, preliminärt i mars.

Miljömålsberedningens åttapartiöverenskommelse om kompletterande mål för konsumtion och export kan komma att förverkligas, men med betoning på det sista vilket ur klimatperspektiv är bekymmersamt eftersom särskilt KD och SD vill att Sverige ska kunna tillgodoräkna sig klimatnyttan av vår export och därmed minska ansträngningarna hemmavid.

2. Kärnkraft som kärnfråga

Fakta

Tidtabellen framåt

Under kommande dagar och veckor kommer mycket att klarna:– 26 september: klart exakt vilka som blir de 349 riksdagsledamöterna, och med en majoritet av endast två mandat kan det få stor betydelse.– 27: Riksdagen öppnas, kanske finns det en regeringsförklaring?– 29: Partiledardebatt. Dito.– 4 oktober: Ledamöter i utskott och EU-nämnd klara– 31 december (senast): Regleringsbrev för myndigheter och ägardirektiv för statliga bolag klara– 1 januari-31 juni: Sveriges EU-ordförandeskap, prioriteringar bör presenteras under hösten– 23 januari: 134 dagar sedan valet, så lång tid tog det förra mandatperioden att få en regering– Mars: Den klimatpolitisk färdplanen för mandatperioden ska vara klar.

De fyra partierna är rörande överens om behovet av ny kärnkraft, och anslår 400 miljarder kronor i lånegarantier för nya reaktorer. Det betyder dock inte att några reaktorer faktiskt byggs – någon måste ändå se affärscaset.

I närtid kan vi förvänta oss mer fokus på överföringskapacitet, däremot inga förändringar av det kommunala vetot mot vindkraft, heller ingen ökad satsning på småskalig vattenkraft, som KD är ensamma om att driva.

Samtliga fyra partier vill kompensera hushållen för dyrare el, L med sänkt elmoms, men den slutliga utformningen är inte klar. Räkna därmed med fortsatta effektproblem i närtid, särskilt som den nya majoriteten till en början vill skydda hushållen mot höjda elpriser vilket förstås inte bidrar till effektiviseringar.

3. Förstärkta fossilsubventioner

I valrörelsen tävlade de fyra partierna och Vänsterpartiet om vem som kunde erbjuda billigast bensin och diesel. M vill ”rekordsänka”, KD utlovade fem kr/l billigare bensin och nio kr/l billigare diesel medan SD utlovade prissänkningar på tio kronor litern för båda. Detta förutsätter dock att EU godkänner en energiskatt under deras egentliga miniminivå. Det blir troligen tidsbegränsat, vilket nog passar åtminstone M bra eftersom skattetappet annars blir enormt för en redan ansträngd statskassa där de fyra partierna inte enats om särskilt mycket inkomstförstärkningar.

4. Laddbart i fokus

Samtliga fyra partier pekar på en snabb elektrifiering som sättet att klara 2030-målet. Elektrifieringskommissionens överenskommelser byggs troligen vidare på; det var från början ett initiativ från Liberalerna och har nu brett stöd regionalt och från näringslivet.

Moderaterna anger att de vill ”Bygga ut laddstolpar och laddstationer i hela landet”, och nya stöd för detta är att vänta, medan Klimatklivet som tidigare haft sådan stimulans troligen ryker – medel som delats ut för klimatångestbehandling provocerade för mycket.

För personbilar vill SD avskaffa bonus-malus-systemet, medan M i praktiken vill ha ett system som tydligare styr mot minskade utsläpp, hur har de ännu inte presenterat. KD var emot de senaste förändringarna, medan L vill behålla systemet till 2025, varefter enbart malus-delen ska finnas kvar. För tunga fordon finns i praktiken bara bonus, vilket i närtid behålls och troligen utvidgas, i linje med stödet till elektrifieringskommissionen.

5. Biobränslen: Gör mer, använd mindre

Reduktionsplikten, som successivt minskar klimatpåverkan från bensin och diesel genom ökad andel biodrivmedel, ska enligt alla fyra partier minskas kraftigt. EU:s lägstanivå är målet för åtminstone SD och KD, där de senare nu anger att denna låga nivå ska bestå under åtskilliga år, tvärtemot hur de ännu i mitten av augusti angav att sänkningen skulle vara kortvarig – när svenska producenter kan leverera mera, ska plikten åter höjas. Det är fortsatt L:s linje, medan M:s tidplan är mer oklar.

Kontrollstationens resultat från den 15 september kan eventuellt spela in. Fortsatt skattebefrielse för koncentrerade biodrivmedel avgörs på EU-nivå, det är troligt att de fyra partierna driver detta eftersom de betonar vikten av inhemsk produktion – men det är långtifrån givet att EU-kommissionen tillåter skattebefrielsen.

6. Fokus pendeltågen, inte snabbtåget

De fyra partierna är ense om att avbryta satsningen på höghastighetståget, medan Västra stambanan Göteborg-Alingsås/Borås prioriteras av både M och L, och M vill dessutom förstärka Hässleholm-Lund, bygga Ostlänken och storsatsa på Inlandsbanan och Kinnekullebanan, medan L vill möjliggöra längre och tyngre godståg.

SD är inte lika precisa med sträckor, men anger att de satsar totalt en miljard mer än den rödgröna regeringen på underhåll och nybygge av järnväg och väg. Allt detta hanteras i nationella planen, som regeringen nyligen antog men som troligen rivs upp redan under hösten.

7. Kollektivtrafik i kläm

Några satsningar på lokal kollektivtrafik är inte att vänta, vilket riskerar innebära försämrad konkurrenskraft jämfört med bilen som får sänkt skatt på bensin och diesel. Därtill har M aviserat att det kommande, transportslagsneutrala system som ersätter reseavdraget ska få en förstärkt ersättning just för bilisten. Men mycket av kollektivtrafikens satsningar beslutas lokalt och regionalt, där nya konstellationer i bland annat Stockholm och Göteborg blir intressanta att följa.

Det samma gäller för cykling och fotgängare; räkna inte med statliga stöd. Mikromobiliteten eller elsparkcyklarna kan däremot få bättre villkor; M var starkt emot de begränsningar som infördes av regeringen 1 september.

8. Sjöfart gagnas

De fyra partierna har liknande, positiva skrivningar om sjöfarten, med ökade satsningar på hamnarna (särskilt L och M), utökad båtpendling i storstäder (KD), minst 400 svenskflaggade fartyg (SD) och bättre förutsättningar för inlandssjöfarten (M).

9. Positiv bild av negativa utsläpp

Om de fyra partiernas klimatbudget går ihop, är det till stor del tack vare en stor och optimistisk satsning på koldioxidinfångning och lagring (CCS) respektive användning (CCU). Budgetanslaget för detta kommer att kraftfullt öka, eventuellt som en del av Industriklivet som av allt att döma blir kvar.

10. Mycket är oklart – och påverkansbart

De fyra partierna är överens om att samarbetet dem emellan ska formaliseras på större detaljnivå än Januariavtalet, som de raljerat mycket mot. Det betyder att dokumentet får stor betydelse. Samtidigt ska det gå betydligt snabbare än de 134 dagarna det tog för Löfven att få ihop sin regering. Det betyder att överenskommelsen blir viktig och att tiden blir knapp, samtidigt som kontaktytorna är många med fyra partier som ska komma överens.

Utnyttja det – tillsammans kan vi bidra till att de redan beslutade klimatmålen nås!

– Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet

Krönika