Batterier: Återvinning med förhinder

Ett sätt att komma till rätta med problemen är återvinning. Batteriföretaget Northvolts fabrik har inte ens satt igång förrän återvinningsanläggningen planeras.

Ny metod för återvinning av batterier

Martina Petranikova på Chalmers tekniska högskola har varit med och utvecklat teknik som ska klara av att återvinna det mesta av materialet och dessutom med mindre miljöbelastning än de metoder som är vanliga idag. Batterierna smälts vanligtvis ned och sedan tas metallerna i smältan till vara, i alla fall några av dem. Men till exempel litium tas inte alltid till vara.

Den metod som utvecklats i samarbete mellan Chalmers och Northvolt går ut på att laka ut metallerna istället. Batterierna laddas ur, krossas sedan och därefter tas plast och järn bort. Aktiva material löses sedan upp i syra och blandas ut i en vätska. Ur den separeras koppar, kobolt, nickel och litium ut.

– Vi kan återvinna mer än 95 procent, säger Martina Petranikova.

Inte bara en fråga om hållbarhet

Vinsten handlar inte bara om hållbarhet, utan även om att ta tillvara metaller som det är eller kan bli brist på. Tekniken ska först användas vid Northvolts laboratorieanläggning i Västerås och sedan i den färdiga tillverkningsanläggningen i Skellefteå.

Martina Petranikova fortsätter nu att forska på batteriåtervinning och konstaterar att insamlingen måste bli bättre. Idag finns mängder av batterier gömda i lådor och förråd utan att komma till nytta. Samlades de in, skulle de kunna återvinnas.

Återvinningen dröjer

Hans Eric Melin, har arbetat i många år med batteriutveckling världen runt och arbetar nu i London som konsult och expert på livscykelanalys av litiumjonbatterier. Han menar att det inte är insamlingen som är det stora problemet i dagsläget, i alla fall inte i ljuset av vad som sker på bilmarknaden. För det första tar det tid innan batterierna som rullar ut i nya bilar idag är redo för att samlas in i återvinningsanläggningar. De håller i 14 år i genomsnitt.

För vanliga icke laddbara alkaliska batterier är insamlingsgraden bättre. Att det går sämre för de uppladdningsbara batterierna beror bland annat på att de är användbara under så mycket längre tid. De blir inte nödvändigtvis kvar i en byrålåda, utan följer med produkter som säljs eller ges bort. Till slut hamnar de ofta i länder med lägre köpkraft och används under många år efter att de lämnat Sverige. Förr eller senare är sannolikheten stor att ett litiumjonbatteri hamnar i Kina, för att återvinnas där.

– Telefoner, datorer och spelkonsoler har ett värde ganska länge. När de är trasiga tar man loss reservdelar och frankensteinar produkterna. Men inte i Europa utan oftare i Kina, säger Hans Eric Melin.

Utmaning att hitta material

Batterier som förlorat en del av sin kapacitet används ofta också i så kallade power banks, portabel reservkraft.

–Vad gäller litiumjonbatterier är vi bättre än vi tror på återvinning, konstaterar Hans Eric Melin.

För dem som vill återvinna batterierna här i Sverige, som Northvolt till exempel, kan det dock bli problem. De måste hitta sätt att styra tillbaka batteriflödet.

– Utmaningen är att få tillräckligt mycket material till ett så bra pris som möjligt.

Produktionsspill en viktig nyckel

Han menar att eftersom Northvolt återvinner material från egen produktion, så får företaget ändå igång ett flöde. Det kan optimera sina processer och kanske få ekonomi i återvinningen tack vare det.

Stenakoncernen har arbetat med frågan i flera år, dels genom att ta emot batterier för återvinning men också genom att delta i flera svenska och internationella projekt för att öka kunskapen om återvinning.

– Det har varit många diskussioner om vad man ska återvinna. Kobolt har diskuterats mycket men idag talar man ocså om litium, grafit och andra ämnen, säger Björn Hall, som är projektledare med inriktning på litiumjonbatterier.

Många batterier försvinner

Marcus Martinsson är ansvarig för utvecklingen av återvinningsprocesser för industriella litiumjonbatterier. Han konstaterar att i dagsläget försvinner en stor andel av alla litiumjonbatterier från återvinningsflödet, trots EU-direktiv och väldigt bra euroepiska återvinningssystem.

– Det är ett stort läckage för elektriska och elektroniska produkter som datorer, mobiltelefoner med mera. Vi väntar oss inte att det blir bättre för bilbatterier. Antingen de exporteras till Afrika, hamnar i Östeuropa eller om bilen parkeras i skogen, är det ett jätteproblem ur ett batteriperspektiv, säger han.

Flödet behöver kontrolleras

Greger Ledung som är batterispecialist hos Energimyndigheten, anser att olika former av avtal kan vara ett sätt att lösa problemet. Det gäller att få kontroll på flödet, inte bara från gruva utan även från användare.

För buss- och lastbilstillverkare som säljer till andra företag, kan det handla om att leasa ut produkten och därmed batteriet och kräva att det lämnas tillbaka när det är uttjänt. Att få in privatpersoner i kedjan blir svårare tror han, men tänker att ett system med pant kanske kan vara en lösning.

Återvinning handlar också om kompetens

Greger Ledung menar att det inte bara handlar om att hindra att metaller och gifter hamnar på fel ställe i naturen. Det handlar också om teknikutveckling. Om återvinningen inte sker här i Europa, påverkar det till exempel också bilföretagen. De får inte tag på den kompetens som behövs för att få till ett bra system för batteri och fordon.

– Då går utvecklingen långsammare för industrin som använder batterier här i Europa. Det är dåligt för miljön, för då blir det fler fossilbilar istället, säger Greger Ledung.