Alexandre Antonelli: Så stoppar vi förlusten av biologisk mångfald

Biologisk mångfald Förlusten av biologisk mångfald ökar – men det finns lösningar. Forskaren och biologen Alexandre Antonelli lyfter en rad framgångshistorier från världen där man lyckats vända trenden.

Alexandre Antonelli: Så stoppar vi förlusten av biologisk mångfald
Professor Alexandre Antonelli. Foto: Pressbild.

Den brasilianske forskaren Alexandre Antonelli talar med inlevelse och stora rörelser från scenen. Han är en av huvudtalarna på Nordic Sustainable Expo i Stockholm, en konferens som samlar beslutsfattare, hållbarhetsprofiler, forskare och andra aktörer med syftet att accelerera den gröna omställningen.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

– Hur många här har sett en vitsippa i år, frågar Alexandre Antonelli publiken.

Nästan alla räcker upp handen. Det är nämligen ett av hans viktigaste budskap som forskare; att vi människor behöver spendera mer tid i naturen för att förstå vikten av att bevara den, och i förlängningen agera utefter det.

– Det är viktigt att inte bara överösa människor med fakta och domedagsprofetior, utan att också tilltala människor med känslor. Därför brukar jag uppmana till att gå ut i naturen och se allt fantastiskt som finns där, säger han till Miljö & Utveckling efter sitt föredrag.

Alexandre Antonelli är forskningschef på Kew Gardens i Storbritannien och har en professur i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet. Han är en av världens mest citerade forskare inom biologisk mångfald och en av dem som tidigt varnade för att försluten av biologisk mångfald är ett minst lika stort hot mot människan och planeten som klimatförändringen.

– Utifrån all data vi har är det tydligt att det går utför. Det har det gjort i flera hundra år, men framför allt sedan 1950-talet då det har accelererat. Idag är 40 procent av alla växtarter hotade och över 1 miljoner arter befaras försvinna, säger han.

Men trots att utvecklingen går åt fel håll, väljer Alexandre Antonelli att vara optimistisk. Han säger att biologisk mångfald under de senaste åren seglat upp på agendan, och att det ständigt kommer nya initiativ och lösningar för att vända den nedåtgående trenden.

– Nu gäller det att skala upp lösningarna till den nivå som krävs. För att göra det krävs det stora ansträngningar, och det kommer att kosta mycket pengar. Men att vänta skulle på lång sikt kosta mycket, mycket mer.

Omställningen måste ske inom alla områden och på alla nivåer, fortsätter Alexandre Antonelli. Han nämner energiomställningen som en viktig del, samt cirkulär ekonomi och nya sätt att producera varor på. Men det största hotet menar han är matproduktion.

– Matproduktion släpper ut 37 procent av alla växthusgaser, är den största orsaken bakom förlusten av biologisk mångfald och bidrar till enorma mängder föroreningar. Därför är det också inom matproduktionen vi har störst möjlighet att ställa om systemet, säger han.

Palm House Podcast Advolly Richmond

Vad krävs för att ställa om matproduktionen?

– Vi vet utifrån data att konventionell köttproduktion – och konsumtion – har den största negativa påverkan på miljön. Så där behöver det ske en förändring. Men det är inte en fråga om antingen eller, om vi ska sluta äta kött eller inte. Det finns väldigt många olika sätt att angripa frågan. En lösning är att vi äter mer ärtväxter som bönor och linser som en mycket god och näringsrik ersättning av kött. De har också fördelen att tillföra näring till jorden eftersom de kan fånga upp och binda kväve ur luften. Då behöver vi inte tillsätta konstgödsel i jordbruket, säger Alexandre Antonelli.

Ett annat positivt exempel han lyfter är organisationen Axfoundations arbete med att minimera fiskets påverkan på miljön.

– De använder bland annat insektslarver för att mata fiskar, vilket motverkar bifångst.

Men det räcker inte bara med goda exempel, utan det krävs att de skalas upp. Alexandre Antonelli säger att ett alternativ för att lyckas är att se sig om i världen, och ta efter exempel som fungerat.

– Costa Rica är ett bra exempel. Det är ett av de länder där avskogningen var som störst under lång tid, men där man lyckades stoppa och vända utvecklingen, säger han.

Han berättar att vändpunkten i Costa Rica kom i slutet på 80-talet då regeringen beslutade att använda sig av bensinskatten för att subventionera de markägare som valde att inte avverka sin skog. Att inte hugga ner skogen blev därmed mer ekonomiskt fördelaktigt för markägarna, vilket i förlängningen innebar att den biologiska mångfalden kunde återhämta sig.

– Idag är Costa Rica ett land som är mycket mer hållbart, och har blivit ett globalt centrum för ekoturism.

Ytterligare ett framgångsexempel som Alexandre Antonelli framhåller är Nya Zeeland, som var ett av de första länderna i världen med att införa nationella mål som inte bara handlar om ekonomisk tillväxt, utan också inkluderar mått relaterade till miljökvalitet och människors välbefinnande.

– En ständig tillväxt är ofta inte hållbar eftersom man tar så mycket från naturen. Det tankesättet måste vi komma bort ifrån. Att skala upp lösningarna kan handla om allt från ny lagstiftning, skattelättnader och bidrag för att göra rätt, till förbud och straff mot sådant som skadar naturen. Det finns många olika sätt att arbeta, säger han.

Men positiva exempel finns inte bara på andra platser i världen, utan det finns även framgångshistorier i Sverige. En är arbetet med rovfåglar.

– För några årtionden sedan var örnar och andra rovfåglar i Sverige väldigt hotade. Men när man kunde knyta an till forskning om hur miljögifter påverkade fåglarnas ägg, började man vidta en rad åtgärder som gjorde att fåglarna kunde börja återhämta sig. Det visar också på forskningens betydelse, säger Alexandre Antonelli.

Men även om det finns framgångshistorier i Sverige går utvecklingen år fel håll även här. Enligt ramavtalet om biologisk mångfald som världens länder skrev under vid FN-mötet COP15 i Montreal förra året ska 30 procent av jordens hav och land skyddas till 2030. I Sverige är idag endast 15 procent av naturen skyddad, och ständigt kommer rapporter om hotade arter och ekosystem. Och enligt Alexandre Antonelli driver Sveriges regering just nu en politik som förvärrar situationen.

– Jag är väldigt besviken på den svenska regeringens brist på ambition. Mitt hemland Brasilien hade under fyra år en president som drev en politik som gick ut på att hugga ner en stor del av Amazonas skog och frånta ursprungsbefolkningens rättigheter. Under fyra år kan man åstadkomma stor skada. Att man här i Sverige skär ner på miljöbudgeten, lägger ner miljödepartementet, och motsätter sig flera av EU:s förlag till ökat miljöskydd och restaurering leder såklart till en negativ utveckling, säger han.

Men trots regeringens brist på ambition, hoppas och tror Alexandre Antonelli att utvecklingen på sikt kommer att vända även i Sverige.

– Ramavtalet från COP15, som Sverige har skrivit under på via EU, är en drivkraft. Samtidigt driver EU en politik som är mer i linje med vad vi måste åstadkomma. Utöver det kommer det hela tiden nya initiativ. Till exempel har Luleå kommun nyligen följt exemplet av andra kommuner runt om i landet och avskaffat kalhyggessystemet för skogsbruk. Jag vet att det också finns andra kommuner som jobbar med att få bort avkastningskravet om att kommunalt och statligt ägda skogar måste göra vinst direkt, säger han.

Vidare framhåller han att svenskarnas förhållande till naturen gör att vi har ett bättre utgångsläge jämfört med andra länder.

– Även om mycket natur har försvunnit, så täcks en stor del av Sveriges landyta av skog och ängsmarker och många har barndomsminnen från att plocka svamp och blåbär och vistas i naturen. I många andra länder växer människor upp i stora städer helt utan naturliga ekosystem. Där blir det svårare att värdesätta en välfungerande natur om man inte sett och upplevt den, inklusive vitsipporna på våren, avslutar han.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.