nr-logo

Tidningen för miljöproffs

Rebecka Le Moine, naturvårdsbiolog i Linköping och David van der Spoel, professor i biologi vid Uppsala universitet.

Vilseledande slutsatser från SLU om skogens kolupptag

En ny doktorsavhandling från SLU visar att vissa skogar kan vara kolkällor, det vill säga att skogar släpper ut mer koldioxid än de lagrar. Det finns dock betydligt fler studier som har fått fram motsatta resultat, skriver David van der Spoel, Professor i biologi vid Uppsala Universitet och Rebecka Le Moine, Naturvårdsbiolog i Linköping.

  • Annons 1

Skogars förmåga att lagra in kol beror på många faktorer, såsom markförhållanden, nederbörd och temperatur. Naturskogen där koldioxidflöden har uppmätts i SLU:s studie är troligen en av de mest studerade i Sverige.

En pollenanalys publicerad år 1992 av SLU-forskare (J. Ecology 80 p. 625) visar att där fanns en blandlövskog för 4000 år sedan. Skogen utvecklades till att få mer inslag av barrträd men utnyttjades hela tiden av människor tills slutet på 1700 talet. Skogen som finns där idag har lång kontinuitet, men samtidigt kan man säga att den har fått utvecklas fritt i ”bara” drygt 200 år.

Att dra slutsatsen att ”Urskogar kan vara kolkällor” blir då en stor överdrift eftersom många träd där knappt hunnit fylla 200 år, vilket ur ett ekologiskt perspektiv innebär en knapp medelålder. Å andra sidan är det ingen nyhet att skogar, även produktionsskogar som avhandlingen även behandlar, kan bli kolkällor som följd av storm, väderförhållanden, insektsangrepp och så vidare.

Ta helhetsgrepp

Vill man komma åt utsläpp av växthusgaser i skogsbruket bör man först och främst undvika kalhyggen. Sedan ska man komma ihåg att drygt 80 procent av de skogsprodukter som tillverkas idag är papper- och massaprodukter eller bioenergi. Allt detta återgår vid förbränning snabbt till atmosfären som koldioxid, med utsläpp som är dubbelt så stora som resten av den svenska ekonomin som följd.

Skogsbruket, och i synnerhet pappersproduktionen, kräver dessutom motsvarande hälften av den industriella energiåtgången i Sverige.

Vilseledande

Istället för att ta ett helhetsgrepp väljer SLU att fokusera på att skogar kan bli klassade som kolkällor. Det blir riktigt vilseledande när SLU förstorar upp forskningens resultat genom att skriva att utsläppet under tio år motsvarar ”fem varv runt jorden med bil”. Det låter ju mycket, men det motsvarar vad två medelsvenssons släpper ut på ett år. Om man dessutom inser att studien om naturskogen motsvarar fjuttiga 10 år av en skogshistoria som sträcker sig 4000 år tillbaka, står det klart att SLU inte har mycket att gå på när de försöker att få gamla skogar att framstå som klimatbovar.

Taggar:, ,

Kommentarer

2 reaktioner till “Vilseledande slutsatser från SLU om skogens kolupptag”

  1. bengt andersson skriver:

    Bengt Andersson skriver 26 april
    Uppenbarligen hade vi inget problem med CO2 halten före attacken på skogen. Den låg på 280 ppm. Så om skogen får vara ifred behöver vi inte anstränga oss så mycket med argumentation för fortsatt avverkning. Det ger minst 30 M ton netto bindning om vi slutar att avverka och ända ligga kvar på samma nivå fossil förbrukning.

    I många rapporter tar man inte hänsyn till turbulens (korsdrag) så snart man öppnar tät vegetation. Växthusgaser som skulle komma klyvöppningar tillgodo blåser iväg. Det finns i många fall ett högre partialtryck nära markytan som därvid inte kommer växten tillgodo.

    Tidsskillnaden och placering mellan utsläpp och bindning i ny biomassa har betydelse.
    jfr grilleld i tät urskog och flispanna på Grönland.
    Vi kommer aldrig tillrätta med ändring av Daily CO2 kurvan om vi ska med alla medel ersätta fossilt. Skogen räcker inte till och har aldrig varit avsedd att årligen leverera det som det tog miljontals år att samla i fossilt och som vi nu bränner på 100 år.

  2. En lekmans kommentar… En växande biologisk enhet, låt oss säga ett träd, binder kol under den tid då dess massa ökar. Är det rätt uppfattat eller har jag förenklat för långt? Om detta är sant borde ju flera enheter, låt oss säga en skog, lagra kol så länge dess totala massa ökar, eller hur? Med det resonemanget kommer ju gammal skog, som inte längre växer i massa, sakta men säkert sluta binda ett överskott av kol och kanske till och med bli en kolkälla. Satt i ett större sammanhang måste en tidsenhet blanda sig i det hela, för om gammalskogen får vara i fred kommer den sannolikt att hitta ett jämviktsläge då den varken binder eller släpper ut kol. Dess totala biologiska massa är mer eller mindre konstant (med reservation för naturliga svängningar). Dessutom räknas ju annan biologisk massa in i en skog än bara träd, men även för dessa kommer ett någorlunda konstant jämviktsläge att infalla efter ett tag, men bara om vi låter den vara ifred. Sedan ska vi inte låta oss luras av att skog , eller annan biomassa, som forslas bort från skogen inte blir en kolkälla, för det blir den. Nedbrytningsprocessen börjar i stort sett omedelbart. Men planteras ny skog finner vi att även detta kan leda till ett jämviktsläge för den avverkade och den nyplanterade skogen tar ut varandra på lång sikt. Summa summarum: Båda sidorna verkar ha rätt men väljer att se problemet med olika tidsskalor, men jag är bara en lekman utan titel och kan ha väldigt fel i mitt resonemang. Ville bara bidra med hur jag ser det och öka förvirringen en aning.

Kommentera

Kommentarer förhandsgranskas inte. Alla kommentatorer ansvarar för sina egna inlägg. Håll god ton och följ lagen. Klicka här för att läsa våra regler för kommentarer.

Fler nyheter

  • Annonskod Huvudspalten 4