Sluta kompensera industrin för utsläppsrätter

EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) fungerar inte som det var tänkt från början. Idén om ett system för handel med utsläppsrätter var en nyskapande lösning för att minska EU:s koldioxidutsläpp. Men politikerna har inte vågat ta beslut som kan göra att ETS fungerar som det var tänkt. Marknaden är därför översvämmad av utsläppsrätter, vilket har lett till alltför låga utsläppspriser. En del företag tjänar pengar också på att sälja outnyttjade utsläppsrätter utan att de behöver göra några miljömässiga effektiviseringar alls.

Indirekta kostnader

Dessutom finns det en annan viktig aspekt av ETS som vi knappt har pratat om. Det handlar om den så kallade kompensationen för indirekta kostnader. Det är en till synes liten detalj i ETS, men det är en detalj som snedvrider konkurrensen på marknaden, belönar dem som släpper ut mest och tar bort lockbetena för industrin att minska utsläppen.

Kompensation för indirekta kostnader kan ges av medlemsstaterna till vissa elintensiva industrier, som stål, cement och aluminium. De här industrierna antas få högre elkostnader på grund av ETS när de köper el från elproducenter som måste betala för sina utsläpp. Medlemsstaterna kan därför kompensera sin industri för de externa koldioxidkostnader som de förmodas få genom elräkningen.

Dålig idé

Just nu håller nya regler på att förhandlas fram i EU om EU ETS och vi har möjlighet att åtgärda också detta problem med systemet.

Under den pågående översynen av ETS föreslår EU-kommissionen att det nuvarande frivilliga systemet ska ändras till att medlemsstaterna istället bör kompensera sin industri för höjda kostnader för elkonsumtion till följd av utsläppsrättspriser. Det är en otroligt dålig idé.

All kompensation för indirekta kostnader bör skrotas. Ett system med kompensation för indirekta kostnader vänder hela syftet med ETS upp och ned. Kompensationen belönar industrin när industrianläggningarna köper el från koldioxidintensiva elproducenter. Medlemsstaternas kompensation för indirekta kostnader eliminerar effektivt alla incitament för industrin att välja den koldioxidfria elen.

Snedvrider konkurrensen

Kompensationen för indirekta kostnader snedvrider också konkurrensen på EU:s interna marknad. Hur stort kompensationsprogrammen är varierar mycket mellan olika länder. Medan Spanien budgeterade måttliga 5 miljoner euro till sin industri för perioden 2013-2015, avsatte Tyskland 756 miljoner euro till sin industri för samma period. Många EU-länder har inga system för kompensation överhuvudtaget, men tvingas nu överväga att införa dem.

Medlemsländernas kapplöpning mot att ersätta industrin för indirekta kostnader är dyr, onödig och kontraproduktiv. Om vi inom EU verkligen vill hjälpa vår elintensiva industri är det mycket mer effektivt att säkerställa rimliga elpriser i hela unionen. Det kan uppnås genom en högre grad av sammankoppling av elnäten, något som skulle skapa en gemensam elmarknad med större möjligheter för förnybar energi.

Håller du med? Om inte, kontakta redaktionen på debatt@miljo-utveckling.se