Rio+20 en besvikelse

Arrangemanget Rio+20 beskrivs som det största FN-toppmötet någonsin med 45 000 personer på plats för att diskutera hållbar utveckling. 190 länder enades om en övergripande plan i 283 punkter kallad ”Framtiden vi vill ha” för att bland annat minska svälten, förbjuda farliga kemikalier, främja kvinnors rättigheter och uppmuntra en grön ekonomi.

Men innehållet beskrivs av många som en besvikelse. Det handlar främst om att dokumentet mest går ut på att bekräfta riktlinjer som alla redan varit överens om och att den innehåller för få beslut och konkreta förslag som kan piska på utvecklingen och bestämma vem som egentligen ska göra vad. En luddig otydlighet baserad på mestadels frivilliga löften som planeten inte har tid med.

Danska EU-kommissionären Connie Hedegaard tweetade till exempel att ”ingen i rummet som antog texten var nöjd. Det är hur svag den är. Nedslående.”

Sveriges miljöminister Lena Ek, som tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt och biståndsminister Gunilla Carlsson ingick i den svenska delegationen, kommenterade konferensen till Sveriges Radio.

– Jag är himla ledsen för att vi inte kunde få bättre skrivningar när det gäller de stora världshaven för det är verkligen verkligen ett svårt problem. Jag hade också önskat att vi hade varit mycket tuffare i klimatfrågan. Skrivningen om jämställdheten blev bra men det som handlar om kvinnors rättighet att bestämma över sin egen kropp blev inte bra. Det är något som jag jobbat med i 30 år. Så ja, här finns det en hel del beska piller att svälja.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon berömde ändå de 49 sidorna, skriver sajten EurActive och citerar honom i ett tal på fredagen:

”Resultatet av dokumentet ger en stabil grund för social, ekonomisk och miljömässig välfärd. Det är nu vårt ansvar att bygga vidare på det. Rio+20 har bekräftat grundläggande principer, förnyat viktiga åtaganden, och gett oss en ny riktning.”